49 Andromedae

stjärna i stjärnbilden Andromeda

49 Andromedae (49 And), som är stjärnans Flamsteedbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en kombinerad skenbar magnitud på ca 5,27[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 10,4[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 314 ljusår (ca 96 parsek) från solen. Stjärnan rör sig närmare solen med en heliocentrisk radiell hastighet av ca -11,5 km/s.[4]

49 Andromedae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension01t 30m 06,10154s[1]
Deklination+47° 00′ 26,1860″[1]
Skenbar magnitud ()+5,269[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0 III[3]
B–V0,993[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-11,48 ± 1,0[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -0,939[1] mas/år
Dek.: -42,969[1] mas/år
Parallax ()10,3989 ± 0,1605[1]
Avstånd314 ± 5  (96 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()0,50[4]
Detaljer
Massa2,07[2] M
Radie11[5] R
Luminositet70,8[2] L
Temperatur4 879 ± 106[2] K
Metallicitet+0,020 ± 0,04[6] dex
Vinkelhastighet2,0[7] km/s
Ålder1,75[2] miljarder år
Andra beteckningar
A And[8], 49 And, BD+46° 370, HD 9057, HIP 6999, HR 430, SAO 37275, GSC 03282-02272[9]

Egenskaper redigera

49 Andromedae är en gul till orange jättestjärna av spektralklass K0 III,[3] vilket anger att den genererar energi genom fusion av helium i dess kärna och ingår i röda klumpen[4]. Spektrumet visar "något starka" absorptionslinjer av cyan (CN).[3] Den har en massa som är ca 2,1[2] gånger solens massa, en radie som är ca 11[5] gånger större än solens och utsänder ca 71[2] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 900 K.[2]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 49 Andromedae, 22 augusti 2019.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] Luck, R. Earle (2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", Astronomical Journal, 150 (3), 88, arXiv:1507.01466, Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88.
  3. ^ [a b c] Schmitt, John L. (January 1971), "Stars with Strong Cyanogen Absorption", Astrophysical Journal, 163: 75, Bibcode:1971ApJ...163...75S, doi:10.1086/150747.
  4. ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  5. ^ [a b] Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
  6. ^ Tautvaišienė, G.; et al. (March 2013), "Red clump stars of the Milky Way - laboratories of extra-mixing", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 430 (1): 621−627, arXiv:1304.4393, Bibcode:2013MNRAS.430..621T, doi:10.1093/mnras/sts663.
  7. ^ De Medeiros, J. R.; et al. (November 2000), "Rotation and lithium in single giant stars", Astronomy and Astrophysics, 363: 239–243, arXiv:astro-ph/0010273, Bibcode:2000A&A...363..239D.
  8. ^ Tirion, W.; et al. (1987), Willmann-Bell, Inc. (ed.), Uranometria 2000.0 - Volume II - The Southern Hemisphere to +6°, Richmond, Virginia, USA, ISBN 0-943396-15-8.
  9. ^ "49 And". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 1 oktober 2018.

Externa länkar redigera