Bergsbin (Panurginus)[1] är ett släkte av bin. Bergsbin ingår i familjen grävbin.[1][2]

Bergsbin
Panurginus beardsleyi, hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljGrävbin
Andrenidae
SläkteBergsbin
Panurginus
Vetenskapligt namn
§ Panurginus
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Bergsbin är övervägande svarta med mycket gles, ljus hårväxt. Hanen har dock clypeus[a] och delar av benen gula. Honan har hårfransar längs bakkanterna på tergit[b] 5 och 6. De ingående arterna är små, med en kroppslängd på 5 till 8 mm.[3]

Utbredning redigera

Släktet är vitt spritt, med ett utbredningsområde som sträcker sig från Europa österut till Japan[3] över Sibirien, Kazakstan, Mongoliet och norra Kina[4], söderut till Nordafrika och Kanarieöarna, samt i Nordamerika från Alaska till Mexiko[3]. I hela världen finns omkring 50 arter och i Europa 12.[3] I Sverige och Finland finns bara en art, hallonbiet (Panurginus romani)[3][5].

Ekologi redigera

Habitatet består av skog, bergsterräng och ängar ovan trädgränsen. Födomässigt är de arter som lever på lägre höjder oligolektiska, de är specialiserade rörande de blommande växter de besöker, medan höghöjdsarterna är mera polylektiska, de besöker blommande växter från många familjer.[3]

Arterna är i regel solitära, honorna står själva för sin avkommas uppfödning. Vissa arter har emellertid ett primitivt socialt uppträdande, där upp till 5 honor kan använda samma larvbo. Dessa anläggs i sandjord och grus med ingen eller begränsad vegetation och består av en lodrät huvudgång, med vinkelräta, korta sidogångar som avslutas med larvceller.[3]

Dottertaxa till bergsbin, i alfabetisk ordning[1][2] redigera

Bildgalleri redigera

Kommentarer redigera

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen (hos alla arter) 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/panurginus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  2. ^ [a b] Dyntaxa Panurginus
  3. ^ [a b c d e f g] ”Bergsbin Panurginus. Artdatabanken. 2018–2021. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/1005520. Läst 24 februari 2021. 
  4. ^ Tatiana G. Romankova, Julia V. Astafurova. ”Bees of the genus Panurginus in Siberia, Far East of Russia, and Allied Areas (Hymenoptera: Andrenidae, Panurginae)” (på engelska). Zootaxa 3112 (1). https://www.mapress.com/j/zt/article/view/12239. Läst 24 februari 2021. 
  5. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Bergsbin – Panurginus. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204843. Läst 24 februari 2021. 

Externa länkar redigera