Fijihök[2] (Accipiter rufitorques) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]

Fijihök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtFijihök
A. rufitorques
Vetenskapligt namn
§ Accipiter rufitorques
Auktor(Peale, 1848)

Utseende och läte redigera

Fijihöken är en liten hök med ljust gråblått på vingar och huvud, medan den på bröst, buk och i ett halsband är persikoröd. Ögonen är orangefärgade, liksom benen. Den är en ljudlig fågel som ofta avger ett högljutt och genomträngande "ki...ki...ki...". Inom dess utbredningsområde finns ingen förväxlingsrisk.[4]

 

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer i Fijiöarna, i de flesta miljöer med inslag av skog upp till 1200 meters höjd.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap redigera

DNA-studier visar att Accipiter så som det är konstituerat idag är parafyletiskt gentemot kärrhökarna i Circus.[5][6][7][8] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För fijihökens del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Tachyspiza.

Levnadssätt redigera

Fijihöken hittas i alla typer av miljöer med tillgång på träd, från täta skogar till jordbruksmarker och till och med stadsparker. Den häckar mellan juli/augusti och november/december i skogar, skogsbryn, kokosplantage och i träd i gläntor eller på hyggen. Födan består av småfåglar upp till fijikejsarduvans storlek. Den tar också ibland höns och framför allt den invasiva brunmajnan. Även gnagare, ödlor, kräftdjur och större insekter ingår i födan och den har noterats fånga småfisk och räkor på grunt vatten.[4]

Status redigera

Fijihöken har en liten världspopulation uppskattad till mellan endast 1 000 och 10 000 individer. Beståndet tros dock vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Accipiter rufitorques Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Debus, S. and G. M. Kirwan (2020). Fiji Goshawk (Accipiter rufitorques), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.fijgos1.01
  5. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  6. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  8. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar redigera