Gräsand (Anas platyrhynchos) är en välkänd andfågel som är mycket vanlig och vida spridd på stora delar av norra halvklotet. Gräsanden är tillsammans med myskanden ursprunget till tamankorna.[3]
| Gräsand Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Underfamilj | Anatinae |
| Släkte | Anas |
| Art | Gräsand A. platyrhynchos |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anas platyrhynchos | |
| Auktor | Linné, 1758[2] |
| Utbredning | |
 | |
Utseende redigera
Gräsanden är en stor och kraftig and som mäter 55–60 cm och har ett vingspann på 81–95 cm. Den har ett stort huvud, en lång och ganska kraftig näbb och kort stjärt. I alla dräkter har den en mörkblå iriserande vingspegel omgiven av först ett svart och sedan ett brett vitt band. Benen är gula eller gulröda. Honan är vattrad i brunt på ovansidan, i ljusbrunt på undersidan och har en orange näbb med mörkgrå näbbrygg.
Den adulta hanen har i häckningsdräkt mörkgrönt, lätt skimrande huvud och hals. Den har en smal vit halsring som avgränsar det gröna från det lilatonade kastanjebruna bröstet. Aktern är svart och de yttre stjärtpennorna beigevita. Några av de övre stjärttäckarna har uppkrullade svarta spetsar. Gräsandshanen har en enfärgat mattgul näbb. Under perioden då gräsandshanen ruggar sina vingpennor anlägger den en eklipsdräkt som är mer honlik men skiljs ifrån honan på att näbben är enfärgat mattgul, bröstet mörkare rödbrunt och huvudet något mer kontrastrikt. Juvenilen är mycket lik den adulta honan.[4]
_RWD3.jpg)
Läte redigera
Gräsanden är en talför andfågel. Från hanen görs dämpade och nasala "vähp" som ofta upprepas av en oroad fågel. Vid uppvaktning av honan hörs en kort vissling, "pjy". Honan kväker med en ljudlig serie som successivt avtar i styrka. Från oroad hona hörs envetna, upprepade "kväh".[4]
Utbredning och systematik redigera
Gräsanden har ett stort utbredningsområde och återfinns i ett brett bälte över Eurasien och Nordamerika, med tyngdpunkt i de tempererade och boreala delarna. Arten har också introducerats till Australien och Nya Zeeland. Dess närmaste släktingar är de nearktiska arterna fläckand (Anas fulvigula) och svartand (Anas rubripes) som båda tidigare behandlats som underarter till gräsanden.[5] Den står även nära de båda asiatiska arterna fläcknäbbsand (Anas poecilorhyncha) och kinesisk and (Anas zonorhyncha). Mexikansk and (Anas diazi) behandlades fram tills nyligen som underart till gräsanden på grund av omfattande hybridisering och vissa gör det fortfarande. Genetiska studier[6] visar dock att den står närmare fläckanden, så pass att exempelvis BirdLife International inkluderar diazi i den arten istället.
Gräsanden i begränsad mening brukar delas upp i två underarter:
- Anas platyrhynchos platyrhynchos – nominatformen (vanlig gräsand[7]) vilken merparten av världens gräsänder tillhör.
- Anas platyrhynchos conboschas C. L. Brehm 1831 – häckar på Grönland.
Förekomst i Sverige redigera
I Sverige häckar gräsanden allmänt i hela landet. Det enda ställe i Sverige där gräsanden inte förekommer är i fjällmiljön.
Ekologi redigera
Föda redigera
Gräsanden är allätare och mycket flexibel i sitt val av föda. Föda varierar beroende på en rad olika faktorer, bland annat beroende på vilket stadium i häckningscykeln den befinner sig i, födotillgång, och konkurrens om föda från både artfränder och andra arter.[8] Merparten av gräsandens föda består av snäckor, skalbaggar, flugor, fjärilar, sländor, nattsländor, kräftdjur, maskar och andra ryggradslösa djur, samt olika frön och annat växtmaterial. Växtmaterial utgör en stor del av dess föda, speciellt under höstflytten och vintern.[9][10] Den födosöker oftast genom att tippa kroppen framåt och snappa, eller beta efter växtmaterial under vattnet.
Häckning redigera
Gräsanden kan förekomma som häckfågel vid nästan vilken typ av vatten som helst, som små skogskärr, sjöar, åar, i parker, i bräckt och salt vatten.[11] Precis som bland många andra änder inom familjen Anatidae bildar de par redan under hösten. Bland de populationer som är flyttfåglar sker detta i vinterkvarteret eller under flyttningen. Häckningen påbörjas mycket tidigt på våren och den kan lägga ägg så tidigt som i mars, och så sent som i juli.[11] Boet placeras av honan och läggs i de flesta fall mer eller mindre långt bort från stranden, ofta väl dolt i en tät tuva eller under en buske. De bygger egentligen inte något bo utan lägger äggen i en så gott som tom grop i marken. Först när ruvningen kommit igång förses äggen med en riklig krans av svartbrunt dun som honan tar från sin egen fjäderdräkt.[11] Den lägger i genomsnitt nio till 13 ägg, men kullar med fyra till 18 finns observerade.[5]Äggen är vitaktiga och saknar fläckar. De ruvas i 21–28 dagar[5] och när ungarna kläckts följer de nästan direkt modern till närmaste vattensamling. Ungarna är flygfärdiga efter 50–60 dagar.[5]
Hos populationer av stannfåglar är paren oftare trogna varandra livet ut medan flyttfåglarna oftare byter partner.[12] När honan påbörjat ruvningen av äggen beger sig hanen bort och slår följe med andra hanar för att rugga sina vingpennor, och när ungarna är självständiga ruggar honan. Under denna ruggningsperiod är gräsänderna flygoförmögna i cirka en månad. Efter denna period återförenas hanar och honor igen. Utanför häckningstid är den mycket social och bildar stora flockar.
Nativitet redigera
Gräsänder kan bli mycket gamla. Bland annat återfann man 2001 en individ på Schäferiängarna vid Ottenby fågelstation som ringmärkts vid andfänget 1975, det vill säga 26 år tidigare.[13]
Sjukdomar redigera
En sporadiskt förekommande parasitsjukdom är sarcocystos.
Gräsanden och människan redigera
Gräsanden och myskanden (Cairina moschata) anses vara förfäder till alla domesticerade ankor.[14][15]
Gräsanden som jaktvilt redigera
- Huvudartikel: Andjakt
Gräsand jagas främst vid så kallad sträckjakt, när fåglarna flyger mellan olika vattendrag och kan då även lockas med vettar. En annan vanlig jaktform är uppflogsjakt, då man smygande stöter upp änderna vid åar och sjöstränder. Vid andjakt är det viktigt att ha tillgång till fågelhund som kan apportera då änderna kan vara svåra att hitta i vassar och dylikt. På många håll föds gräsänder upp för utplantering i jaktsyfte.
Status och hot redigera
Gräsanden har ett enormt utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till cirka 19 miljoner individer, varav det i Europa tros häcka mellan 2,85 och drygt 4,6 miljoner par.[1]
Galleri redigera
-
Gräsänder är vanliga i storstadsmiljöer. -
En gräsand med felfärgad dräkt, vilket beror på att den har tamgåsgener i sig. -
En ung gräsand med genetisk färgavvikelse vilket gör den påtagligt ljus.
_relaxing_in_a_pool_of_water.jpg)
_-_Ystad-2017.jpg)
_-_Ystad_-2023.jpg)
Noter redigera
- ^ [a b] BirdLife International 2019 Anas platyrhynchos . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 18 januari 2020.
- ^ I Caroli Linnaei, Systema Naturae, Stockholm 1758 (10 uppl.), sid. 125.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 24-25. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b c d] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ McCracken, K.G., Johnson, W.P. & Sheldon, F.H. (2001) Molecular population genetics, phylogeography, and conservation biology of the Mottled Duck (Anas fulvigula). Conserv. Genet. 2(1): 87–102.
- ^ ’’Sverigelistan med underarter’’, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
- ^ Krapu, Gary L.; Kenneth J. Reinecke (1992). ”Foraging Ecology and Nutrition”. Ecology and management of breeding waterfowl. Minneapolis: University of Minnesota Press. sid. 10. ISBN 0816620016
- ^ Gruenhagen, Ned M. (20 april 1990). ”Food Use by Migratory Female Mallards in Northwest Missouri”. The Journal of Wildlife Management "54" (4).
- ^ Combs, Daniel L. (20 april 1996). ”Foods Used by Male Mallards Wintering in Southeastern Missouri”. The Journal of Wildlife Management (Allen Press) "60" (3).
- ^ [a b c] Wahlberg,T. (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 64-65. 91-29-61772-3
- ^ Staav, R., Fransson, T., (2000) Nordens Fåglar, tredje upplagan, Bokförlaget Prisma, Stockholm, ISBN 91-518-3825-7
- ^ www.sofnet.org Arkiverad 16 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine. - Årsrapport 2001 (pdf)
- ^ Anas platyrhynchos, Domestic Duck; DigiMorph Staff - The University of Texas at Austin
- ^ Mallard; Encyclopædia Britannica
Externa länkar redigera
- Gräsand
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör Gräsand.
Wikispecies har information om Category:Anas platyrhynchos.
Wiktionary har ett uppslag om gräsand.
