Öppna huvudmenyn

Aino Haverinen

finländsk skådespelerska

Aino Maria Haverinen, född 10 maj 1875 i Sordavala, död 28 maj 1943 i Helsingfors, var en finländsk operettsångerska och skådespelare. Hon var en av Finlands mest kända och aktade skådespelare i början av 1900-talet.[1]

Aino Haverinen, fotograferad av Karl Emil Ståhlberg i Helsingfors på 1890-talet.
Aino Haverinen, fotograferad av Karl Emil Ståhlberg i Helsingfors på 1890-talet.
FöddAino Maria Haverinen
10 maj 1875
Ryssland Sordavala, Karelska republiken
Död28 maj 1943 (68 år)
Finland Helsingfors, Nyland
Aktiva år1899–1940
IMDb

BiografiRedigera

Haverinen var dotter till byggmästaren Olli Haverinen och Karoliina Tolonen.[2] Hon studerade först vid seminariet i Sordavala och åren 1895–1897 vid Helsingfors musikinstitut, där hon var elev till sångaren Abraham Ojanperä. Vidare bedrev hon studier i Tyskland 1907 och 1928 samt i Sankt Petersburg 1917.[1]

Haverinen hade en lång karriär som operettsångerska. Som sådan ansågs hon unik och som en av Finlands bästa genom tiderna. 1899 flyttade hon till Viborg och arbetade vid teatern där, men föreställningarna blev få på grund av teaterns dåliga ekonomi. Dessutom drabbades Harvinainen i början av 1900-talet av besvärligheter med röster, för hon tvingades sluta sjunga och flyttade från Viborg 1912. Året därpå blev hon chef för den turnerande Finska Operetten, som Pasi Jääskeläinen grundat något år tidigare. Kort därpå grundade Jääskeläinen ytterligare en operettensemble, som också döptes till Finska Operetten. Haverinen anställdes vid den och kom att fungera som dess konstnärliga chef. 1922 grundade hon teatern i Raumo och 1924 blev hon chef för nykterhetsföreningens teater i Björneborg. Samma år grundade hon Björneborgs Teater, vid vilken hon var verksam 1925–1934.[2]

Utöver detta var Haverinen verksam vid Landsbygdsteatern och Svenska Teatern, som då ännu hette Nya Teatern.[1] 1934 flyttade hon till Helsingfors, där hon var lärare i recitation.[2] Mellan 1937 och 1940 medverkade Haverinen i tretton filmer.[3] 1937 tilldelades hon statens konstnärspension, en då ovanlig företeelse.[1]

Haverinen var gift två gånger; 1899–1908 med skådespelaren Kaarle Halonen och 1914–1930 med teaterchefen Arno Niska. Hon är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[1] Hon hade två barn.[4]

FilmografiRedigera

  • 1937 – Lapatossu
  • 1937 – Kuin uni ja varjo
  • 1937 – Juha
  • 1938 – Vieras mies tuli taloon
  • 1938 – Tulitikkuja lainaamassa
  • 1938 – Syyllisiäkö?
  • 1938 – Rykmentin murheenkryyni
  • 1939 – Seitsemän veljestä
  • 1939 – Jumalan tuomio
  • 1939 – Helmikuun manifesti
  • 1940 – Serenaadi sotatorvella eli sotamies Paavosen tuurihousut
  • 1940 – Runon kuningas ja muuttolintu
  • 1940 – Aatamin puvussa... ja vähän Eevankin

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e] ”Elonet.fi”. https://www.elonet.fi/fi/henkilo/223382. Läst 29 september 2019. 
  2. ^ [a b c] Suomen kansallisbiografia 3. Suomalaisen kirjallisuuden seura. 2004. sid. 625-626. ISBN 951-746-444-4 
  3. ^ ”IMDb”. https://www.imdb.com/name/nm0369802/?ref_=nv_sr_1?ref_=nv_sr_1. Läst 29 september 2019. 
  4. ^ ”Aino Maria Haverinen på Geni.com”. https://www.geni.com/people/Aino-Maria-Halonen/6000000058869768358. Läst 29 september 2019.