Benjamin Dyster

finländsk bedragare

Benjamin Dyster eller Benjamin Düster, "den föregivne Karl XII", född i slutet av 1600-talet i Lappvesi socken i Viborgs län, död den 29 augusti 1730 på Danviks dårhus, var en svensk äventyrare som 1724 utgav sig för att vara den svenske kungen Karl XII.

BiografiRedigera

I en skrivelse till Fredrik I uppgav han att han först hade varit guldsmedslärling och därpå inträtt i krigstjänst under stora nordiska kriget som underofficer vid ett finskt regemente, hamnat i rysk fångenskap, lyckats fly, samt anlänt till Karl XII i Bender där han avslöjat en komplott mellan Peter den store och den turkiske storvesiren riktad mot kungen.[1]

Efter freden 1721 avskedades han, och blev därigenom arbetslös och fattig. Omkring 1715 var han i Riga, där han gifte sig under det uppiffade namnet von Düsterstein. Han arbetade 1724 en tid i Visby och kom samma år till Stockholm, där han åtskilliga gånger utan framgång lämnade in anhållan om att dels återbördas gods som han uppgav tillhörde honom, dels att erkännas adjutants grad. Under sina vandringar i Uppland utgav han sig för att vara Karl XII (som dog 1718) och påstod att han av hemliga orsaker hittills hållit sig undangömd, att han hade kommit för att återta sin förlorade tron, samt att det inte hade varit kungens lik, utan en stupad soldat, som herrarna låtit begrava i Riddarholmskyrkan. Han var tio år äldre än Karl XII.

När han såg att hans påhitt gjorde verkan på folket lät han skriva till dalkarlarna att tåga till Stockholm och skickade till landshövdingen i Uppsala, friherre Fredrik Magnus Cronberg, en formell skrivelse, undertecknad "Carolus" och kontrasignerat "E. I. H." Landshövdingen förstod snabbt att det handlade om bedrägeri och falskt föregivande, varpå han lät föra honom till Stockholm. Där ställdes han inför rätta vid en kommission i december 1724. Dyster förlorade tålamodet och försökte förklara bort alltsammans med att det var ett skämt och försökte även ge sken av att han var sinnesrubbad. På förfrågan vad han menade med underskriften och undertecknarens initialer svarade han att det skulle betyda Carolus Er I Himmelen. Han fördes till Kastenhofs häkte.

Från fängelset skrev han 1725 till dalkarlarna, uppmanade dem till uppror och undertecknade brevet "C. R. S." ("Carolus, rex Sueciæ", 'Karl, Sveriges konung'). Han dömdes till tre dagars skampåle på Stockholms torg och inspärrades som sinnesrubbad på Danviks dårhus. Hans två medhjälpare dömdes först till döden men mildrades till större och mindre kroppsstraff. 1726 skickades Dyster till Riga tillsammans med sin hustru och sina fyra barn, men stadens råd återsände honom till Stockholm. Han dog på Danviks dårhus 29 augusti 1730.[2][3]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, del V, s. 542, P. A. Norstedts & söner, Stockholm, 1925
  2. ^ Dyster, Benjamin i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  3. ^ Dyster, Benjamin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)

Vidare läsningRedigera