Batavsandbi (Andrena batava) är en stekelart som beskrevs av Pérez 1902. Batavsandbi ingår i släktet sandbin, och familjen grävbin.[1]

Batavsandbi
Status i Sverige: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
FamiljGrävbin
Andrenidae
SläkteSandbin
Andrena
ArtBatavsandbi
Andrena batava
Vetenskapligt namn
§ Andrena batava
AuktorPérez, 1902
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Kroppen har svart grundfärg; på bakkroppen har de två främre tergiterna (ovansidans bakkroppssegment) ljusare behåring än resten. Tergiternas bakkanter har dock längre, ljusbruna fransar. Behåringen är orange hos honan, speciellt på mellankroppen, vit- till gråaktig (vanligen med bruna och svarta markeringar) hos hanen. Honans bakskenben har mörkbrun behåring på framsidan, medan innersidan och hårfransen för polleninsamling är beige. Hanens bakskenben är mörkbruna med lätt, vit behåring. I ansiktet har honan svart behåring, med inslag av ljusbrunt kring antennbaserna, medan hanen har rikligt med vit päls i ansiktet. Hanens käkar är mycket långa. Kroppslängden uppgår till mellan 12 och 13 mm för honan, 10 till 13 mm för hanen.[1]

Ekologi redigera

Batavsandbiet förekommer i jordbrukslandskap, våtmarker och havsstränder. Arten är starkt specialiserad på videväxter som sälg och krypvide, och beroende av tillgång på sådana för sin överlevnad. I Sverige börjar arten flyga i mars/april i Skåne, något senare i Halland.[1]

Honan gräver ut gångar med larvbon på sandmark. Dessa kan boparasiteras av videgökbi, vars larv lever av den insamlade näringen efter det att värdägget eller -larven dödats.[1]

Taxonomi redigera

Arten är en förväxlingsart till spetssandbi (Andrena apicata), och räknas därför av vissa forskare som en synonym till denna art.[2]

Utbredning redigera

Arten är dåligt känd (se även den taxonomiska osäkerheten ovan) men man antar att den i alla fall finns, tämligen sällsynt, i Tyskland och norra Italien.[1] I Sverige finns arten på Revingefältet i Skåne, sandområden vid Åhus och från kusten i södra Halland upp till Varberg,[1] totalt sett sex lokaler i Skåne och nio i Halland[3]. Dessutom har arten tidigare även observerats i Torna Hällestad, vid Vombsjön och 1915 – 1919 vid Helsingborg[4]. Den är rödlistad som sårbar ("VU") och förefaller minska, främst på grund av markexploatering.[1] Arten förekommer inte i Finland.[5]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Cederberg, B. et al. (2020). Andrena batava Batavsandbi”. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103096. Läst 16 maj 2022. 
  2. ^ Andrena batava Batavsandbi”. Namn och släktskap. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103096/details?lang=sv. Läst 17 maj 2022. 
  3. ^ Gabrielle Rosquist, Simon Lundin (13 maj 2022). ”Extremt sällsynt bi hittat i skånsk inventering”. Nyheter och press. Länsstyrelsen Skåne. https://www.lansstyrelsen.se/skane/om-oss/nyheter-och-press/nyheter---skane/2022-05-13-extremt-sallsynt-bi-hittat-i-skansk-inventering.html. Läst 14 maj 2022. 
  4. ^ L. Anders Nilsson (Juli 2007). ”Spetssandbi och andra rödlistade sandbin beroende av sälg- och videblommor i Sverige En inventering och statusbedömning 2006” (PDF, 1,38 MB). Länsstyrelsen Kalmar län. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311193631/http://www.lansstyrelsen.se/kalmar/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/Rapporter/2007/rapp0712.pdf. Läst 31 augusti 2013. 
  5. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Batavsandbi – Andrena batava. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204777. Läst 17 maj 2022.