1642 års tiggareordning
1642 års tiggareordning var en svensk förordning om offentlig socialhjälp i Sverige. Den kom att gälla som grund för Sveriges fattigvård fram till 1847 års fattigvårdförordning.
Den traditionella fattigvården på landsbygden under medeltiden var rotegång, medan katolska kyrkan organiserat helgeandshus i städerna, ett system som i stort sett behölls efter reformationen. 1642 års tiggareordning slog fast att ansvaret för de fattiga i första hand låg på de anhöriga, och i andra hand på den egna församlingen, som borde uppföra sjukstuga och fattigstuga för gamla och sjuka, och barnhus för de föräldralösa. I de fall sådana inte fanns, skulle de fattiga inhysas som rotehjon på socknens bekostnad, eller ges ett tiggartillstånd, som gällde enbart inom församlingen. I övrigt förbjöds alla former av tiggeri.
En del kompletteringar och mindre förändringar infördes i efterhand, men i stort sett kom detta fattigvårdssystem att gälla i Sverige fram till 1847 års fattigvårdförordning.
Se även
redigeraKällor
redigeraEngberg, Elisabeth (Januari 2005). [https://www.researchgate.net/profile/Elisabeth-Engberg-3/publication/279491771_I_fattiga_omstandigheter_Fattigvardens_former_och_understodstagare_i_Skelleftea_socken_under_1800-talet/links/56ebc19108ae2a58dc4a6c8b/I-fattiga-omstaendigheter-Fattigvardens-former-och-understoedstagare-i-Skelleftea-socken-under-1800-talet.pdf I fattiga omständigheter : Fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå socken under 1800-talet]. Umeå. ISBN 91–7305–870–X. https://www.researchgate.net/profile/Elisabeth-Engberg-3/publication/279491771_I_fattiga_omstandigheter_Fattigvardens_former_och_understodstagare_i_Skelleftea_socken_under_1800-talet/links/56ebc19108ae2a58dc4a6c8b/I-fattiga-omstaendigheter-Fattigvardens-former-och-understoedstagare-i-Skelleftea-socken-under-1800-talet.pdf