Caatingasparv

Fågelart i Brasilien
(Omdirigerad från Arremon franciscanus)

Caatingasparv[2] (Arremon franciscanus) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Caatingasparv
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteArremon
ArtCaatingasparv
A. franciscanus
Vetenskapligt namn
§ Arremon franciscanus
AuktorRaposo, 1997
Utbredning
Synonymer
  • Sao Franciscosparv

Utseende och läten redigera

Caatingasparven är en 15 cm lång sparv med fjäderdräkten färgad i svart, vitt och olivgrönt. Huvudet är svart med grått centralt hjässband och ett långt, vitt ögonbrynsstreck. Nacken är gråaktig, resten av ovansidan inklusive stjärten olivgrön. Undersidan är vitaktig, på buksidorna med gråaktig anstrykning. På bröstsidan nära skuldran syns en tydlig svart fläck. Näbben är gulaktig med svart kulmen. Fågeln liknar svartfläckad sparv, men denna har mer svart på bröstet, mörkare grått på buksidorna och gult endast på den undre näbbhalvan. Halsbandssparven har ett fullständigt bröstband. Sången består av en komplex serie med tre ljusa fraser, den sista drillande.[1]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer i östra Brasilien (inre Minas Gerais och Bahia).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet redigera

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[4][5][6][7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[7]

Status redigera

Caatingasparven är en fåtalig art med en uppskattad världspopulation på endast mellan 10 000 och 20 000 vuxna individer. Den tros också minska relativt kraftigt i antal till följd av habitatförlust. Trots att utbredningsområdet är större än man tidigare trott listar IUCN arten som nära hotad (NT).[1]

Namn redigera

Caatinga (från tupi:caa (döda) +tinga (vit) = vit skog) är en unik ekoregion som finns endast i Brasilien. Namnet härrör från det landskap som uppstår under den torra årstiden då de flesta av växterna förlorar sina blad och stjälkar och allt blir vitaktigt och torrt. Fågelns vetenskapliga artnamn franciscanus syftar på floden Rio São Francisco i Brasilien.[8]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2013 Arremon franciscanus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  5. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  6. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  7. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  8. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera