Andrej Ivanovitj Stakenschneider (Sjtakensjnejder, ry. Андрей Иванович Штакеншнейдер), född 1802 i Gattjina (Га́тчина), en stad som ligger knappt 45 km söder om Sankt Petersburg i Leningrad oblast, död våren 1865 i Moskva, var en rysk arkitekt av tysk härkomst. Han studerade mellan 1815 och 1820 vid Sankt Petersburg-akademin för konst och 1834 fick han titeln arkitekt.

Andrej Stakenschneider
Född22 februari 1802 (g.s.)
Myza Ivanovka, Ryssland
Död8 augusti 1865 (g.s.) (63 år)
Moskva[1]
BegravdSergijeva Primorskaja pustin'
Medborgare iKejsardömet Ryssland
Utbildad vidRyska konstakademien
SysselsättningArkitekt, universitetslärare
Befattning
Professor
ArbetsgivareRyska konstakademien
Redigera Wikidata

1837-1838 reste han på uppdrag av Frederica Luisa Charlotte Wilhelmina till bland annat Italien, Frankrike, England och Tyskland.

1844 blev han utnämnd till professor vid St Petersburg Akademin för konst. Stakenschneider arbetade bland annat i St Petersburg, Tsarskoje Selo, Peterhof, Moskva och på Krim.

Hans huvudarbete i St Petersburg var bland annat Mariinskij, Nya Michajlov och Nikolaspalatset, palatset Beloselskij-Belozerskij vid Nevskij, interiörer i Vinterpalatset och Anitjkovpalatset, det gamla Eremitaget (paviljonghallen). Mellan åren 1850-1860 Andrej Stakenschneider designade tillsammans med Ippolito Monighetti interiörer i Katarinapalatset.

Mellan 1844 och 1845 utförde Stakenschneider muralmålningar i Alexanderpalatset vid Tsarskoje Selo. Han dog 1865 i Moskva efter en kurortsvistelse i Samara-regionen.

Källor redigera

  1. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Штакеншнейдер Андрей Иванович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]