Blötberget

tätort i Ludvika kommun, Sverige

Blötberget är en tätort med cirka 250 invånare, i Ludvika kommun, Dalarna (Dalarnas län) 10 km väster om Ludvika. Länsväg 608 passerar genom orten.

Blötberget
Tätort
Gruvlaven vid Bergslagsgruvan, Blötbergsfältet
Gruvlaven vid Bergslagsgruvan, Blötbergsfältet
Land Sverige Sverige
Landskap Dalarna
Län Dalarnas län
Kommun Ludvika kommun
Distrikt Ludvika distrikt
Höjdläge 161 m ö.h.
Koordinater 60°7′29″N 15°3′34″Ö / 60.12472°N 15.05944°Ö / 60.12472; 15.05944
Area 58 hektar (2018)[2]
Folkmängd 265 (2019)[1]
Befolkningstäthet 4,569 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T6432[3]
GeoNames 2721282
Ortens läge i Dalarnas län
Red pog.svg
Ortens läge i Dalarnas län
SCB:s tätortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata


BeskrivningRedigera

Blötbergets tätortsbebyggelse består mest av småhus, med stora tomter omgivna av kuperad skogsmark. Att skogen finns nära inpå knuten ger orten en lummig karaktär. Länsväg 608 passerar genom ortens centrala del, där äldre villor och egnahem dominerar. Av flerbostadshus märks särskilt de nio mindre, gruppbyggda "nya kasernerna". I ortens sydöstra del finns skolhus och fotbollsplan.

HistoriaRedigera

Åtminstone sedan mitten av 1600-talet finns belägg för att gruvdrift bedrivits i området. År 1768 var första gången Blötbergets gruvor omnämndes i en bergmästarrelation. Gruvan beskrevs då enligt följande: "Blötbergsgrufvan är 4 famnar och 11 qvarter djup, 6 famnar och 4 qvarter lång, 2 famnar och 1 qvarter bred samt att därur brutits 275 lass qwickstensmalm". Malmen från Blötberget gick huvudsakligen till Gonäs och Björnhyttan för vidare förädling.

Namnet Blötberget beror på malmens beskaffenhet; förledet betyder mjuk och efterledet berg betyder här malmförande berggrund.

Först under 1800-talet kom järnmalmsbrytningen i Blötbergsfältet igång i större omfattning. Fältet, beläget på ca 187 meters höjd över havet, sträcker sig i öst-västlig riktning mellan sjön Glaningen i väster och Gonäsån i öster. Öppnandet av Frövi-Ludvika järnväg 1874 innebar större avsättningsmöjligheter.

Vulcanusgruvan och samhällets framväxtRedigera

Någon egentlig bebyggelse i det område som idag utgör Blötbergets samhälle tillkom inte förrän år 1900.[4] Startpunkten var bildandet av Bergsverks AB Vulcanus tillsammans med en holländsk ägare. Snart därpå träffades ett avtal mellan Vulcanus och järnvägstrafikanten TGO, som åtog sig att frakta malm från Blötberget till Oxelösund, där omlastning för vidare båtfrakt skedde.

Produktionen ökade snabbt, sedan gruvbolaget startat djupbrytning med neddrivandet av "Vulcanus schakt".[5] Efterhand blev nödvändigt med ytterligare ett schakt, "Fraenckels schakt", vilket stod klart att tas i bruk 1908.

Trafiken på banan förbi Blötberget kom att domineras av ständiga malmtransporter. 1902 uppfördes ett stationshus och 1906 började även persontåg stanna. För malmtransporter anlades dessutom en smalspårig järnväg mellan Fredmiúndsbergsfältet och Vulcanus spårområde vid gruvorna i Blötberget.

Tidigt engagerade sig bolaget i bostadsbyggande på orten, som fick en reglerad, enhetlig bebyggelse.[6] De första arbetarbostäderna för familjer uppfördes 1900-1901. Tillgången på gruvarbetarbostäder var dock långt ifrån tillräcklig under de första åren. Inkvartering i provisoriska baracker och boende på annat håll var vanligt. Många gruvarbetare bodde i grannorterna Rävvåla, Björnhyttan, Saxberget och Gonäs. För gruvdirektören uppfördes Blötbergsgården. På 1910-talet ersatte gruvbolaget ortens provisoriska bostadsbaracker med ungkarlshotell. I området kring Blötbergsgården tillkom tjänstemannavillor.

Åren före första världskriget tilltog produktionen stadigt. 1917 byggdes nya anläggningar för sovring och anrikning togs i bruk. Mycket av den utrustning som installerades i dessa verk var egna konstruktioner.

Malmexportens viktigaste marknad var Tyskland. Tyska intressen med bland annat Hoesch, Krupp och Gutehoffnungshütte kom 1927 att vara huvudägare i bolaget, fram till andra världskrigets slut. Bolagets ledning samordnades med gruvbolagen i Lekombergs gruva, Håksberg och Stollbergs gruva i den så kallade Lekombergsgruppen. Efter andra världskriget räknades Vulcanusgruvan till en av Tyskgruvorna, vilka övertogs av Flyktkapitalbyrån.[7]

BergslagsgruvanRedigera

Snart efter andra världskriget anlades en helt ny gruvanläggning, Bergslagsgruvan. Lave och anrikningsverk började uppföras 1945. De stora betongkonstruktionerna finns kvar än idag. År 1949 köpte Stora Kopparbergs Bergslags AB Blötbergsfältet. Vid denna tidpunkt arbetade ett par hundra personer vid gruvan. Malmen som bröts fraktades på järnväg till Domnarvets järnverk i Borlänge.

År 1965 upphörde malmbrytning och uppfordring i Vulcanusschaktet som pågått sedan 1900. Den 30 juni 1979 nedlades gruvdriften helt i Blötberget av den dåvarande ägaren SSAB.

JärnvägenRedigera

På hösten 1873 kunde provisorisk trafik ordnas på Frövi–Ludvika Järnväg till Ludvika och sedan sträckan Grängesberg–Ludvika blivit besiktigad, öppnades även denna del för persontrafik i slutet av september 1874. Den slutliga avsyningen av banan ägde rum den 2 oktober 1874.[8] Järnvägen hade stor betydelse för malmtransporterna från Vulcanusgruvan och senare från Bergslagsgruvan. Stationshus fanns i Björnhyttan, Blötberget och Gonäs. Stationshuset i Blötberget är bevarat och även banvaktarstugan som anses vara Blötbergets äldsta byggnad. Själva järnvägssträckan lades ner 1981 och har ersatts av en asfalterad gång- och cykelväg som sträcker sig hela vägen från Ludvika till Grängesberg.

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningsutvecklingen i Blötberget 1950–2015[9][10]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
736
1960
  
714
1965
  
694
1970
  
609
1975
  
549
1980
  
536
1990
  
551 133
1995
  
490 133
2000
  
472 133
2005
  
448 133
2010
  
428 132
2015
  
259 57

NäringslivRedigera

Blötberget är numera en bostadsort utan större arbetsgivare. De boende är hänvisade till pendling, framför allt till Ludvika.

FramtidsplanerRedigera

År 2011 tillkännagavs planer på att åter starta gruvdrift i Blötberget. Bakom planerna stod Nordic Iron Ore som ville ha brytning igång till år 2015.[11] I juli 2019 var tillstånden klara för att återöppna, rapporterade P4 Dalarna. Den 21 februari 2020 meddelades att Nordic Iron Ore fortsätter sitt arbete med att återuppta järnmalmsproduktion i Blötberget.

Historiska bilderRedigera

Nutida bilderRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 24 mars 2020, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 24 oktober 2019, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läst: 12 november 2013, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Bergström, Lars; Hammarskiöld, Rolf (1992). Sunnansjö och Blötberget. 1992: 2. Göteborgs universitet: Institutionen för Kulturvård. sid. 118 
  5. ^ Falk, Erik (1906). Bergverksaktiebolaget Vulcanus 1900-1905 samt Blötbergets äldre historia. Stockholm. sid. 19-21 
  6. ^ Bergström, Lars; Rolf Hammarskiöld (1992). Sunnansjö och Blötberget. 1992: 2. Göteborgs universitet: Institutionen för Kulturvård. sid. 153 f f 
  7. ^ Blötbergets kulturföreningen: Blötbergsgruvan.
  8. ^ ”Frövi - Ludvika Järnväg: Hela järnvägen öppnas för trafik.”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150610232101/http://www.historiskt.nu/normalsp/tgoj/flj/flj_historik.html#1. Läst 7 oktober 2013. 
  9. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  10. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 1 februari 2014. 
  11. ^ ”Nordic Iron Ore.”. Arkiverad från originalet den 26 september 2013. https://web.archive.org/web/20130926092348/http://www.nordicironore.se/. Läst 7 oktober 2013. 

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera