Blodighov (fvn Blóðughófi alternativt Blóðhófr) är i nordisk mytologi guden Frejs häst. I eddadikten Skírnismál berättas hur guden Frej sänder skosvennen Skirne som sitt ombud till jätten Gymes gård för att fria till den sköna Gerd Gymesdotter. Men först ger han Skirne sin häst och sitt svärd: Hästen som kan bära honom genom gårdens försvarsverk (en magisk mur av eld) och svärdet som av egen kraft och vilja svingar sig mot stridslystna jättar. Hästens namn nämns dock inte i dikten, men finns i två tulor, Kálfsvísa[a] och Þorgrímsþula, vilka Snorre Sturlasson har införlivat med kapitel 58 i Skáldskaparmál. Båda tulorna räknar upp namn på hästar och deras ryttare. Första strofen i Kálfsvísa lyder:

Dagr reið Drǫsli,
en Dvalinn Móðni,
Hǫð Hjálmþér,
en Haki Fáki,
reið bani Belja
Blóðughófa,
en Skævaði
skati Haddingja.[1][2]
Dag red Drasil
och Dvalin Modne,
Hjälmte Höder
och Hake Fak.
Beles bane red
Blodighov
och haddingarnas furste
Skävad.[3]

Bele var en jätte som Frej sägs ha dödat med ett hjorthorn, varför ”Beles bane” är kenning för Frej.[4]

Tredje strofen i Þorgrímsþula inleds på följande sätt:

Blóðughófi hét hestr,
ok bera kváðu
ǫflgan Atriða[1][5]
En häst hette Blodighov
och den skulle bära
den mäktige Atride.[3]

Atride är egentligen ett namn på Oden, vilket framgår av Grímnismál 48.[6] Men Atride är också ett tillnamn på Frej.[7] Finnur Jónsson listar dem under skilda stavningar, Atríðr för Oden och Atriði för Frej, men påpekar att det ”egentligen” rör sig om samma namn.[8] Atriði betyder ”han som rider fram (till strid)” och passar utmärkt som namn på Oden. Men även Frej var en oförvägen ryttare, vilket omtalas i Lokasenna 37:

Freyr er beztr
allra ballriða
ása görðom í;
mey hann ne grætir
né mannz kono,
ok leysir ór höptom hvern.
Bäst är Frej
bland bålda ryttare
i gudarnas gårdar:
han ej mö vållar men,
eller mans kvinna,
men friar ur fjättrar alla.[9]

Blodighov är också nämnd i en ren hästnamnstula, men här stavas namnet Blóðhófr.[b] Om namnen har excerperats ur det nu förlorade *Gnárljóð kan här finnas en liten ”stamtavla”: Blóðhófr → far till hingsten Hamskarpr → far till Hófvarpnir, som var gudinnan Gnås häst.[10]

Det har funnits flera myter om Frej som i dag är förlorade. Varför Frejs häst har blodig hov är det ingen som vet, och inte heller varför Frej i Lokasenna 37 sägs lösa alla fjättrar[11] – en färdighet som annars brukar tillskrivas Oden.[12] Myten om Frejs strid mot jätten Bele tillhör också de förlorade.[13]

AnmärkningRedigera

  1. ^ Även kallad Alsvinnsmál.
  2. ^ Det är denna namnform som Gerður Kristný valt som titel på sin dikt Blóðhófnir, där giljarfärden till Gymes gård ses med hennes namne Gerds ögon.

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Anthony Faulkes (red), Snorri Sturluson, Edda Skáldskaparmál, vol. 1, Viking Society for Northern Research, University College, London 2007 (1998), s.89, 146 (textual notes). ISBN 978-0-903521-36-9
  2. ^ Jfr. Kálfsvísa
  3. ^ [a b] Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, s.194. ISBN 91-7102-449-2
  4. ^ Gylfaginning 37. (Samma kenning finns också i Vǫluspá 53.)
  5. ^ Jfr. Þorgrímsþula
  6. ^ Grímnismál 48.
  7. ^ Hjalmar Falk, Odensheite, 1924, uppslagsord Atríðr. Se även Bakgrunn, avsnitt 6.
  8. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Atriði, Atríðr
  9. ^ Översättning Åke Ohlmarks, Eddans gudasånger, Schildts förlag 1948, s.151.
  10. ^ Hesta heiti, strof 4.
  11. ^ Anne Holtsmark, Fornnordisk mytologi, Studentlitteratur 1992, s.70. ISBN 91-44-34621-2
  12. ^ Hávamál 149.
  13. ^ John Lindow, Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press 2001, s.73. ISBN 978-0-19-515382-8