Bodil Mannheimer, född 8 mars 1935 i Stockholm, död 5 december 2023 i Uppsala,[1] var en svensk skådespelare.

Bodil Mannheimer
Född8 mars 1935
Stockholm
Död5 december 2023 (88 år)
Uppsala
Utbildad vidGöteborgs stadsteater
FöräldrarEdgar Mannheimer
Majt Ericsson
SläktingarOtto Mannheimer den äldre (farfar)
Otto Mannheimer den yngre (bror)
IMDb SFDb

Biografi

redigera

Mannheimer utbildades vid Göteborgs Stadsteaters elevskola. Hon var engagerad vid Uppsala Stadsteater 1964–1994. År 2003 medverkade hon i Ella Lemhagens TV-serie Järnvägshotellet.

Hon var dotter till läkaren Edgar Mannheimer och hans första hustru Majt Ericsson (omgift de Maré) samt sondotter till advokaten och politikern Otto Mannheimer och halvsyster till kulturjournalisten Otto Mannheimer.[2]

Bodil Mannheimer är begravd på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.[3]

Filmografi (urval)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1963 Värdshusvärdinnan (La locandiera)
Carlo Goldoni
Kåre Santesson Fästningsspelen i Varberg [4]
1965 Elizabeth Gasljus (Gas Light)
Patrick Hamilton
Palle Granditsky Upsala-Gävle stadsteater[5]
1965 De vassa palmerna
Elsa Grave
Anita Blom Upsala-Gävle stadsteater[6]
1966 Yerma Yerma
Federico García Lorca
Palle Granditsky Upsala-Gävle stadsteater[7]
1975 Prästkappan
Sven Delblanc
Ulf Fredriksson Upsala-Gävle stadsteater [8]
1976 Hemmet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Ulf Andrée Upsala-Gävle stadsteater [9]

Referenser

redigera
  1. ^ ”Bodil Mannheimer”. Fonus minnessidor. https://minnessidor.fonus.se/memorial_page/memorial_page_ads.php?order_id=4256218&set_site_id=2&cat=ads&sign=421d085e0fc82cf4a270020753790e75. Läst 16 december 2023. 
  2. ^ Släkten Mannheimer i Svenska Släktkalendern 1984 s 255.
  3. ^ ”Mannheimer, Bodil”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/4d4c6ab2-66c6-4097-8d9b-fb0fd464b8a8. Läst 12 november 2024. 
  4. ^ Ebbe Linde (13 juli 1963). ”Rokoko i Varberg”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-07-13/187/7. Läst 28 maj 2018. 
  5. ^ Barbro Hähnel (7 januari 1965). ”Victorianskt dubbelspel”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-01-07/11166-5/12. Läst 3 mars 2025. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (20 november 1965). ”Grave i Uppsala: En självklar teaterbegåvning”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-11-20/11166-315/14. Läst 3 januari 2025. 
  7. ^ Sven Barthel (5 februari 1966). ”Uppsalateatern spelar Lorca”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1966-02-05/11166-34/11. Läst 3 januari 2025. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (8 november 1975). ”Delblancs 'Prästkappan': Åtråvärt enkelt budskap”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-11-08/303/18. Läst 18 juli 2018. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (7 februari 1976). ”En teater på väg bakåt”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-02-07/36/11. Läst 18 juli 2018.