Blåmurarbi
Blåmurarbi (Osmia caerulescens) är ett solitärt bi i familjen buksamlarbin.
| Blåmurarbi | |
 Blåmurarbi, hane. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Undersläkte | Helicosmia[1] |
| Art | Blåmurarbi O. caerulescens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Osmia caerulescens | |
| Auktor | (Linné, 1758)[2] |
| Synonymer | |
|
Apis caerulescens Linnaeus, 1758[3] | |
 Blåmurarbi, hona. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Honan har metalliskt mörkblåskimrande kropp med tunn, vitaktig behåring, som dock är något längre på sidorna. Bukens hårborste, som hon använder för att samla pollen, är emellertid svart. På tergiternas[a] bakkanter finns en svag antydan till hårband, kraftigare hos hanen.[4] Clypeus (munskölden)[b] har speciella hår som används för att skrapa pollen från vissa växters ståndare.[5]
Hanens kropp har en grönaktig metallglans. Ovansidan har tämligen gles, gulgrå behåring, medan behåringen är vitaktig på undersidan. Hanens ögon går i blått eller grönt. Kroppslängden är mellan 8 och 10 mm för honan, 7 till 8 mm för hanen.[4]
Ekologi redigera
Blåmurarbiet förekommer i gräsmarker, skogar, skogsbryn och gläntor, buskageterräng av macchiatyp, fruktodlingar, trädgårdar och parker.[5][4] I många områden har arten två generationer per år: Den första flyger från april/maj till slutet av juli, den andra från augusti.[6] I områden där arten inte har mer än en generation, som i norra delen av utbredningsområdet, varar i regel flygtiden från april till augusti för honorna, medan hanarna, som kommer fram några veckor före honorna, i regel slutar flyga redan i juni.[4]
Arten är polylektisk, den är inte särskilt specialiserad vad gäller värdväxter, utan besöker blommor ur bland andra familjerna korgblommiga växter, korsblommiga växter, ärtväxter, kransblommiga växter, strävbladiga växter och grobladsväxter.[6][5] I Nordamerika, där flygtiden varar från mars till juli, flyger den dessutom till hortensiaväxter.[7]
Fortplantning redigera
Larvbona byggs i ihåliga växtstänglar, befintliga håligheter i murket trä, klipp- och lerväggar, i gamla insektsbon och -gångar, i bihotell (ihåliga rör som används av odlare för att locka till sig pollinerande bin). Det förekommer också att honan återanvänder gamla, städade bon.[4] Väggarna mellan larvcellerna och förslutningsproppen i mynningen tillverkas av söndertuggade blad.[4] Cellerna fylls med en tämligen lös blandning av pollen och nektar. Larven förpuppas före övervintringen, och tillbringar denna som fullbildad insekt i puppkokongen.[8]
Utbredning redigera
Blåmurarbiet förekommer i större delen av Europa och angränsande världsdelar från Finland, Sverige och Baltikum i norr till Medelhavet och Nordafrika i söder, samt från England och Wales i väster till Grekland och norra Asien i öster.[5] Den finns också i avgränsade populationer i Indien[5] och Nordamerika (från Minnesota till Nova Scotia, söderut till Illinois och North Carolina)[7].
Arten finns i Sverige från Skåne till Värmland och Dalarna samt längs den norrländska kusten till Ångermanland. I Sverige betecknas den som livskraftig ("LC").[9]
Arten förekommer inte i Finland.[10]
Kommentarer redigera
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
Referenser redigera
- ^ ”Osmia caerulescens Linnaeus, 1758” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+caerulescens. Läst 1 mars 2013.
- ^ ”Osmia caerulescens (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715518. Läst 1 mars 2013.
- ^ [a b] Cederberg, Björn (2006). ”Osmia caerulescens | blåmurarbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103188/details?lang=sv. Läst 1 mars 2023.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Blåmurarbi Osmia caerulescens”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/osmia-caerulescens-103188. Läst 1 mars 2023.
- ^ [a b c d e] Lhomme, P. 2014 Osmia caerulescens . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 mars 2023.
- ^ [a b] G R Else (februari 2012). ”Osmia caerulescens (Linnaeus, 1758)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/megachilidae/osmia-caerulescens. Läst 25 juli 2013.
- ^ [a b] Theodore, Mitchell (1960). ”The Bees of the Eastern United States” (på engelska). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (152). http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+caerulescens#Overview. Läst 1 mars 2023.
- ^ ”Mauerbienen: Osmia caerulescens” (på tyska). Wildbienen. 2020. http://www.wildbienen.de/eb-ocaer.htm. Läst 1 mars 2023.
- ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Blåmurarbi Osmia caerulescens”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/osmia-caerulescens-103188. Läst 27 februari 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Osmia caerulescens”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204611. Läst 1 mars 2023.