Adolf Stern (författare)

tysk professor
Adolf Stern.

Adolf Stern (ursprungligen Adolf Ernst), född den 14 juni 1835 i Leipzig, död den 15 april 1907 i Dresden, var en tysk litteraturhistoriker och författare.

Stern blev 1868 professor i litteratur- och kulturhistoria vid polyteknikum i Dresden. Han började 1853 med epigonepik och gjorde tidigt insatser även på prosaberättelsens och lyrikens område, men åstadkom först senare, med Historische Novellen (1866), Die letzten Humanisten (1880; 3:e upplagan 1907, "De sista humanisterna", 1890), Camoens (1887), historiska skildringar med lätt lyrisk ton, en mera betydande vitter alstring. Även hans senare lyrik (i 4:e upplagan av Gedichte, 1900) har högre rang.

Av Sterns litteraturhistoriska verk kan nämnas Geschichte der neueren Literatur (7 band, 1882–1885), en fortsättning av Vilmars tyska litteraturhistoria, från Goethes död (1886; 5:e upplagan 1905), en god monografi över Otto Ludwig (1890; 2:a upplagan 1906) och Studien zur Literatur der Gegenwart (I 1895, 3:e upplagan 1905; II 1904), kännetecknade av smak, omdöme och tilltalande framställning.

Under Snoilskys Dresdenvistelse var Stern dennes nära vän och utgav 1892 en samling av hans dikter i tysk översättning. Sterns Ausgewählte Werke utkom 1906–1908 i 8 band, hans teaterkritiker 1909. Stern fick redan under sin livstid och strax efter sin död levnadsteckningar av Adolf Bartels (1905) och Heinrich Spiero (i Deutsche Geister 1910).

Stern var från 1881 gift med Margarethe Stern, född Herr.

KällorRedigera