Bly(II)sulfid

	Bly(II)sulfid
Systematiskt namn	Bly(II)sulfid
Övriga namn	Blysulfid, Blyglans
Kemisk formel	PbS
Molmassa	239,26 g/mol
Utseende	Skiffergrå kristaller eller pulver
CAS-nummer	1314-87-0
SMILES	[Pb+2].[S-2]
Egenskaper
Densitet	7,5 g/cm³
Löslighet (vatten)	olösligt
Smältpunkt	1114 °C
Kokpunkt	1281 °C
Faror
Huvudfara	Hälsovådlig
NFPA 704	0 2 0
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Bly(II)sulfid är en förening av bly och svavel med formeln PbS. Den förekommer naturligt i mineralet blyglans.

Reaktioner redigera

Blysulfid bildas när svavelväte eller sulfidjoner reagerar med blyjoner i en lösning.

{\rm {Pb^{2+}(aq)+H_{2}S(g)\rightarrow PbS(s)+2\ H^{+}(ag)}}

Reaktionen fäller ut blysulfid i fast form vilket ofta ger lösningen en dramatisk färgskiftning från färglöst till svart. Detta gör att blyacetat kan användas som indikator på svavelväte och svaveljoner.

Användning redigera

Blysulfid i form av mineralet blyglans används för att utvinna bly i två steg, oxidation och reduktion.

${\rm {2\ PbS+3\ O_{2}\rightarrow 2\ PbO+2\ SO_{2}}}$
${\rm {PbO+CO\rightarrow Pb+CO_{2}}}$

Blysulfid är ett av de första materialen som användes som halvledare och är fortfarande vanligt i infraröda detektorer. Vid rumstemperatur är PbS bara känsligt för korta våglängder mellan 1 och 2,5 μm, endast mycket varma föremål strålar med de våglängderna. Om sensorelementet kyls ner till -200 °C förskjuts spektrumet till mellan 2 och 4 μm. Blysulfid var vanligt i tidiga robotvapen med infraröd målsökare, men det har efter hand fasats ut till förmån för indium-antimon (InSb) och andra effektivare halvledare.

Blysulfid har tidigare använts som svart pigment, men de hälsovådliga effekterna av bly har gjort att bruket har minskat.

Källor redigera

Material Safety Data Sheet Fisher Scientific

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lead(II) sulfide, tidigare version.