Anatolij Efros
Anatolij Vasiljevitj Efros (ryska: Анатолий Васильевич Эфрос), född 3 juni 1925 i Charkiv i Ukrainska SSR, Sovjetunionen, död 13 januari 1987 i Moskva var en sovjetisk teater- och filmregissör.
| Anatolij Efros | |
| Född | Натан Исаевич Эфрос[1] 20 september 1925 eller 3 juli 1925[1] Charkiv |
|---|---|
| Död | 13 januari 1987[2] Moskva |
| Begravd | Kuntsevos begravningsplats |
| Medborgare i | Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Ryska institutet för scenkonst  |
| Sysselsättning | Teaterregissör, filmregissör |
| Arbetsgivare | Ryska akademiska ungdomsteatern Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR) Moskvas dramatiska teater vid Malaja Bronnaja Lenkomteatern Taganke-teatret |
| Maka | Natal'ja Krymova |
| Barn | Dmitrij Krymov (f. 1954) |
| Utmärkelser | |
| Arbetets Röda Fanas orden Folkens vänskapsorden Förtjänstfull konstarbetare i Ryska SFSR | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Anatolij Efros utbildade sig 1944–1950 vid Ryska institutet för scenkonst (GITIS). Han debuterade som regissör 1951 med pjäsen Prijezjajte v zvonkovoje (Kom till ringen) av Aleksandr Kornejtjuk på Moskovskom Oblastnom Dramatitjeskom Teatr (Moskvas Regionala Dramatiska Teater). 1954 blev han konstnärlig ledare för Tsentralnyj Detskij Teatr (Centrala Barnteatern) i Moskva. 1963–1967 var han chefsregissör på Lenkomteatern och 1967–1984 på Malaja Bronnaja-teatern. När Tagankateaterns grundare och ledare Jurij Ljubimov hamnade i onåd och fråntogs sitt sovjetiska medborgarskap 1984 utsågs Efros till hans efterträdare. Att Efros accepterade utnämningen betraktades av många som ett svek och övertagandet ledde till splittring och konflikter i ensemblen.
Efros betraktas som en av Brezjnevepokens mest framträdande teaterregissörer. Han gjorde sig främst känd som uttolkare av de ryska klassikerna, som Anton Tjechov och Maksim Gorkij, men han regisserade även pjäser av internationella klassiker som William Shakespeare och Molière. År 1979 fick han tillstånd att regissera Michail Bulgakovs Cabal of Critics (Hycklarnas sammansvärjning) på Guthrie Theatre i Minneapolis. Hans uppsättningar kännetecknades av en poetisk, rytmisk lätthet i en minimal scenografisk utsmyckning (Annelis Kuhlmann, Gyldendals Teaterleksikon). Han skrev fyra böcker om bland annat teaterregi och var själv lärare vid Teateruniversitetet.
År 1986 deltog Anatolij Efros tillsammans med kollegan Oleg Jefremov i ett symposium i Stockholm om Konstantin Stanislavskijs skådespelarsystem anordnat av Teater Schahrazad.
Referenser redigera
Källor redigera
- Oscar G. Brockett: Theatre and drama since 1960 i History of the Theatre, Boston 1982, ISBN 0-205-07661-0
- Anatolij V. Efros, Gyldendals Teaterleksikon (läst 8 april 2017)
- Anatoly Efros, Russia-IC (läst 8 april 2017)
- Nikolai Trotsky: Efros: A stranger among friends International Theatre Institute (ITI) Russian Centre (läst 8 april 2017)
- Rachlin Samuel: Bitterhet mot ny sjef ved Moskvateater, Aftenposten 29/3 1984
- Peter Ferm: Levande spel viktigast, Dagens Nyheter 2/5 1986
- Felicity Barringer: Anatoly V. Efros dead at 61; director of Moscow Theater, New York Times 14/1 1987
- Disa Håstad: Legendarisk scen döende. Tagankateaterns skådespelare gör uppror mot sin mästare, Dagens Nyheter 5/2 1992
Noter redigera
- ^ [a b] Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, Э́ФРОС, läs online och läs online, läst: 1 december 2021, licens: verk skyddade av upphovsrätt.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]