Stensnylthumla
Stensnylthumla (Bombus rupestris) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som tillhör undersläktet snylthumlor.
| Stensnylthumla | |
 Stensnylthumla på väddklint | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Snylthumlor Psithyrus[1] |
| Art | Stensnylthumla Bombus rupestris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus rupestris | |
| Auktor | (Fabricius, 1793)[1] |
| Synonymer | |
|
Apis rupestris Fabricius, 1793[2] | |
 Stensnylthumla på rödklöver | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Stensnylthumlans hona är mycket lång och storväxt, 18 till 22 millimeter, medan hanen är mindre, 16 till 18 mm. Humlan är svart med mörkbruna till svarta vingar och orangeröd bakkroppsspets. Käkarna är stora och kraftiga. Hanen kan ha grå hår blandade med de svarta i kragen. Hans röda bakkroppsspets är dessutom bredare än honans, och omfattar de tre eller fyra bakersta tergiterna[a].[3] Hanen liknar stenhumlan, men denna har gult ansikte och krage.[3][4]
Ekologi redigera
Arten förekommer i både uppodlade områden, trädgårdar och tättbebyggda områden, men även på skogsvägar, skogsbryn och kalhyggen. Honor kan även tränga in i andra humlors bon och råna dessa på honung.[3]
Som alla snylthumlor är arten icke-samhällsbildande; honan övertar i stället ett annat humlebo, dödar eller underkuvar värddrottningen och låter arbetarna i det övertagna boet ta hand om avkomman.[5] Humlan snyltar framför allt på stenhumla, men på europeiska kontinenten kan den även parasitera bon av åkerhumla, haghumla[6] och Bombus sichelii[7]. De övervintrande honorna kommer vanligen fram från mitten av maj för att börja söka efter bon att angripa. Hanarna uppenbarar sig två månader senare och flyger till mitten av september.[3] De östasiatiska populationerna lever uppe i bergen, på 3 400 - 3 800 meters höjd[8].
Främsta näringsväxter är korgblommiga växter som maskros, rosväxter som kråkklöver samt speciellt för honorna ofta strävbladiga växter som blåeld och oxtunga; de mindre hanarna söker sig gärna till korgblommiga växter som tistlar och väddklint samt dunörtsväxter som mjölke.[4][9]
Utbredning redigera
Humlan finns i större delen av Europa från Brittiska öarna österut över södra Norden och söderut till Iberiska halvön och norra Medelhavskusten till Sibirien[3], Mongoliet, norra Kazakstan,[10] östra Tibet och norra Kina[8]. Speciellt i de västligaste delarna av utbredningsområdet är arten dock sällsynt. På Irland är den rödlistad som starkt hotad,[11] medan situationen har förbättrats något de senaste åren (2012) i Storbritannien[10].
I Sverige är den vanlig i södra och mellersta delarna av landet samt längs med en stor del av Norrlandskusten upp till Västerbotten. Den är klassificerad som livskraftig ("LC").[3]
I Finland finns arten från Åland och sydkusten upp till Österbotten, Norra Savolax och Norra Karelen samt tre isolerade fynd i Norra Österbotten, i trakten av Uleåborg.[12] Även här är den klassificerad som livskraftig.[13]
Kommentarer redigera
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b] ”Psithyrus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 13 januari 2015.
- ^ [a b c d e f] ”Bombus rupestris (Fabricius, 1793)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715002. Läst 9 juli 2023.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Bombus rupestris Stensnylthumla”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103254/detaljer. Läst 9 juli 2023.
- ^ [a b] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 138-139. ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ G. Holmström Humlor - Alla Sveriges arter sid. 62–63
- ^ Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 312-313. ISBN 0-00-717451-9
- ^ Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus rupestris . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 9 juli 2023.
- ^ [a b] Paul Williams, Ya Tang, Jian Yao & Sydney Cameron (2008). ”The bumblebees of Sichuan (Hymenoptera: Apidae, Bombini)” (på engelska) (PDF (9,34 MB)). Systematics and Biodiversity. University of Illinois. sid. s. 54-55. doi:. http://www.life.illinois.edu/scameron/pdfs/Williams&al09_Sichuan.pdf. Läst 27 april 2010.
- ^ ”Stensnylthumla Bombus rupestris”. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-rupestris.htm. Läst 11 november 2012.
- ^ [a b] M Edwards & E G Philp (2020). ”Bombus rupestris (Fabricius,1793)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-rupestris. Läst 9 juli 2022.
- ^ Fitzpatrick, Ú.; Murray, T. E.; Byrne, Andrew W.; Paxton, R. J.; Brown, M. J. F. (2006). ”Regional red list of Irish bees” (på engelska). National Parks and Wildlife Service (Eire) samt Environment and Heritage Service (Nordirland). Arkiverad från originalet den 16 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170816114804/http://researchrepository.ucd.ie/bitstream/handle/10197/5341/Fitzpatrick_et_al_2006_Bee_Red_List.pdf?sequence=1. Läst 30 april 2017.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Bläddra observationer — Bombus rupestris”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204736&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 9 juli 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Stensnylthumla — Bombus rupestris”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204736. Läst 9 juli 2023.