Öppna huvudmenyn
Se även Adoption (olika betydelser)

Adoption i Sverige har varit en juridisk fråga för heterosexuella par sedan 1917, även om adoptioner förekom under skilda förhållanden redan tidigare. Man kan även adoptera som homosexuellt par (som ingått partnerskap) sedan 2003. Som ensamstående förälder är det också möjligt att adoptera, något som dock inte stöds av alla länder. Krav för att godkännas som adoptivförälder är att man bland annat har en stabil socioekonomisk situation, att man inte har en belastande historia vad gäller tung kriminalitet eller missbruk samt att man är fysiskt och psykiskt frisk.

Adoptionsinstitutet infördes i svensk lag 1917.

Sedan 1959 är alla adoptioner starka. Det innebär att de juridiska banden mellan adoptivbarnet och den biologiska släkten bryts och att adoptionen inte kan återkallas.[1] År 1970 upphörde möjligheten att häva en adoption i annat fall än att den upphört på grund av en ny adoption.[1] Däremot finns inget förbud mot fortsatta sociala kontakter. Två personer som vill adoptera måste vara gifta.[2] Sedan 2003 gäller att även enkönade par som ingått partnerskap kan adoptera. Samboende får, oavsett sexuell läggning, inte adoptera tillsammans. Ensamstående får adoptera, men en person som är gift/ingått partnerskap får inte ensam ansöka om adoption. Om en ensamstående har ett samboförhållande med en person som kommer att ingå i barnets närmaste krets är det viktigt att den personen ingår i utredningen. Även om det är juridiskt möjligt att den ena i ett samboförhållande adopterar som ensamstående så är det i praktiken omöjligt eftersom en person i ett samboförhållande per definition inte är ensamstående. Den som har fyllt tolv år får inte annat än i undantagsfall adopteras utan eget samtycke.[3]

Kan ansökan om adoption i sak inte prövas ska ansökan avvisas enligt Göta hovrätts dom 1994-02-14 i mål nr Ö989-93.[4]

Alla inhemska adoptioner av underåriga genomförs med stöd av socialtjänsten, som har att bedöma om adoptionen är förenlig med barnets bästa. Det formella beslutet fattas i tingsrätten. Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger rum skall rätten, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.[5] Principen om barnets bästa återfinns i FN:s barnkonvention.

Ekonomisk ersättning mellan adoptanterna och de biologiska föräldrarna är förbjuden.[6]

En adoption kan endast genomföras med vårdnadshavares samtycke. De barn som adopteras är de där modern (och/eller fadern) själva, i samband med förlossningen (eller tidigare) uttrycker en önskan att ge sitt barn en ny familj. Barn som vistas i familjehem kan bli adopterade av sina familjehemsföräldrar, om de biologiska föräldrarna lämnar sitt samtycke eller om socialtjänsten låtit familjehemsföräldrarna överta vårdnaden, (övervägande om detta skall enligt lag ske efter 3 års placering i familjehemmet). Om familjehemsföräldrarna är vårdnadshavare kan barnet/barnen adopteras utan de biologiska föräldrarnas medgivande.

NärståendeadoptionRedigera

Närståendeadoption är vanligast bland de nationella adoptionerna.[7] Det innebär att en ny make/maka adopterar den andres barn från ett tidigare förhållande. Närståendeadoption avser dessutom enkönade pars barn efter insemination där den partner som inte föder barnet får adoptera barnet efter barnets födsel, detta under förutsättning att de är gifta.[8]

Internationell adoptionRedigera

Internationella adoptioner startade på 1930-talet och gjorde en kraftig ökning på 1960-talet.[9] Idag utgör de internationella adoptionerna en förmedlingsprocess där de blivande adoptanterna får ansöka om adoption i ett visst land genom en av staten auktoriserad adoptionsorganisation.

En del av de internationella adoptionerna är enskilda (ofta släktingbarn) dvs genomförs inte med hjälp av svensk auktoriserad adoptionsorganisation. Adoptionscentrum är den största svenska adoptionsförmedlaren, och förmedlar över hälften av de barn som adopteras till Sverige.

KritikRedigera

Transnationella och internationella adoptioner har blivit kritiserade för att spegla och reproducera ojämlika maktförhållandena mellan det s.k. politiska väst och länder i s.k. tredje världen. Detta åskådliggörs väl när man betraktar inter- och transnationella adoptioners riktning. Inter-och transnationella adoptioner är till allra största del enkelriktade, barn från tredje världen adopteras till föräldrar i det politiska väst. Denna riktning, menar forskare, är ett resultat av historiska och politiska händelser som kolonialism, kalla kriget, globalisering och ekonomisk ojämlikhet. [10] De globalt ojämlika förhållanden som skapats mellan det politiska väst och tredje världen på grund av kolonialism, krig och globaliseringens ekonomi är alltså betydande för den nutida strukturen av inter- och transnationella adoptioner. I exempelvis Sydkorea vars adoptionsindustri omsätter 16 miljoner dollar per år genererar ett barn som adopteras utomlands fyra-fem gånger mer pengar än ett barn som adopteras av en familj i Sydkorea, vilket kan påverka adoptionsförmedlare och barnhems val av adoptivfamilj.[11] Vissa teoretiker menar att det koloniala och imperialistiska arvet återspeglas i roll- och maktfördelningen vid inter-och transnationella adoptioner, där invånaren i det politiska väst agerar konsument medan invånaren i tredje världen reduceras till producent.[12] Ytterligare kritik mot inter-och transnationell adoption grundas i att majoriteten av de som ger upp sina barn för adoption inte blivit gravida med adoption i åtanke. Skälen för adoption är oftare avsaknad av exempelvis ekonomiska och sociala medel, bristande tillgång till preventionsmedel, abort eller rättslöshet inför myndigheter som gör det svårt eller omöjligt för förstaföräldern att behålla barnet. [13] Mot bakgrund av att efterfrågan på barn är större än utbudet och att adoptionsindustrin omsätter stora summor förekommer det att adoptionsförmedlare söker upp utsatta förstaföräldrar i syfte att övertyga dem om adoption.[14]

Det förekommer även att barn adopterats trots att samtyckte från förstaförälder saknats. År 2018 började chilenska myndigheter utreda 5000 fall av vad som misstänktes vara bortförande av barn och illegala adoptioner under 1970–1990-talet. Av dessa 5000 misstänka fall av illegala adoptioner rör 660 stycken Sverige. Det rör sig exempelvis om ensamstående mödrar som kontaktats av organisationer som uppgav sig syssla med stöd och utbildning, men som i själva verket sysslade med att förmedla illegala adoptioner där samtycke saknades.[15] I utredningen av de illegala adoptionerna har det framkommit kopplingar mellan Adoptionscentrum och socialarbetare från Chile som aktivt sökte upp gravida eller nyblivna mödrar i marginaliserade områden.[16]

Tidigt 2000-tal uppdagades även att barn försvunnit och kidnappats i Hunan-provinsen, Kina. Flera av kidnappningarna begicks av statstjänstemän, delvis som åtgärd mot föräldrar som överträtt ettbarnspolitiken. Omkring 22 000 barn beräknas ha försvunnit på detta vis. År 2005 ställdes de misstänkta inför rätta, där framkom att barnen stulits i syfte att säljas för adoption. I Sverige samarbetade adoptionsförmedlare såsom Adoptionscentrum, Barnens vänner och FFIA med barnhem som var kunder till människohandelsligan i Kina.[17] Myndigheten för familjerätt och föräldraskap kritiserades i samband med denna händelse. Kritiken grundades i att myndigheten undanhöll information från barn som drabbats av människohandelsligan i Kina. Myndigheten hade tillgång till rättegångsprotokoll från målet där namn framgick på fyra av de barn som sålts av människohandelsligan för att senare adopteras till Sverige, men valde att inte informera de drabbade. Myndigheten motiverade sitt beslut med att informationen kunde vara känslig för de adopterade och adoptivföräldrarna, trots att barn har rätt till kunskap om sitt ursprung enligt barnkonventionen.[18]

Svenska myndigheter inledde inte någon granskning av svenska adoptionsförmedlare eller regelverket för dessa mot bakgrund av vare sig skandalen från Chile eller Kina. Detta trots att standard i Sverige är att närmare granskning av adoptionsärenden endast sker vid misstanke om uppenbara missförhållanden. Det är alltså inte allmän rutin att säkerställa att förstaföräldrar fått korrekt och fullständig information avseende adoptionen.[19]

Andra exempel på länder där oegentligheter gällandes inter-och transnationella adoptioner har framförts är Rumänien, Haiti, Kambodja, Guatemala, Tahiti, Nepal, Nigeria, Indien och Liberia.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] ”Föräldrabalk (1949:381)”. 10 juni 1949. https://lagen.nu/1949:381#K4P7. Läst 25 juli 2017. 
  2. ^ ”Föräldrabalk (1949:381)”. 10 juni 1949. https://lagen.nu/1949:381#K4P4. Läst 25 juli 2017. 
  3. ^ ”Föräldrabalk (1949:381)”. 10 juni 1949. https://lagen.nu/1949:381#K4P5. Läst 25 juli 2017. 
  4. ^ ”RH 1994:39”. Lagen.nu. https://lagen.nu/dom/rh/1994:39. Läst 25 juli 2017. 
  5. ^ ”Föräldrabalk (1949:381)”. 10 juni 1949. https://lagen.nu/1949:381#K4P6. Läst 25 juli 2017. 
  6. ^ ”Föräldrabalk (1949:381)”. 10 juni 1949. https://lagen.nu/1949:381#K4P6S2. Läst 25 juli 2017. 
  7. ^ Adoption Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.. Vårdguiden, läst 2010-08-15
  8. ^ Adoption Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.. Vårguiden, läst 2010-08-15
  9. ^ Internationella adoptioner minskar”. Statistiska Centralbyrån. 15 september 2014. Arkiverad från originalet den 7 december 2017. https://web.archive.org/web/20171207014027/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Internationella-adoptioner-minskar/. Läst 25 juli 2017. 
  10. ^ Marre, Diana &, Briggs, Laura (2009). International Adoption: Global Inequalities and the Circulation of Children. sid. 29 
  11. ^ Lee Langvad, Maja (2016). Hon är arg. sid. 63 
  12. ^ Marre, Diana &, Briggs, Laura (2009). International Adoption: Global Inequalities and the Circulation of Children. sid. 1-3, 17, 29 
  13. ^ Marre, Diana &, Briggs, Laura (2009). International Adoption: Global Inequalities and the Circulation of Children. sid. 19 
  14. ^ ”Baksidan av transnationell adoption”. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/05/08/baksidan-av-transnationell-adoption. Läst 20 augusti 2019. 
  15. ^ ”Tessa kidnappades från sin mamma i Chile”. https://www.helagotland.se/familj/tessa-kidnappades-fran-sin-mamma-i-chile-15525119.aspx. Läst 20 augusti 2019. 
  16. ^ ”Sverige i centrum för olagliga adoptioner med chilenska barn”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/sverige-i-centrum-for-olagliga-adoptioner-med-chilenska-barn. Läst 20 augusti 2019. 
  17. ^ ”Kristersson svek de stulna barnen”. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/KvA9R7/kristersson-svek-de-stulna-barnen. Läst 20 augusti 2019. 
  18. ^ ”Sluta tiga om de stulna adoptivbarnen”. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/a2n1jE/sluta-tiga-om-de-stulna-adoptivbarnen. Läst 20 augusti 2019. 
  19. ^ ”Adoption är en kolonial praktik”. http://www.fria.nu/artikel/132313. Läst 20 augusti 2019. 

Externa länkarRedigera