Bombus bellicosus
Bombus bellicosus (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus) som lever i centrala Sydamerika.
| Bombus bellicosus Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Thoracobombus[2] |
| Art | B. bellicosus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus bellicosus | |
| Auktor | Smith, 1879[3] |
| Synonymer | |
|
Bombus emiliae Dalla Torre, 1890[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Drottning och arbetare har svart ansikte, rödbrun, gulbrun eller rent gul, korthårig päls på mellankroppen, de tre främsta segmenten på bakkroppen svarta, och fjärde till sjätte bakkroppssegmenten gula till rödbruna. Vingarna är mörkbrunt halvgenomskinliga hos drottningen, ljusare hos arbetarna.[4] De har ett violett skimmer i vissa vinklar.[5] Hanen har brungultgrått till grått ansikte, de fyra främsta bakkroppssegmenten med blandat gul och svart päls, samt resten av bakkroppen brungul till gul. Bakkroppens undersida är normalt rödaktig till gul. Vingarna är ljusare än hos arbetarna.[4] Färgteckningen hos drottningar och hanar är variabel, speciellt hos hanen. Storleksmässigt är drottningen ett stort bi, med en kroppslängd på upptill 25 mm och en framvingelängd kring 20 mm. Arbetarna är mindre, de största av dem kan bli stora som en liten drottning. Hanarna är upptill 16 mm långa, och med en framvingeländ kring 14 mm.[5]
Utbredning redigera
Bombus bellicosus finns i Brasilien, Uruguay och Argentina söderut till Río Negro.[6]
Ekologi redigera
Humlan förekommer i naturtyper med öppna gräsmarker. Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från flera familjer, omkring 20 stycken.[1] Den har gått tillbaka kraftigt i norra Brasilien, troligtvis till följd av klimatförändringar (temperaturhöjning).[7] Betydelsefullt i sammanhanget är att arten företer tecken på anpassning till ett tempererat klimat, bland annat sin vana att isolera boets larvceller med ett skyddande vaxlager. Det antas därför att Bombus bellicosus har svårare än många andra humlor i tropiska Sydamerika att anpassa sig till stigande temperaturer, och att populationen av denna anledning drar sig söderut. Andra hot mot arten är byggnation och vägbyggnad, användning av bekämpningsmedel samt habitatsförlust till följd av boskapsuppfödning och uppodling.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Martins, A.C. 2016 Mamangava Bombus bellicosus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 mars 2020.
- ^ ”Thoracobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 18 januari 2015.
- ^ ”Bombus bellicosus Smith, 1879” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+bellicosus. Läst 6 mars 2020.
- ^ [a b] ”Bombus bellicosus” (på spanska). Apicultura Wiki. http://apicultura.wikia.com/wiki/Bombus_bellicosus. Läst 25 februari 2010.
- ^ [a b] Milliron H.E. (1973) (på engelska) (PDF, 12,6 MB). A Monograph of the Western Hemisphere Bumblebees (Hymenoptera: Apidae; Bombinae) – No. 89. The Entomological Society of Canada. sid. 62–66. https://pdfs.semanticscholar.org/7e46/b16b958500cf3dc9e090d6b357b46c55b98f.pdf. Läst 6 mars 2020
- ^ ”Map of Bombus bellicosus” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Bombus+bellicosus. Läst 24 februari 2010.
- ^ Aline C. Martins, Gabriel A. R. Melo (26 augusti 2009). ”Has the bumblebee Bombus bellicosus gone extinct in the northern portion of its distribution range in Brazil?” (på engelska). Journal of Insect Conservation (Springer Netherlands) 67. ISSN 15729753. https://link.springer.com/article/10.1007/s10841-009-9237-y. Läst 25 februari 2010.