Abakus är en slät platta, ovanpå ett kapitäl, det vill säga högst upp i en kolonn, som bär upp en arkitrav, båge eller överliggare.[1] Abakus tar upp trycket från entablementet.

Abakus är plattan mellan a och b.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974

Tryckta källor redigera

  • Honour, Hugh; Fleming, John (1992). Konsten genom tiderna (3). Stockholm: Tidens förlag. sid. 726. ISBN 91-550-3820-4 
  • Summerson, John (1968). Arkitekturens klassiska språk. Lund: Studentlitteratur. sid. 58