Blyglada

amerikansk fågelart bland hökfåglarna

Blyglada[2] (Ictinia plumbea) är en amerikansk fågel i familjen hökar med vid utbredning från Mexiko söderut till Brasilien och nordöstra Argentina.[3] Den är systerart till mississippigladan (I. mississippiensis). Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Blyglada
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteIctinia
ArtBlyglada
I. plumbea
Vetenskapligt namn
§ Ictinia plumbea
Auktor(Gmelin, 1788)
Utbredning

Utseende och läte redigera

Blygladan är en rätt liten (33–38 cm) rovfågel med långa spetsiga vingar. Adulta fåglar är huvudsakligen skiffergrå med ljusare huvud och undersida. Den korta svarta stjärten har två till tre vita band. Ögonen är röda och benen är orangefärgade. I den långsamma flykten syns en rostfärgad fläck på handpennorna. Könen är lika, men ungfågeln har vitstreckat grå ovansida och mörkstreckat vitaktig undersida och saknar den roströda vingfläcken. Lätet beskrivs som ett visslande "si-see-oo".

 
I flykten syns en rostfärgad fläck på handpennorna.

Utbredning och systematik redigera

Blygladan förekommer från östra Mexiko till nordöstra Argentina och Brasilien.[3] I nordligaste och sydligaste delen av utbredningsområdet är den en flyttfågel som vintertid rör sig mot de centrala delarna. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap redigera

Blygladan är systerart till mississippigladan och de båda utgör släktet Ictinia. Trots sin ytliga likhet med pärlgladan och glador i Elanus är de snarare specialiserade vråkar.[4][5]

Levnadssätt redigera

Blygladan hittas i låglänt skog och savann. Den är inte särskilt social men kan ses i flockar under flyttningen. Fågeln ses ofta sittande synligt på döda grenar. Födan består nästan uteslutande av insekter som den fångar i luften. Den bygger ett bo av kvistar i ett träd och lägger ett till två blåvita ägg däri.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • Hilty, Steven L (2003). Birds of Venezuela. London: Christopher Helm. ISBN 0-7136-6418-5 
  • ffrench, Richard (1991). A Guide to the Birds of Trinidad and Tobago (2nd). Comstock Publishing. ISBN 0-8014-9792-2 

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Ictinia plumbea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar redigera