Bergmästardistrikt
Bergmästardistrikt var de regioner, styrda av en bergmästare som bergsstatens förvaltning indelades i. Bergmästardistrikten skapades vid mitten av 1700-talet under namn av bergmästardömen, var tolv till antalet och sorterade under Bergskollegium.
1857 omorganiserades bergmästardistrikten till att sortera under bergsstaten och i samband med det minskade deras antal till nio.[1] 1875 blev de sex:
- Norra bergmästardistriktet omfattande Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län
- Gävle-Dala bergmästardistrikt omfattande Gävleborgs och Kopparbergs län
- Östra bergmästardistriktet omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län
- Mellersta bergsmansdistriktet omfattande Örebro och Skaraborgs län
- Västra bergmästardistriktet omfattande Värmlands, Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län
- Södra bergmästardistriktet omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstad, Malmöhus och Hallands län.[2]
1929 blev bergmästardistrikten fem i det att Mellersta bergmästardistriktet upphörde och Örebro län överfördes till Östra bergmästardistriktet och Skaraborgs län till Västra bergmästardistriktet.[3] 1937 blev bergmästardistrikten fyra då Gävle-Dala bergmästardistrikt uppgick i Östra bergmästardistriktet.[4]
Bergmästardistriktsindelningen upphörde 1998.[1]
Källor redigera
- ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Bergmästare)
- ^ Nordisk familjebok, 2:a upplagan, 1904
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 708
- ^ Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947 Arkiverad 6 november 2014 hämtat från the Wayback Machine.
