Verdinpungmes[2] (Auriparus flaviceps) är en tätting, den enda i Nordamerika förekommande arten i familjen pungmesar.[3] Arten minskar i antal, men bedöms vara livskraftig.
| Verdinpungmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Pungmesar Remizidae |
| Släkte | Auriparus |
| Art | Verdinpungmes A. flaviceps |
| Vetenskapligt namn | |
| § Auriparus flaviceps | |
| Auktor | (Sundevall, 1850) |
| Synonymer | |
| Verdinmes | |
Utseende och läten
redigeraVerdinpungmesen är en mycket liten (10–11 cm), mestadels grå tätting med liten och spetsigt konformad näbb och rätt kort stjärt. Adult fågel har karakteristiskt gult huvud med mörk tygel och rödbruna skapularer. Ungfågeln är enhetligt ljusgrå. Lätet är ett ljust och genomträngande "tseewf". Även ett djupare visslat "tee too too" hörs liksom det hårda, upprepade kontaktlätet "kit".[4]
.jpg)
Utbredning och systematik
redigeraVerdinpungmes placeras som enda art i släktet Auriparus. Den förekommer från sydvästra USA söderut till västra Mexiko. Arten delas in i sex underarter med följande utbredning:[3]
- Auriparus flaviceps acaciarum – öknar i sydvästra USA till norra Baja California och nordvästra Mexiko
- Auriparus flaviceps ornatus – sydöstra Arizona till Oklahoma, Texas, södra Coahuila och Tamaulipas
- Auriparus flaviceps flaviceps – centrala Baja California, nordöstra Sonora till norra Sinaloa och Tiburón
- Auriparus flaviceps lamprocephalus – södra Baja California, på öarna San José och San Francisco
- Auriparus flaviceps sinaloae – nordvästra Mexiko (nordvästra Sinaloa från Culiacán till Guamuchil)
- Auriparus flaviceps hidalgensis – i västra Mexiko (nordöstra Jalisco till södra San Luis Potosí och östra Hidalgo)
Levnadssätt
redigeraVerdinpungmesen är vanlig i busköken. Den ses där nästan alltid ensam när den kvickt och akrobatiskt rör sig genom snåren på jakt efter småinsekter, frukt och nektar. Fågeln häckar från början av mars till juni i större delen av utbredningsområde. Verdinpungmesen bygger liksom andra arter i familjen ett klotformat bo. Arten är i stort sett stannfågel.[4][5]
.jpg)
Status och hot
redigeraArten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till 7,2 miljoner vuxna individer.[1]
Noter
redigera- ^ [a b c d] Birdlife International 2022 Auriparus flaviceps . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 21 december 2002.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 323. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Madge, S. (2020). Verdin (Auriparus flaviceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59965 13 april 2020).
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör verdinpungmes.
Wikispecies har information om Auriparus flaviceps.- Läten på xeno-canto.org
