Wikipedia

Benedict Zilliacus

finländsk journalist, författare, manusförfattare, översättare och kåsör

Emil Benedict Zilliacus, född 11 januari 1921 i Helsingfors, död 28 januari 2013 i Helsingfors, var en finlandssvensk journalist och kåsör (under signaturen Bez), författare och översättare.

Benedict Zilliacus
Benedict Zilliacus år 1990
FöddEmil Benedict Zilliacus
11 januari 1921[1][2]
Helsingfors[2]
Död28 januari 2013[2] (92 år)
Helsingfors[2]
Andra namnBez[2] och BEZ[3]
Medborgare iFinland
Utbildad vidSvenska normallyceum
SysselsättningManusförfattare, journalist, översättare, kåsör
MakaJutta Zilliacus
(g. 1949–2013, personens död)
FöräldrarEmil Zilliacus
Utmärkelser
Statspriset i filmkonst (1977)
Tack för boken-medaljen (1991)[4][5]
Axel Olof Freudenthal-medalj (2006)
Redigera Wikidata

Biografi

redigera
 
Benedict Zilliacus på Daphne på medelhavet, bild tagen av Göran Schildt, antagligen på 1950-talet.

Zilliacus var son till Emil Zilliacus och gift med politikern och författaren Jutta Zilliacus.

Han tog studentexamen 1939, följt av klassiska studier vid universitetet i Helsingfors. Han var journalist vid Hufvudstadsbladet från 1949 där han bl. a. skrev dagsvers under signaturen BEZ.

"Populär kåsör och reseskildrare med uddig stil och humor, vilken kommer väl till sin rätt inte minst i revyer och skådespel. Även böcker kring konsthantverk." (Litteraturlexikon, 1974)

Zilliacus skrev bland annat manus till filmerna Framom främsta linjen (tillsammans med Stefan Forss), Tali-Ihantala 1944 samt delar av Stormskärs-Maja.

På 1960-talet skrev han ett antal revyer för Lilla teatern i Helsingfors. Mest kända blev Guldbröllop och Åttan.

Bibliografi (urval)

redigera
  • Tom-Tom och djuren (bilder Henrik Tikkanen) (Schildt, 1950)
  • Bilderbok för stora barn (bilder Henrik Tikkanen) (Bildkonst, 1951)
  • Vi ser på Helsingfors (teckningar Henrik Tikkanen) (Geber, 1952)
  • Korsetten (Helsingfors: Sjöblom & Borås: Corsettindustri, 1962)
  • Wärtsilä: tradition och toppmodernt (1967)
  • Helsinki elää = Helsingfors lever (Helsingfors stad, 1970)
  • Sex årtionden i pressbilder (foto Hugo Sundström) (Hufvudstadsbladet, 1971)
  • Utöar (teckningar Henrik Tikkanen) (Söderström, 1974)
  • Wilhelm Wahlforss: Benedict Zilliacus berättar om Wärtsiläs starke man (Wärtsilä, 1984)
  • Bergets skugga (Söderström, 1987)
  • Båten i vassen: en berättelse om en förlorad ö (Gedin, 1990)
  • Min värld i världen: skärgårdsdikter (Schildt, 1993)
  • Förlorat och bevarat (Samfundet Sverige-Finland, 1996)
Pjäser
  • Uppåt väggarna (1956)
  • Lite i Rödluvan (1957)
  • Nukkumatti (1958)
  • Ö (1959)
  • My fair lad (1960)
  • Guldbröllop (1963)
  • Åttan (1964)
  • Ro, ro (1966)
Översättningar
  • George Tabori: Weisman och Rödskinnet: hörspel (otryckt översättning för Yleisradio 1979)
  • Wang Keping: Rättstjänaren och straffången eller ondsint angrepp: hörspel (otryckt övers. från kinesiskan Martin Krott, övers. från tyskan Benedict Zilliacus, för Yleisradio 1982)
  • Peter Gibbs: Superspar (otryckt översättning för Yleisradio 1983)
  • Matti Valta: I skären (Saaristossa) (fotografier Matti Valta, text Lasse Pöysti) (Otava, 1992)
  • Lasse Heikkilä: Balladen om Ihantala (Söderström, 2000)

Priser och utmärkelser

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Benedict Zilliacus, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5575-1416928958181, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Elonet, Nationella audiovisuella institutet, Elonet person-ID: 123835, läst: 23 mars 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ KANTO – Kansalliset toimijatiedot, Nationalbiblioteket, Nationalbiblioteket, 18 augusti 1980, KANTO-ID: 000160412, läs online, läst: 23 mars 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, libro.fi , läst: 30 april 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.kirjakauppaliitto.fi , läst: 30 april 2017.[källa från Wikidata]

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Benedict_Zilliacus&oldid=52520251”