Abraham Eriksson (Leijonhufvud)

svensk riddare och riksråd

Abraham Eriksson (Leijonhufvud), född 1512 eller 1513, död 1 mars 1556 i Viborg, var en svensk riddare och riksråd. Han var son till Ebba Eriksdotter (Vasa) och riksrådet Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) d.ä. (död 1520 i Stockholms blodbad). Han skrev sig till Ekeberg.[1]

Abraham Eriksson (Leijonhufvud)
Titlar
Tidsperiod 1549–
Tidsperiod 1549–
Tidsperiod 1556-1556
Personfakta
Född 1512 eller 1513
Död 1 mars 1556
Viborg
Släkt
Frälse- eller adelsätt Leijonhufvud
Sätesgård Ekeberg
Far Erik Abrahamsson (Leijonhufvud)
Mor Ebba Eriksdotter (Vasa)
Familj
Make/maka 1. Anna Tott
2. Emerentia Gera
Barn 1. Erik

Abraham Eriksson erhöll 1536 Hovs län i Östergötland i förläning och 1538 fick han Skänninge och biskopssakerna i Hovs län som förläning. 1539 erhöll han förläning brev på kungssakerna för alla hans och hustruns gods och senare samma år all kunglig skatt i Glanshammars och Lillkyrka socknar. I slutet av 1539 utnämndes Abraham Eriksson till riksråd och 4 juli 1540 blev han ståthållare på Stockholms slott.

Abraham Eriksson fick 1542 befallning att försvara Östergötland mot Nils Dacke under Dackefejden och deltog 6 september i förhandlingar med de upproriska på kungens befallning. Han omtalas samma år som "lutinant" eller näst högste befälhavare över krigsfolket efter riksmarsken Lars Siggesson. Under 1543 var han en av befälhavarna över krigsfolket i Östergötland och erhöll samma år Varnhems kloster och Glanshammars härad i förläning. 1544 underskrev han som väpnare Västerås arvförening och blev samma år lagman i Västergötland. 1550 erhöll han förläningsbrev på Skara stad och Segersjö gård.[1]

Då gränsfejderna med Ryssland 1555 artade sig till fullständigt fredsbrott, sattes han jämte riksrådet Birger Nilsson (Grip) till överste för allt krigsfolk, som samlades i Viborg. Under detta fästes kortvariga belägring av ryssarna i januari 1556 var han tillsammans Birger Nilsson ståthållare där.

Han avled 1 mars 1556 i Viborg av slag efter endast fyra timmars sjukdom. Han skulle efter kungens önskemål begravas i Åbo domkyrka, men kom att gravsättas i Viborg.[1]

22 februari 1538 gifte han sig med sin första hustru Anna Tott (död 1552) och med henne hade han sonen Erik Leijonhufvud (född 1551). Han gifte om sig 1555 med Emerentia Gera.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Svenska adelns ättartavlor, Gustaf Elgenstierna band IV, s 547.


 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Leijonhufvud, 1904–1926.