Wikipedia

ADHD

neuropsykiatriskt tillstånd
(Omdirigerad från ADD)
För musikalbumet med samma namn, se ADHD (musikalbum).

Adhd,[a] akronym för engelska: attention deficit hyperactivity disorder, ungefär: uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitetssyndrom,[2] är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning[7] som utmärks av nedsatta exekutiva förmågor innefattande bristande uppmärksamhetsförmåga, hyperaktivitet och impulsivitet i en omfattning som påverkar vardagliga funktionen.[8][9] Det är en omdebatterad diagnos som ställs utifrån kriterier uppställda av American Psychiatric Association i DSM-5.[10][11][12][13][14]

Attention deficit hyperactivity disorder
Latin: perturbatio activitatis et attentionis[1]
Klassifikation och externa resurser
ICD-10F90.0
ICD-9314.00, 314.01
OMIM143465
DiseasesDB6158
Medlineplus001551
eMedicinemed/3103  ped/177
MeSHsvensk engelsk

Föregångsdiagnoser till adhd är bland annat MBD (minimal brain dysfunction) och i Sverige även damp.[15][16][17][18][19][20] Begreppet add är en äldre beteckning som användes i tredje versionen av DSM som publicerades 1980. Officiellt ersattes add av begreppet "adhd huvudsakligen ouppmärksam form" när DSM-IV kom ut 1994 men add är ett fortfarande ibland förekommande begrepp.[21][22] I den internationella klassificeringen ICD-10 ingår add,[23] men i ICD-11 används det nyare begreppet.[24]

Historia

redigera
 
Översiktlig tidslinje över diagnoskriterier, uppskattad förekomst i befolkningen och farmakologiska behandlingsalternativ. Den uppskattade förekomsten har varierat i nivån 1–16 %. Mängden psykofarmaka som erbjuds mot tillståndet ökat, och då särskilt från 1990-talet och framåt.[25]

Vem som först beskrev det som kallas adhd beror på var man drar gränsen för hur mycket symptom i de tidiga beskrivningarna som måste stämma överens med de moderna.[26] Den tyske läkaren Melchior Adam Weikard beskrev ett liknande knippe symptom som inlemmats i diagnosen år 1775.[27] Alexander Crichton gjorde detsamma år 1798.[28] Under 1930-talet gjorde Charles Bradley en upptäckt av en slump när han dränerar barns kranium på cerebrospinalvätska och ersätter vätskan med syre, helium eller luft för att underlätta röntgenundersökningar.[29] Till följd av detta fick barnen huvudvärk och stark yrsel, något han förskrev amfetamin för att avhjälpa.[29] Det fungerade inte för huvudvärken eller yrseln, men han noterade att amfetamin till synes förbättrade barns förmåga att prestera i skolan.[30] Bradley publicerade sina fynd i the American Journal of Psychiatry och i annan media, men mycket få engagerade sig. Därefter tog det över 25 år innan någon testade att replikera Bradleys fynd, eller intresserade sig för förskriva amfetamin igen.[30] Med trettiotalets mått hade det varit relativt banalt att förskriva amfetamin till barn, så den viktigaste förklaringen till att ingen engagerade sig i frågan är troligen att psykiatrin vid den här tiden inte såg barn som en prioriterad grupp.[30]

Diagnoserna som har nyttjats för att beskriva fenomenet har varierat historiskt och delvis överlappat varandra:

  • Minimal hjärnskada från 1940, aktuell i DSM-1 (1952), och senare[31][32]
  • Hyperkinesi hos barn (1957 och i DSM-2)[31][32]
  • "Att vara ett stökigt barn" (ofta inom psykoanalysen under 1960-talet)[32]
  • Minimal hjärndysfunktion; MBD, av engelska: minimal brain dysfunction (1968)[32][27]
  • Organiskt hjärnsyndrom (engelska: organic brain syndrome). Här låg fokus på att barn skulle förvärvat hjärnskador p.g.a föräldrarnas behandling (DSM-2, 1968)[32]
  • Uppmärksamhetsbristsstörning; add av engelska: attention deficit disorder (DSM-3, 1980)[32]
  • Damp (etablerat 1986, avskaffat 1990), den numera förkastade diagnosen "damp" fanns enbart i Sverige och var medialt aktuell under den kontroversiella debatten angående göteborgsstudien om barn med damp.[33]
  • Uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitetssyndrom; adhd av engelska: attention deficit hyperactivity disorder, med tillhörande underkategorier: adhd huvudsakligen hyperaktiv, adhd huvudsakligen ouppmärksam, och adhd kombinerad typ (DSM-4, 1994)

Sedan sent 1960-tal har allt fler beteenden löpande patologiserats och inlemmats i diagnosen och prevalensen har ökat.[34][35] Den samtida definitionen av adhd har inte heller i modern tid alltid varit fri från att problematiseras: en av upphovsmännen till diagnosen adhd i DSM-IV vid namn Allen Francis kallade exempelvis sedermera adhd en "falsk epidemi".[36]

Psykofarmaka

redigera

Metylfenidat, som inte sällan sålts under namnet Ritalin, är en amfetaminliknande substans som troligen haft störst betydelse för den samtida behandlingen av överaktivitet hos barn och unga sedan 1960-talet.[30] Den önskade respons som patienter har uppvisat har tagits för att vara en av de tydligaste bevisen för ett biologiskt fel hos de diagnostiserade.[29][37] Det finns många centralstimulerande preparat som förskrivs vid diagnostiserad adhd. Amfetaminer som exempelvis dexamfetamin, dextrolevoamfetamin och mer atypiska preparat som exempelvis atomoxetin.[29] Beroende på vilket perspektiv man anlägger har vissa menat att dessa substanser är en bra och enkel lösning för att lugna ner barn och få dem att prestera i skolan.[29] Medan andra menar att det försämrar barnens hälsa, bidrar till medicinsk social kontroll och tidigt lär barn att de kommer att behöva psykofarmaka för att klara sig i livet.[29]

Lobbyism

redigera

Ett problem för forskningen har varit hur läkemedelsföretag anlitat lobbyorganisationer.[38] Tillvägagångssättet för dessa företag går bland annat ut på att bearbeta statistisk rådata, och sedan sända resultatet till en agentur som skriver samman vetenskapliga artiklar, vilka man erbjuder forskare att publicera.[39] Det saknas dock tillförlitliga översikter kring hur stort problemet är.[40]

Epidemiologi

redigera

Adhd förekommer hos ungefär 5–7 % av barn och ungdomar.[41] Hos vuxna är prevalensen av adhd ungefär 2,5 %.[42][43] Fler pojkar än flickor har adhd-diagnos, men hos vuxna är könsskillnaden mindre.[44][45] I Sverige år 2022 hade 10 % av pojkar 10–17 år adhd-diagnos och 6 % av flickor i samma ålder.[46] Andelen personer med adhd-diagnos har ökat i Sverige under 2000-talet med en mer uttalad ökning åren 2019–2022.[46]

Prognos

redigera

De flesta barn med adhd kommer i vuxen ålder inte längre att uppfylla diagnoskriterier för adhd.[44] Adhd debuterar under tidig barndom och ungdomstid.[47] Symptom på adhd kan kvarstå i vuxen ålder.[44]

Orsak

redigera

Adhd beror på en kombination av genetiska faktorer och miljöfaktorer.[48]

Hypoteser kring vad som orsakar symptomen vid adhd innefattar bland annat att områden i hjärnan fungerar på annorlunda sätt,[44] eller att det kan finnas en obalans av signalsubstanser såsom dopamin i hjärnan.[44][49]

Orsaken till adhd och vilken behandling som är lämplig är ombdebatterat. En hypotes är en obalans mellan fritt och bundet dopamin.[50] En annan hypotes är nedsatt produktion av noradrenalin och dopamin, något kroppen då skulle kompensera med ökad adrenalinproduktion. Vissa menar att den här hypotesen är rimlig för att centralstimulerande preparat ger önskvärd effekt, medan andra varnar för sådana slutsatser.[37][51][52]

Genetik

redigera

Heritabiliteten för adhd är 70–80 %, vilket betyder att 70-80 % av förekomsten av adhd förklaras av genetiska faktorer.[53][54] Det finns inte en särskild gen som orsakar adhd utan det finns många gener som kan ha koppling till adhd.[53][54]

Enligt en studie kan evolutionen kan ha spelat en roll i de höga antalen adhd-diagnostiserade i samhället, särskilt gällande hyperaktiva och impulsiva drag hos manliga individer.[55] Vissa evolutionsbiologer har ställt upp hypotesen att en del kvinnor kan vara mer attraherade av män som är beredda att ta risker vilket i sin tur leder till ökad förekomst av gener som ökar risken för att utveckla (normbrytande) hyperaktivitet och impulsivitet i genpoolen.[56] Andra evolutionsbiologiska hypoteser har postulerat att dessa drag skulle kunna vara en anpassning som hjälpte manliga individer att fungera i stressfyllda och farliga miljöer genom att t.ex. öka impulsivitet och utforskande beteende.[55][56] I vissa miljöer så kan en del adhd-drag enligt evolutionsbiologiskt perspektiv ha gett personliga fördelar till vissa individer, såsom ett snabbare svar mot rovdjur eller bättre jägarförmågor.[57]

Miljö

redigera

Miljöfaktorer som ökar risken för adhd har sin inverkan hos personen mycket tidigt i livet, såsom i fosterstadiet eller som nyfödd.[48] Möjliga faktorer som ökar risken är mycket för tidig födsel, exponering för bly i fosterstadiet, och traumatisk hjärnskada.[58][49]

Forskningen är inte enig angående vissa populärkulturella uppfattningar om vad som kan orsaka adhd, såsom konsumtionen av raffinerat socker,[59][60] överdrivet tv-tittande, uppfostran, eller kaos inom familjen – däremot kan dessa faktorer förvärra symptomen hos personer med adhd.[58]

Medikalisering

redigera

Medikaliseringen, det vill säga sjukliggörandet av normala symptom eller funktionsvarianter, av de symptom som förknippas med adhd har varit kontroversiell ända sedan 1970-talet.[12][13][14]

Andra akademiker än psykiatriker menar också ofta att adhd är överdiagnostiserat. Att långt fler barn efter år 2000 får en diagnos beror enligt kritikerna bland annat på miljöfaktorer, samhällets snabba strukturförändring, för stora skolklasser och att föräldrar i dag har för lite tid för sina barn. Diagnosens förespråkare anser däremot att ökningen av antalet diagnostiserade barn beror på en förbättrad diagnostik och att medicineringen är ett tryggt vårdalternativ.[61][62][63]

År 2014 uttalade sig Keith Conners, som var en av de tidiga förespråkarna för att tillståndet skulle medikaliseras, sig emot vad han ansåg vara överdiagnostisering i en artikel i New York Times.[64]

Samhället

redigera

De yngsta barnen i en klass har större risk att bli diagnostiserade med adhd som ett möjligt resultat av att de är utvecklingsmässigt efter sina äldre klasskamrater.[65][66] Beteenden som påminner om adhd förekommer oftare hos barn som har upplevt fysiskt och psykiskt våld.[67] Kritiker av adhd tenderar att visa på hur det är godtyckligt när någon klassificeras som "störd" eller ej,[68] samt att poängtera att det inte är något fel på dessa barn.[68]

Adhd som social konstruktion

redigera

Teorin om adhd som en social konstruktion poängterar att på grund av att gränsen mellan "normalt" och "avvikande" beteende är fortlöpande socialt konstruerad och reproducerad, respektive validerad av majoriteten av samhällets medlemmar och i synnerhet av läkare, föräldrar och lärare, så kan det därför antas vara subjektiva värderingar och bedömningar som bestämmer vilka diagnostiska kriterier som används och därmed hur många människor som anses ha funktionshindret.[69] Detta anser förespråkarna skulle kunna lett till situationen där DSM-IV kommer fram till att antalet drabbade är tre till fyra gånger så höga som de siffror som anges i ICD-10.[70] Psykiatrikern Thomas Szasz som förespråkar en socialkonstruktivistisk teori angående psykisk ohälsa generellt, har argumenterat för att adhd har "uppfunnits och inte upptäckts".[71][72] Enligt psykoterapeuten Sauli Suominen kan de olika åsikterna betraktas som olika perspektiv på samma fenomen och behöver därför inte utgöra varandras motsatser.[73]

Behandling

redigera

För behandling av adhd finns olika metoder som väljs beroende på individuella behov och de primära symptomen. Vid upptäckt av adhd hos barn kan en första åtgärd vara att informera barnets familj och skola om orsakerna bakom överaktivitet och/eller bristande koncentration.[74] Genom att anpassa hem- och skolmiljön kan man förebygga olyckor och misslyckanden. Föräldrastödsprogram som är mer eller mindre betingningsbaserade erbjuds. Dessa program lär föräldrarna metoder för att hantera barnet genom positiv förstärkning och konsekvenshantering. Men det kan också röra sig om att bli bättre på att vara konsekvent så att konsekvenserna för handlingar blir mer förutsägbara för barnet.[75] När Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) år 2013 granskade forskningen om föräldrastödsprogrammen uppfyllde inga studier inklusions- och kvalitetskriterierna. Det gick därför inte att bedöma effekter eller risker och biverkningar.[76]

Behandling med läkemedel

redigera

Det finns evidens för att behandling med framför allt centralstimulantia (till exempel amfetamin eller amfetaminliknande substanser som Concerta och Ritalin) har effekt. En studie uppmärksammad 2019 visade dock på att substanserna påverkar hjärnans utveckling när de ges till barn.[77] Den här typen av psykofarmaka är vanlig och 2006 fick cirka 10 000 barn i åldrarna 0-19 år centralstimulanta, 2018 hade siffran ökat till cirka 50 000.[78] Flera långtidsstudier har även visat att läkemedelsbehandling tenderar att förvärra eller inte göra någon skillnad på lång sikt.[79]

Många av barnen och ungdomarna med adhd som inte är av kombinerad typ anses vara betjänt av farmakologisk behandling erhåller i vissa fall amfetaminliknande preparat i låga doser och med ett dosfritt intervall nattetid.[80][81][82][83] Vid dessa doser anses preparaten dock terapeutiska för individer med en diagnos. Preparaten verkar i förhållandevis låga doser lugnande och dämpar svåra överaktivitetssymptom, trots att denna preparatgrupp normalt räknas som "stimulerande" liksom till exempel amfetamin. Man tror att system viktiga för koncentrationen stärks på detta sätt. Dessa läkemedel skrivs ut av barn- och ungdomspsykiater, vuxenpsykiater och barnläkare specialiserade på diagnostik av barn med adhd. Exempel på substanser som används vid adhd är:

  • Atomoxetin (är ej ett klassiskt amfetaminliknande preparat, utan verkar på noradrenerga transportörer i hjärnan)
  • Bupropion (är ej ett klassiskt amfetaminliknande preparat utan ett antidepressivum, men påverkar både noradrenalin- och dopaminnivåerna i hjärnan. Används främst för behandling av depression, och exempelvis rökavvänjning, men även för adhd)
  • Dexamfetamin (är rent dexamfetamin vilket orsakar aktiv utpumpning av transmittorsubstans i synapsklyftan, går under namnet Attentin i Sverige.)
  • Lisdexamfetamin (en prekursor som blir dexamfetamin som orsakar aktiv utpumpning av transmittorsubstans i synapsklyftan, vanligen under märket Elvanse.)
  • Metylfenidat (är ett klassiskt amfetaminliknande preparat som går under flera varumärken i Sverige, såsom Ritalin, Concerta och Medikinet)
  • Guanfacin (är ej ett klassiskt amfetaminliknande preparat, inte helt klarlagt hur det fungerar, men tros verka genom agonisering av noradrenerga receptorer samt en svagare agonisering av serotonerga receptorer. Substansen har också en blodtryckssänkande effekt.)[84]
  • Reboxetin (är ej ett klassiskt amfetaminliknande preparat, påverkar enbart noradrenalinnivåerna i hjärnan. Används främst för behandling av depression men även för adhd)

Studierna som SBU har granskat 2013 visar att läkemedel lindrar adhd-symptom. Forskningen visar dock bara effekten under kort tid, upp till sex månader. För att veta effekten på lång sikt krävs studier som sträcker sig under en längre period.[76]

Läkemedelsbehandling av adhd-symptom började ta fart i Sverige 2006, och har därefter ökat närmast exponentiellt. År 2015 medicinerades 5,2 % av alla pojkar i åldersgruppen 10 till 17 år med adhd-medicin. År 2022 hade 10 % av pojkar 10–17 år adhd-diagnos och 6 % av flickor i samma ålder, och 75 % av dessa påbörjar läkemedelsbehandling efter diagnos.[46]

Behandling utöver läkemedel

redigera

Icke-medicinska behandlingar, såsom beteendeterapi, föräldraträning och träning i sociala färdigheter, har visat sig vara effektiva vid adhd.[85] Fysisk träning gör att dopaminet och noradrenalinet ökar.[86][87] I en rapport av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) från 2013 som utvärderade 30 olika icke-farmakologiska behandlingsmetoder, bland annat kognitiv beteendeterapi, datorbaserade metoder, specialkost av olika slag och föräldrastödsprogram kom fram till att ingen av metoderna hade tillräckligt vetenskapligt underlag för att effekterna ska kunna bedömas.[76]

Diagnostik

redigera

Flera adhd-symptom är vanliga och helt normala hos förskolebarn, men hos dem som får diagnos blir symptomen mer uttalade och leder till fler problem. Ofta förekommer andra problem som trots, kommunikationsstörningar eller ångeststörningar.[88][89] Att ställa diagnosen adhd innebär en bedömning av personens funktion och beteenden i olika miljöer utifrån specifika diagnoskriterier. Den stora förekomsten av samsjuklighet komplicerar diagnostiken. För att säkerställa en diagnos krävs en utredning. Det finns dock läkare och kliniker som har satt det i system att göra snabbare utredningar på exempelvis tre besök.[90][91][92][93]

Uppmärksamhets- och koncentrationsproblem kan ha många orsaker. Vad som ligger till grund för svårigheterna är viktigt att förstå för att kunna vidta lämpliga åtgärder. Utredningsmässigt är det extra viktigt att beakta hur faktorer utanför barnet, som barnets situation i skola och hem, kamratrelationer, inlärningssituation, lärarpåverkan med mera, såväl som emotionella faktorer hos barnet kan inverka på lärande och utveckling. Att hitta "felet" hos barnet, och kanske då avskriva sig ansvar, är inte en lösning ur barnets perspektiv.[94]

Instrumenten för diagnostik av adhd bör undersökas bättre liksom hela den diagnostiska processen, enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) 2013. Användandet av diagnostiska instrument bör ske på ett strukturerat och utvärderingsbart sätt. SBU har utvärderat 15 diagnostiska instrument som används i Sverige för att identifiera adhd. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för samtliga. Diagnostiska instrument tillsammans med övriga utredningsmetoder är en del i processen för att identifiera adhd. Det finns inga studier som utvärderar hela den diagnostiska processen.[76]

Diagnoskriterier, symptom och former

redigera

För att en person ska få diagnosen adhd enligt DSM-5-kriterierna krävs att personen har ett varaktigt mönster av bristande uppmärksamhet och/eller hyperaktivitet och impulsivitet som inverkar negativt på personens funktionsförmåga eller utveckling. Dessa symptom och en stor mängd subkategoriseringar av dessa symptom utgör grunden för diagnoserna. Symptom ska också vara mer påtagliga än vad som kan förväntas utifrån personens utvecklingsnivå.

Adhd av huvudsakligen ouppmärksam form

redigera

För att en person ska diagnostiseras med adhd av huvudsakligen ouppmärksam form, tidigare kallad add, krävs enligt DSM-5 följande:

  • Ofta uppvisar minst sex olika symptom för ouppmärksamhet. För äldre tonåringar och vuxna (17 år eller äldre) krävs minst fem av symptomen.
  • Symptomen utgör inte enbart manifestationer av oppositionellt beteende, trots, fientlighet eller bristande förmåga att förstå uppgifter eller instruktioner.
  • Uppvisar inte sex stycken eller fler av symptomen för hyperaktivitet och impulsivitet.
  • Ett flertal symptom på ouppmärksamhet förelåg före 12 års ålder.
  • Det finns klara belägg för att symptomen stör eller försämrar kvaliteten i funktionsförmågan socialt, i studier eller i arbete.
  • Symtomen förekommer inte enbart i samband med schizofreni eller någon annan slags psykossjukdom och förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa (t.ex. förstämningssyndrom, ångestsyndrom, dissociativt syndrom, personlighetssyndrom, substansintoxikation eller substansabstinens).

Vissa studier talar om att detta även kännetecknas av att personen även dagdrömmer ofta, har koncentrationssvårigheter och svårigheter att slutföra uppgifter.[95]

Särskilt flickor med adhd kan uppvisa uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet, och uppvisar då ofta låg självkänsla, depressivitet, och olika kroppsliga symptom, som huvudvärk och magont.[96]

Adhd av huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form

redigera

För att en person ska diagnostiseras med adhd av huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form krävs enligt DSM-5 att personen uppfyller följande kriterier:

Andra källor talar om fler symptom, exempelvis:

Adhd av kombinerad form

redigera

För att en person ska diagnostiseras med adhd av kombinerad form krävs att personen uppfyller följande kriterier:

  • Ofta uppvisa minst sex av symptom för ouppmärksamhet. För äldre tonåringar och vuxna (17 år eller äldre) krävs minst fem av symptomen.
  • Symptomen för ouppmärksamhet utgör inte enbart manifestationer av oppositionellt beteende, trots, fientlighet eller bristande förmåga att förstå uppgifter eller instruktioner.
  • Ofta uppfyller minst sex av symptomen för hyperaktivitet och impulsivitet.
  • Symptomen för hyperaktivitet och impulsivitet har en direkt negativ inverkan på sociala aktiviteter och aktiviteter inom studier/arbete.
  • Ett flertal symptom på ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet och impulsivitet förelåg före 12 års ålder.
  • Det finns klara belägg för att symptomen stör eller försämrar kvaliteten i funktionsförmågan socialt, i studier eller i arbete.
  • Symtomen förekommer inte enbart i samband med schizofreni eller någon annan psykossjukdom och förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa (t.ex. förstämningssyndrom, ångestsyndrom, dissociativt syndrom, personlighetssyndrom, substansintoxikation eller substansabstinens).

Känsloreglering

redigera

Utöver ovanstående kärnsymtom på adhd, så upplever även många personer med adhd ofta svårigheter att hantera och reglera känslor, vilket har associerats med en ökad funktionsnedsättning och mer psykiatrisk samsjuklighet.[98] Det har diskuterats kring huruvida svårigheter med känsloreglering bör ingå som ett diagnostiskt kriterium för adhd, men i dagsläget råder ingen konsensus kring detta.[99]

Samsjuklighet

redigera

Omkring 70 % av barn diagnostiserade med adhd har samtidigt andra åkommor: oftast ångest, trots, eller inlärningssvårigheter. Också uppförandestörning och beteenden liknande adhd är vanliga, liksom kriminellt beteende, rökning, alkoholbruk och drogmissbruk.[100] Dessa barn kan också att uppvisa olika former av antisocialt beteende, vilket i förlängningen kan komma att anses motsvara trotssyndrom eller uppförandestörning.[101]

Adhd-symtom och deras konsekvenser utvecklas med barnets ålder. Hyperaktivitet är vanligare bland förskolebarn med adhd än äldre, då det oftast tenderar att minska med åldern.[102][103] Formen med huvudsakligen ouppmärksamhet är en ovanlig diagnos hos förskolebarn eftersom symptomen blir mer uppenbara först när barnet blivit äldre. Det kan bero antingen på att barnet har utvecklat symptomen först då, eller på att de är svåra att mäta vid lägre ålder.[88][102] Diagnosen ställs vanligtvis i skolåldern då symtom är mer synliga. Störande beteende och inlärningssvårigheter tenderar att vara skälet till en utredning. Skolbarn med adhd har ofta svårigheter att prestera, problem familjerelationer och andra problem.

Vuxna med adhd kan ha symtom som inre rastlöshet, känsloregleringsproblem, överdriven entusiasm för 'det nya' eller ätstörningar, snarare än uppmärksamhetssvårigheter.[104]

Referenser

redigera

Kommentarer

redigera
  1. ^ Adhd stavas med små bokstäver: adhd,[2][3][4][5][6] men stavas i medicinska texter oftast med stora bokstäver: ADHD.[2]

Noter

redigera
  1. ^ http://www.helsinki.fi/~pjojala/ICD10_WHO.htm
  2. ^ [a b c] ”Skrivs damp och adhd med små eller stora bokstäver? – Frågelådan i svenska”. Språkrådet. Institutet för språk och folkminnen (Isof). https://frageladan.isof.se/visasvar.py?svar=48228. Läst 21 april 2024. ”Adhd är en förkortning av attention deficit hyperactivity disorder, ungefär ’uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitetssyndrom’.
    Vi rekommenderar små bokstäver för damp och adhd.
    Båda orden är ursprungligen förkortningar av engelska uttryck. Sådana förkortningsord skrivs oftast med stora bokstäver så länge de är nya men med små bokstäver enligt svenska skrivregler när de blivit vanliga i allmänspråket, vilket damp och adhd har blivit. I medicinska texter, framför allt i vetenskaplig litteratur och i journaltext, behålls dock ibland skrivsättet med versaler: DAMP och ADHD.”     
  3. ^ Monica Äikäs (28 mars 2012). ”ADHD eller adhd?”. Språkbruk. Institutet för de inhemska språken. https://sprakbruk.fi/artiklar/adhd-eller-adhd/. Läst 21 april 2024. ”När det gäller adhd kan vi tillämpa den regel som säger att när initialförkortningar blir vanliga i språket ska de skrivas med små bokstäver.” 
  4. ^ Medicinskt fackspråk i skrift – Råd och riktlinjer. Läkartidningen, Socialstyrelsen, Svenska Läkaresällskapet, Terminologicentrum TNC. 2010-03-05. sid. 12. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/WebFiles/Skriv%20i%20LT2016/medfacksprak.pdf. Läst 21 april 2024. ”Det är numera vanligt i många typer av texter, t.ex. i dagspress, att initialförkortningar skrivs med gemener. Framför allt gäller det initialförkortningar som utläses som vanliga ord som exempelvis aids, damp, hiv, kol, men även ”vanliga” initialförkortningar förekommer med gemener: tbc, adhd.” 
  5. ^ ”adhd”. Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. svenska.se. 2021. https://svenska.se/tre/?sok=adhd. Läst 21 april 2024. 
  6. ^ Myndigheternas skrivregler (8., [omarb.] uppl.). Stockholm: Språkrådet. 2014. sid. 95. Libris 16600798. ISBN 9789138326251. https://www.isof.se/download/18.17dda5f1791cdbd2873a99/1620030264840/Mynd-skrivreg2014-1.pdf. Läst 21 april 2024. ”Även ord och uttryck som inte är namn har ibland initialförkortningar. När en sådan förkortning har blivit vanlig och välkänd skrivs den normalt med små bokstäver: adhd, cd, dna, dvd, gd, it, mc, pc, pdf, pm, sfi, sms, tv, vd” 
  7. ^ ”ADHD”. RegionUppsala.se. https://regionuppsala.se/infoteket/hamta-kunskap/fakta-om-funktionsnedsattningar/adhd/. 
  8. ^ ”NIMH » Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder”. www.nimh.nih.gov. https://www.nimh.nih.gov/health/topics/attention-deficit-hyperactivity-disorder-adhd/. Läst 5 maj 2021. 
  9. ^ ”DN Debatt. ”Adhd-diagnoser ska inte ställas av vinstintressen””. DN.SE. 17 januari 2021. https://www.dn.se/debatt/adhd-diagnoser-ska-inte-stallas-av-vinstintressen/. Läst 5 maj 2021. 
  10. ^ Nicklason, Lars (19 januari 2005). ”Gillbergaffären: Därför har den inte granskats ordentligt”. gp.se. http://www.gp.se/1.1186803. Läst 12 februari 2021. 
  11. ^ Handbook of medical sociology (6th ed). Vanderbilt University Press. 2010. sid. 159. ISBN 978-0-8265-1722-7. OCLC 719387793. https://www.worldcat.org/oclc/719387793. Läst 5 maj 2021. ”Given the definition of contested illness, it is possible to consider post-traumatic stress disorder (PTSD) and attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) under the rubric of contested illnesses.” 
  12. ^ [a b] Parrillo VN (2008). Encyclopedia of Social Problems. SAGE. Sid. 63. ISBN 9781412941655. https://books.google.com/?id=mRGr_B4Y1CEC. Läst 2 maj 2009. 
  13. ^ [a b] ”ADHD and the rise in stimulant use among children”. Harv Rev Psychiatry 16 (3): sid. 151–166. 2008. doi:10.1080/10673220802167782. PMID 18569037. 
  14. ^ [a b] Foreman DM (February 2006). ”Attention deficit hyperactivity disorder: legal and ethical aspects”. Archives of Disease in Childhood 91 (2): sid. 192–194. doi:10.1136/adc.2004.064576. PMID 16428370. 
  15. ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 10 januari 2019. Arkiverad från originalet den 10 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190110130343/http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2001/22428.pdf. Läst 11 februari 2021. 
  16. ^ Lange, Klaus W.; Reichl, Susanne; Lange, Katharina M.; Tucha, Lara; Tucha, Oliver (2010). ”The history of attention deficit hyperactivity disorder”. Attention Deficit and Hyperactivity Disorders 2 (4): sid. 241–255. doi:10.1007/s12402-010-0045-8. ISSN 1866-6116. PMID 21258430. PMC: 3000907. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3000907/. Läst 18 mars 2021. 
  17. ^ ”Psykdiagnosbok stoppas av förlaget”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/m6zVBp. Läst 11 februari 2021. 
  18. ^ Schwalb, Eugene (1967-07-01). ”Minimal Brain Damage” (på engelska). Pediatrics 40 (1): sid. 138–138. ISSN 0031-4005. https://pediatrics.aappublications.org/content/40/1/138.1. Läst 18 mars 2021. 
  19. ^ ”minimal brain damage - Dictionary Definition”. Vocabulary.com. https://www.vocabulary.com/dictionary/minimal%20brain%20damage. Läst 18 mars 2021. 
  20. ^ ”minimal brain damage”. TheFreeDictionary.com. https://www.thefreedictionary.com/minimal+brain+damage. Läst 18 mars 2021. 
  21. ^ ”Correspondence mellan DSM-III-R och DSM-IV Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder” (på engelska). HighBeam Business. Arkiverad från originalet den 1 november 2013. https://web.archive.org/web/20131101145632/http://business.highbeam.com/5884/article-1G1-20383058/correspondence-between-dsmiiir-and-dsmiv-attentiondeficithyperactivity. Läst 25 december 2013. 
  22. ^ ”Historien om ADHD” (på engelska). ADHD 2 (4): sid. 241-55. 2010. doi:10.1007/s12402-010-0045-8. 
  23. ^ Socialstyrelsen, Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem: Systematisk förteckning: Svensk version 2011 (ICD-10-SE) Arkiverad 10 augusti 2013 hämtat från the Wayback Machine. gällande från och med den 1 januari 2015.
  24. ^ ”ICD-11” (på engelska). Världshälsoorganisationen (WHO). https://icd.who.int/en. Läst 21 april 2024. 
  25. ^ https://www.cdc.gov/ncbddd/adhd/documents/timeline.pdf
  26. ^ Smith, Matthew (2012). Reaktion Books Ltd. red. Hyperactive : The Controversial History of ADHD. London. sid. 26. Läst 27 november 2023 
  27. ^ [a b] ”Internationellt konsensusuttalande från World Federation of ADHD 208 vetenskapligt välgrundade slutsatser om ADHD”. MEDICE Arzneimittel Pütter GmbH & Co. KG. 1 december 2022. https://ki.se/media/256696/download. Läst 18 februari 2023. 
  28. ^ https://hal.archives-ouvertes.fr/hal-00570870/file/PEER_stage2_10.1177%252F0957154X06071679.pdf
  29. ^ [a b c d e f] Smith, Matthew (2012). Reaktion Books Ltd. red. Hyperactive : The Controversial History of ADHD. London. sid. 101–102. Läst 27 november 2023 
  30. ^ [a b c d] Smith, Matthew (2012). Reaktion Books Ltd. red. Hyperactive : The Controversial History of ADHD. London. sid. 42. Läst 27 november 2023 
  31. ^ [a b] Lange, Klaus W.; Reichl, Susanne; Lange, Katharina M.; Tucha, Lara; Tucha, Oliver (2010-12). ”The history of attention deficit hyperactivity disorder” (på engelska). ADHD Attention Deficit and Hyperactivity Disorders 2 (4): sid. 242,251. doi:10.1007/s12402-010-0045-8. ISSN 1866-6116. PMID 21258430. PMC: PMC3000907. http://link.springer.com/10.1007/s12402-010-0045-8. Läst 26 november 2023. 
  32. ^ [a b c d e f] Smith, Matthew (2012). Reaktion Books Ltd. red. Hyperactive : The Controversial History of ADHD. London. sid. 20–21, 76. Läst 27 november 2023 
  33. ^ Aje., Johnsdotter, Sara. Carlbom, (2015). Goda sanningar : debattklimatet och den kritiska forskningens villkor. Nordic Academic Press. sid. 49. ISBN 978-91-87351-84-6. OCLC 943322546. http://worldcat.org/oclc/943322546. Läst 4 april 2021 
  34. ^ Gunilla, Hallerstedt, (2009). Diagnosens makt : om kunskap, pengar och lidande. Daidalos. ISBN 978-91-7173-238-5. OCLC 769670151. http://worldcat.org/oclc/769670151. Läst 5 maj 2021. ”ADHD har konstant utvidgats och prevalensen har ökat, en process som kan följas genom de olika upplagorna av DSM.” 
  35. ^ ”ADHD – etiska utmaningar”. Statens medicinsk-etiska råd. 11 november 2015. https://www.smer.se/wp-content/uploads/2015/12/Smer-rapport-2015_2_WEBB.pdf. Läst 7 augusti 2021. ”Det finns anledning att vara vaksam på en eventuell medikalisering av ADHD-relaterade problem. Detta kan ske exempelvis genom att diagnoskriterierna utvidgas med tiden eller genom att kriterierna tolkas bredare så att de som har milda till måttliga ADHD-symtom i större utsträckning faller under diagnosen. En sådan diagnosglidning kan bidra till att normalitetsbegreppet krymper.” 
  36. ^ Aje., Johnsdotter, Sara. Carlbom, (2015). Goda sanningar : debattklimatet och den kritiska forskningens villkor. Nordic Academic Press. sid. 66. ISBN 978-91-87351-84-6. OCLC 943322546. http://worldcat.org/oclc/943322546. Läst 4 april 2021. ”[...] en av uppehovsmännen till diagnosen i DSM-IV, professor Allen Francis, öppet beklagade utvecklingen och kallade den en "falsk epidemi":
    "Som ordförande i expertgruppen som skapade den nuvarande DSM-IV, som kom ut 1994, har jag genom smärtsam erfarenhet lärt hur små förändringar i definitionen av mental ohälsa kan skapa enorma, oavsiktliga konsekvenser. Vår grupp försökte verkligen att vara återhållssamma och försiktiga men bidrog oavsiktligt till tre falska "epidemier" - ADHD, autism och bipolär sjukdom hos barn. Det är uppenbart att det nät vi kastade var alltför stort och fångade in många "patienter" som förmodligen hade mått mycket bättre om de inte kommit in i den psykiatriska hälsovården" (-) (Allen Frances, Los Angeles Times, 2010-03-01,[...]”     
  37. ^ [a b] Svenaeus, Fredrik (2013). Homo Patologicus : medicinska diagnoser i vår tid. Tankekraft. sid. 96-97. ISBN 978-91-86273-40-8. OCLC 940189153. http://worldcat.org/oclc/940189153. Läst 5 maj 2021. ”För många fungerar nog medicineringen som ett bevis på att det är något biologiskt och sjukdomslikt som ligger bakom, men som jag redan varit inne på i kapitlet om ångest tror jag vi ska vara försiktiga med att dra sådana slutsatser. Förmodligen kommer vi i framtiden kunna påverka många personlighetsdrag med hjälp av kemiska substanser. I själva verket är det just det vi gör med hjälp av antidepressiva, ångesthämande och centralstimulerande medel när de har goda effekter på symtomen som definierar det vi kallar för psykiska störningar.” 
  38. ^ Gunilla, Hallerstedt, (2009). Diagnosens makt : om kunskap, pengar och lidande. Daidalos. ISBN 978-91-7173-238-5. OCLC 769670151. http://worldcat.org/oclc/769670151. Läst 5 maj 2021. ”Ett exempel är CMD, Current Medical Directions, ett företag vars mål det är att leverera vetenskapligt korrekt information strategiskt för specifika målgrupper; att skriva och bedöma vetenskapliga artiklar, produktmonografier, expertkommentarer och lärobokskapitel>>; att organisera konsensuskonferenser och att hjälpa sina klienter att uppnå strategiska mål.” 
  39. ^ Gunilla, Hallerstedt, (2009). Diagnosens makt : om kunskap, pengar och lidande. Daidalos. sid. 85. ISBN 978-91-7173-238-5. OCLC 769670151. http://worldcat.org/oclc/769670151. Läst 5 maj 2021. ”Psykiatrikern och forskaren David Healy berättar att han erbjudits ett flertal sådana artiklar där man anger att han är helt fri att ändra vad han vill. I testsyfte ändrade han på sådant som har med själva den medicin som marknadsförs att göra, t.ex genom att lyfta fram ett alternativ från ett konkurrerande läkemedelsbolag. Sådana ingrepp har alltid inneburit att man dragit tillbaka erbjudandet. Senare har artikeln publicerats i alla fall, men nu med en annan författare.” 
  40. ^ Gunilla, Hallerstedt, (2009). Diagnosens makt : om kunskap, pengar och lidande. Daidalos. sid. 85. ISBN 978-91-7173-238-5. OCLC 769670151. http://worldcat.org/oclc/769670151. Läst 5 maj 2021 
  41. ^ Willcutt, Erik G. (2012). ”The prevalence of DSM-IV attention-deficit/hyperactivity disorder: a meta-analytic review”. Neurotherapeutics: The Journal of the American Society for Experimental NeuroTherapeutics 9 (3): sid. 490–499. doi:10.1007/s13311-012-0135-8. ISSN 1878-7479. PMID 22976615. PMC: 3441936. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22976615. Läst 23 april 2024. 
  42. ^ Simon, Viktória; Czobor, Pál; Bálint, Sára; Mészáros, Agnes; Bitter, István (2009). ”Prevalence and correlates of adult attention-deficit hyperactivity disorder: meta-analysis”. The British Journal of Psychiatry: The Journal of Mental Science 194 (3): sid. 204–211. doi:10.1192/bjp.bp.107.048827. ISSN 1472-1465. PMID 19252145. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19252145. Läst 23 april 2024. 
  43. ^ Fayyad, John; Sampson, Nancy A.; Hwang, Irving; Adamowski, Tomasz; Aguilar-Gaxiola, Sergio; Al-Hamzawi, Ali (2017). ”The descriptive epidemiology of DSM-IV Adult ADHD in the World Health Organization World Mental Health Surveys”. Attention Deficit and Hyperactivity Disorders 9 (1): sid. 47–65. doi:10.1007/s12402-016-0208-3. ISSN 1866-6647. PMID 27866355. PMC: 5325787. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27866355. Läst 23 april 2024. 
  44. ^ [a b c d e] Faraone, Stephen V.; Asherson, Philip; Banaschewski, Tobias; Biederman, Joseph; Buitelaar, Jan K.; Ramos-Quiroga, Josep Antoni (6 augusti 2015). ”Attention-deficit/hyperactivity disorder” (pdf). Nature Reviews. Disease Primers 1: sid. 15020. doi:10.1038/nrdp.2015.20. ISSN 2056-676X. PMID 27189265. https://repository.ubn.ru.nl//bitstream/handle/2066/291735/291735.pdf. Läst 23 april 2024. 
  45. ^ Svenny Kopp, Christopher Gillberg (21 februari 2022). ”Symtom, diagnostik och förlopp vid ADHD hos flickor och kvinnor”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/temaartikel/2022/02/symtom-diagnostik-och-forlopp-vid-adhd-hos-flickor-och-kvinnor/. Läst 23 april 2024. 
  46. ^ [a b c] Anna-Cajsa Torkelsson (28 november 2023). ”Brant kurva över ADHD-diagnoser – men många slutar tidigt med medicin”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2023/11/brant-kurva-over-adhd-diagnoser-men-manga-slutar-tidigt-med-medicin/. Läst 23 april 2024. 
  47. ^ ”ADHD: Should we be medicalising childhood?” (på brittisk engelska). The Telegraph. 1 juni 2017. ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/health-fitness/body/adhd-should-we-be-medicalising-childhood/. Läst 25 juni 2020. 
  48. ^ [a b] Faraone, Stephen V.; Banaschewski, Tobias; Coghill, David; Zheng, Yi; Biederman, Joseph; Bellgrove, Mark A. (2021-09). ”The World Federation of ADHD International Consensus Statement: 208 Evidence-based conclusions about the disorder”. Neuroscience and Biobehavioral Reviews 128: sid. 789–818. doi:10.1016/j.neubiorev.2021.01.022. ISSN 1873-7528. PMID 33549739. PMC: 8328933. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33549739. Läst 23 april 2024. ”ADHD is rarely caused by a single genetic or environmental risk factor but most cases of ADHD are caused by the combined effects of many genetic and environmental risks each having a very small effect.”. 
  49. ^ [a b] ”Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) - Causes” (på engelska). National Health Service. 24 december 2021. https://www.nhs.uk/conditions/attention-deficit-hyperactivity-disorder-adhd/causes/. Läst 23 april 2024. 
  50. ^ Handbook of medical sociology (6th ed). Vanderbilt University Press. 2010. ISBN 978-0-8265-1722-7. OCLC 719387793. https://www.worldcat.org/oclc/719387793. Läst 5 maj 2021. ”The hypothesis that ADHD is caused by dopamine deficiency is derived from post hoc pharmaceutical intervention, because Ritalin has been observed to help some children with ADHD while it is simultaneously believed to increase dopamine levels in the brain. However, direct measurement of dopamine levels in the brain cannot be sampled from living people, so they have to be inferred from dopamine metabolites in the blood, urine, or cerebrospinal fluid. The validity of such mea-surement is questionable given the existence of dopamine in other parts of the body. For similar reasons, the setting of normal levels of dopamine in the brain, from which people diagnosed with ADHD are supposed to deviate, is also problematic (Yuwiler, Brammer, and Yuwiler 1994). Indeed, it is quite possible that Ritalin’s effects on some ADHD children are via some mecha-nism other than dopamine increase (Glenmullen 2000). Thus, the biomedicalism claim that rising pharmaceuticalization, with respect to ADHD, is due to increased identification of people with bio-logical markers of the disease is not convincing.” 
  51. ^ ”Comparing the efficacy of stimulants for ADHD in children and adolescents using meta-analysis”. Eur Child Adolesc Psychiatry 19 (4): sid. 353–364. 10 September 2009. doi:10.1007/s00787-009-0054-3. PMID 19763664. 
  52. ^ ”Stimulants: Therapeutic Actions in ADHD”. Neuropsychopharmacology 31: sid. 2376–2383. 19 July 2006. doi:10.1038/sj.npp.1301164. PMID 16855530. 
  53. ^ [a b] Faraone, Stephen V.; Larsson, Henrik (2019). ”Genetics of attention deficit hyperactivity disorder”. Molecular Psychiatry 24 (4): sid. 562–575. doi:10.1038/s41380-018-0070-0. ISSN 1476-5578. PMID 29892054. PMC: 6477889. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29892054. Läst 23 april 2024. ”The mean heritability across 37 twin studies of ADHD or measures of inattentiveness and hyperactivity is 74% (Fig. 1). A similar heritability estimate of around 80% was seen in a study of MZ and DZ twins, full siblings, and maternal and paternal half-siblings [5]. The heritability is similar in males and females and for the inattentive and hyperactive-impulsive components of ADHD [6–8].”. 
  54. ^ [a b] Demontis, Ditte; Walters, Raymond K.; Martin, Joanna; Mattheisen, Manuel; Als, Thomas D.; Agerbo, Esben (2019). ”Discovery of the first genome-wide significant risk loci for attention deficit/hyperactivity disorder”. Nature Genetics 51 (1): sid. 63–75. doi:10.1038/s41588-018-0269-7. ISSN 1546-1718. PMID 30478444. PMC: 6481311. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/30478444. Läst 23 april 2024. ”Consensus estimates from over 30 twin studies indicate that the heritability of ADHD is 70–80% throughout the lifespan [11,12]”. 
  55. ^ [a b] Glover V (April 2011). ”Annual Research Review: Prenatal stress and the origins of psychopathology: an evolutionary perspective”. J Child Psychol Psychiatry 52 (4): sid. 356–67. doi:10.1111/j.1469-7610.2011.02371.x. PMID 21250994. 
  56. ^ [a b] ”The evolution of hyperactivity, impulsivity and cognitive diversity”. J R Soc Interface 3 (8): sid. 399–413. June 2006. doi:10.1098/rsif.2005.0102. PMID 16849269. 
  57. ^ Adriani, Walter; Zoratto, Francesca; Laviola, Giovanni (13 January 2012). ”Brain Processes in Discounting: Consequences of Adolescent Methylphenidate Exposure”. i Stanford, Clare; Tannock, Rosemary. Behavioral neuroscience of attention deficit hyperactivity disorder and its treatment. Current Topics in Behavioral Neurosciences. "Volume 9". New York: Springer. Sid. 132–134. ISBN 978-3-642-24611-1. 
  58. ^ [a b] ”What is ADHD?” (på amerikansk engelska). Centers for Disease Control and Prevention. 26 januari 2021. https://www.cdc.gov/ncbddd/adhd/facts.html. Läst 23 april 2024. 
  59. ^ Azadbakht, Leila; Esmaillzadeh, Ahmad (2012-03-01). ”Dietary patterns and attention deficit hyperactivity disorder among Iranian children” (på engelska). Nutrition 28 (3): sid. 242–249. doi:10.1016/j.nut.2011.05.018. ISSN 0899-9007. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0899900711001973. Läst 2 juli 2020. 
  60. ^ Kim, Yujeong; Chang, Hyeja (2011-6). ”Correlation between attention deficit hyperactivity disorder and sugar consumption, quality of diet, and dietary behavior in school children”. Nutrition Research and Practice 5 (3): sid. 236–245. doi:10.4162/nrp.2011.5.3.236. ISSN 1976-1457. PMID 21779528. PMC: 3133757. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3133757/. Läst 2 juli 2020. 
  61. ^ ”FDA Drug Safety Communication: Safety Review Update of Medications used to treat Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) in adults”. http://www.fda.gov/Drugs/DrugSafety/ucm279858.htm. Läst 18 maj 2016. 
  62. ^ Fredriksen M, Halmøy A, Faraone SV, Haavik J. (2013). ”Long-term efficacy and safety of treatment with stimulants and atomoxetine in adult ADHD: A review of controlled and naturalistic studies”. European Neuropsychopharmacology 23 (6): sid. 508-27. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22917983. 
  63. ^ Cortese S, Holtmann M, Banaschewski T, Buitelaar J, Danckaerts M, Coghill D. (2013). ”Practitioner Review: Current best practice in the management of adverse events during treatment with ADHD medications in children and adolescents”. Journal of Child Psychology and Psychiatry 54 (3): sid. 227–46. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22917983. 
  64. ^ Schwarz, Alan (14 december 2013). ”The Selling of Attention Deficit Disorder”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2013/12/15/health/the-selling-of-attention-deficit-disorder.html. Läst 26 februari 2015. 
  65. ^ Elder TE (September 2010). ”The importance of relative standards in ADHD diagnoses: evidence based on exact birth dates”. J Health Econ 29 (5): sid. 641–656. doi:10.1016/j.jhealeco.2010.06.003. PMID 20638739. 
  66. ^ Parritz, R (2013). Disorders of Childhood: Development and Psychopathology. Cengage Learning. Sid. 151. ISBN 9781285096063. 
  67. ^ National Collaborating Centre for Mental Health (2009). Attention Deficit Hyperactivity Disorder: Diagnosis and Management of ADHD in Children, Young People and Adults. British Psychological Society. Sid. 19–27, 38, 130, 133, 317. ISBN 9781854334718. 
  68. ^ [a b] ”No, There Is No Such Thing as ADHD” (på amerikansk engelska). Psychology Today. https://www.psychologytoday.com/blog/the-theater-the-brain/201503/no-there-is-no-such-thing-adhd. Läst 19 mars 2021. 
  69. ^ ”Facts, values, and Attention-Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD): an update on the controversies”. Child Adolesc Psychiatry Ment Health 3 (1): sid. 1. 2009. doi:10.1186/1753-2000-3-1. PMID 19152690. 
  70. ^ Singh, I (December 2008). ”Beyond polemics: Science and ethics of ADHD”. Nature Reviews Neuroscience 9 (12): sid. 957–64. doi:10.1038/nrn2514. PMID 19020513. 
  71. ^ Chriss, James J. (2007). Social control: an introduction. Cambridge, UK: Polity. Sid. 230. ISBN 0-7456-3858-9. 
  72. ^ Szasz, Thomas Stephen (2001). Pharmacracy: medicine and politics in America. New York: Praeger. Sid. 212. ISBN 0-275-97196-1. 
  73. ^ Suominen S. (2006). ”Polariseringen kring begreppet ADHD – från konflikt till en gemensam förståelse?”. Sosiaalilääketieteellinen aikakauslehti (43): sid. 295-308. http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/download/1004/814. 
  74. ^ Psykiatri (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 11369004. ISBN 9789144040264 
  75. ^ Kazdin, Alan E.. Parent management training: treatment for oppositional, aggressive, and antisocial behavior in children and adolescents. Oxford University Press. Läst 30 januari 2015 
  76. ^ [a b c d] ”ADHD - diagnostik och behandling, vårdens organisation och patientens delaktighet”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 11 juni 2013. https://www.sbu.se/217. Läst 30 januari 2015. 
  77. ^ TT (14 augusti 2019). ”Ny studie: Adhd-medicin påverkar hjärnans utveckling”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/adhd-medicin-paverkar-hjarnans-utveckling. Läst 22 april 2021. 
  78. ^ ”Ny studie: Adhd-medicin påverkar hjärnans utveckling”. SVT Nyheter. 14 augusti 2019. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/adhd-medicin-paverkar-hjarnans-utveckling. Läst 22 april 2021. 
  79. ^ ”Debattartikel: ”ADHD-mediciner fungerar inte på lång sikt””. SVT Nyheter. 27 oktober 2014. https://www.svt.se/opinion/adhd-mediciner-fungerar-inte-pa-lang-sikt. Läst 22 april 2021. 
  80. ^ Gorelick, Dr David A.; Gardner, Eliot L.; Xi, Zheng-Xiong. ”Agents in Development for the Management of Cocaine Abuse” (på engelska). Drugs 64 (14): sid. 1547-1573. doi:10.2165/00003495-200464140-00004. ISSN 0012-6667. https://link.springer.com/article/10.2165/00003495-200464140-00004. Läst 5 november 2015. 
  81. ^ Volkow, N. D.; Ding, Y. S.; Fowler, J. S.. ”Is methylphenidate like cocaine? Studies on their pharmacokinetics and distribution in the human brain”. Archives of General Psychiatry 52 (6): sid. 456-463. ISSN 0003-990X. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7771915. Läst 5 november 2015. 
  82. ^ ”The New York Times”. 6 januari 2003. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/2003/01/06/health/06RITA.html. Läst 5 november 2015. 
  83. ^ ”Erowid Experience Vaults: Methylphenidate (Ritalin) - Comparison to Cocaine - 61853”. www.erowid.org. https://www.erowid.org/experiences/exp.php?ID=61853. Läst 5 november 2015. 
  84. ^ - Fass - Intuniv - Farmakodynamik 2016-02-25
  85. ^ Serrano-Troncoso E, Guidi M, Alda-Díez JA. (2013). ”Is psychological treatment efficacious for attention deficit hyperactivity disorder (ADHD)? Review of nonpharmacological treatments in children and adolescents with ADHD.”. Actas Esp Psiquiatr. 41 (1): sid. 44-51. 
  86. ^ ”Hur fysisk aktivitet påverkar ADHD”. Arkiverad från originalet den 22 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160122232442/http://anpassadtraning.com/2015/08/31/hur-fysisk-aktivitet-paverkar-adhd/. Läst 26 januari 2016. 
  87. ^ Silva, Alessandro P.; Prado, Sueli O. S.; Scardovelli, Terigi A.. ”Measurement of the Effect of Physical Exercise on the Concentration of Individuals with ADHD”. PLoS ONE 10 (3). doi:10.1371/journal.pone.0122119. ISSN 1932-6203. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4372555/. Läst 26 januari 2016. 
  88. ^ [a b] Egger, H. L., Kondo, D., & Angold, A. (2006). ”The epidemiology and diagnostic issues in preschool attention-deficit/hyperactivity disorder: A review.”. Infants & Young Children (19(2)): sid. 109-122. 
  89. ^ Posner, K., Melvin, G. A., Murray, D. W., Gugga, S. S., Fisher, P. et al. (2007). ”Clinical presentation of attention-deficit/hyperactivity disorder in preschool children: The Preschoolers with Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Treatment Study (PATS).”. Journal of Child and Adolescent Psychopharmacology (17(5)): sid. 547-562. 
  90. ^ ”Lundin anmäld – nu utreds verksamheten”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/zL4oEr. Läst 2 juli 2020. 
  91. ^ ”Larmet från psykologerna: Oseriösa aktörer stressar fram diagnoser”. Dagens ETC. 25 november 2020. https://www.etc.se/inrikes/psykologer-larmar-om-usla-npf-utredningar. Läst 27 november 2023. 
  92. ^ Erik W. Larsson. ”Ropen skalla – adhd-medicin åt alla - Kvartal”. kvartal.se. https://kvartal.se/artiklar/varfor-lockar-en-adhd-diagnos/. Läst 27 november 2023. 
  93. ^ ”Undermåliga adhd-utredningar hos Bup”. www.dagenssamhalle.se. https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/sjukvard/undermaliga-adhd-utredningar-hos-bup/. Läst 27 november 2023. 
  94. ^ Ohlman, Sven. Psykologutredning i skolan. Socialstyrelsen. ISBN 978-91-7555-084-8 
  95. ^ Keith McBurnett, Linda J. Pfiffner, Paul J. Frick (2001). ”Symptom Properties as a Function of ADHD Type: An Argument for Continued Study of Sluggish Cognitive Tempo”. Journal of Abnormal Child Psychology 29 (3): sid. 207-213. https://link.springer.com/article/10.1023%2FA%3A1010377530749?LI=true. 
  96. ^ [a b] Kort om ADHD hos barn och vuxna - En sammanfattning av Socialstyrelsens kunskapsöversikt Arkiverad 7 april 2017 hämtat från the Wayback Machine., Socialstyrelsen april 2004
  97. ^ Elisabet Wentz, ADHD hos vuxna, Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Göteborgs universitet, s.3 Arkiverad 10 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  98. ^ Shaw, Philip; Stringaris, Argyris; Nigg, Joel; Leibenluft, Ellen (2014-03). ”Emotion Dysregulation in Attention Deficit Hyperactivity Disorder” (på engelska). American Journal of Psychiatry 171 (3): sid. 276–293. doi:10.1176/appi.ajp.2013.13070966. ISSN 0002-953X. PMID 24480998. PMC: PMC4282137. http://psychiatryonline.org/doi/abs/10.1176/appi.ajp.2013.13070966. Läst 19 augusti 2022. 
  99. ^ Faraone, Stephen V.; Rostain, Anthony L.; Blader, Joseph; Busch, Betsy; Childress, Ann C.; Connor, Daniel F. (2019-02). ”Practitioner Review: Emotional dysregulation in attention-deficit/hyperactivity disorder - implications for clinical recognition and intervention” (på engelska). Journal of Child Psychology and Psychiatry 60 (2): sid. 133–150. doi:10.1111/jcpp.12899. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jcpp.12899. Läst 19 augusti 2022. 
  100. ^ Barkley, Russel (2006). Attention Deficit Hyperactivity Disorder: A Handbook for Diagnosis and Treatment (tredje). Guilford press 
  101. ^ ”Riktlinje adhd 2016”. Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160814234210/http://www.svenskabupforeningen.se/bibliotek/kunskapsoversikter_PM/prio_riktlinjer/SFBUPRiktlinjer%20adhd.pdf. Läst 30 juli 2016. 
  102. ^ [a b] Galéra, C., Cote, S. M., Bouvard, M. P., Pingault, J. B., Melchior, M. et al. (2011). ”Early risk factors for hyperactivity-impulsivity and inattention trajectories from age 17 months to 8 years.”. Archives of General Psychiatry (68(12)): sid. 1267-1275. 
  103. ^ Lahey, B. B., Pelham, W. E., Loney, J., Lee, S. S., & Willcutt, E (2005). ”Instability of the DSM-IV Subtypes of ADHD from preschool through elementary school”. Archives of General Psychiatry (62(8)): sid. 896-902. 
  104. ^ ”Om ADHD: mer än ”attention deficit””. mindeed. https://mindeed.se/adhd-symtom-mindre-kanda-fakta/. Läst 14 juni 2022. 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=ADHD&oldid=56184927#ADD_eller_ADHD_med_uppmärksamhetsstörning”