Östlig medelhavsstenskvätta
Östlig medelhavsstenskvätta (Oenanthe melanoleuca) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i sydöstra Europa och sydvästra Asien. Den behandlas traditionellt som underart till medelhavsstenskvättan (O. hispanica), men urskiljs sedan 2019 av BirdLife Sverige som egen art, varvid hispanica tilldelats det nya trivialnamet västlig medelhavsstenskvätta.
| Östlig medelhavsstenskvätta | |
,_male,_Lesvos,_Greece,_17.04.2015_(17163344538).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Stenskvättor Oenanthe |
| Art | Östlig medelhavsstenskvätta O. melanoleuca |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oenanthe melanoleuca | |
| Auktor | (Güldenstädt, 1775) |
_female,_Jordan.jpg) Adult hona. | |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Östlig medelhavsstenskvätta är liksom västlig medelhavsstenskvätta (Oenanthe melanoleuca) en relativt liten och slank stenskvätta med lång stjärt, och den mäter 13,5-15.5 cm. Karakteristiskt för medelhavsstenskvättorna är att det svarta ändbandet på stjärten inte är jämnbrett utan bredare i stjärthörnen, en egenskap den endast delar med den snarlika och närbesläktade nunnestenskvättan.[1] Hos de ljusaste adulta hanarna av östlig medelhavsstenskvätta kan delar av stjärtspetsarna på de innersta stjärtpennorna vara helt vita.[2]
Östlig medelhavsstenskvätta uppvisar precis som melanoleuca två olika morfer hos båda könen: en ljusstrupig ("aurita") där hanen enbart har svart ögonmask, och en mörkstrupig ("stapazina") där hela ansiktet är svart. Den mörkstrupiga morfen är vanligare hos den östliga medelhavsstenskvättan, medan den ljusstrupiga är vanligare hos den västra. Likt den västra har den adulta hanen vit rygg, som i fräsch dräkt är ockragul och det är ett mellanrum mellan det svarta på huvudet och det svarta på vingen, till skillnad från hos vitryggig stenskvätta och nunnestenskvättan.[1]
Honorna hos de båda medelhavsstenskvättorna är mycket lika varandra och dessutom är de lika hona nunnestenskvätta. Generellt är de ljusare än nunnestenskvätta och hos mörkstrupig når inte det mörka på strupen så långt som till skulderfjädrarna och inte till övre delen av bröstet. Vidare är det varmt gulorangea eller rostbruna bandet på övre delen av bröstet typiskt.[2] Hona nunnestenskvätta är mörkare på ovansidan och saknar i alla dräkter det varma bröstbandet.[2]
Jämfört med västliga hispanica har hanen hos östlig medelhavsstenskvätta större ögonmask respektive haklapp och båda könen är mindre gulockrafärgade på bröst och rygg samt har längre handpenneprojektion, i paritet med nunnestenskvätta.[1]
Hos hybrider mellan östlig medelhavsstenskvätta och nunnestenskvätta uppvisar hanen en fjäderdräkt som är ett mellanting av de båda arternas medan honorna oftast inte går att särskilja.[2]
Läten redigera
.jpg)
Sången hos medelhavsstenskvättorna, det vill säga både hispanica och melanoleuca, beskrivs som en torr, kort och explosiv strof, som påminner om korttålärka eller en uppvarvad törnsångare, ibland med härmningar av exempelvis ladusvala eller steglits. Den är mycket lik nunnestenskvättans, möjligen med något längre strofer men kortare pauser dem emellan. Även locklätena är mycket lika: sprucka "brsche" och smackande "tschack". Varningslätet är ett fallande, visslande "viy".[1]
Utbredning och systematik redigera
Östlig medelhavsstenskvätta häckar i sydcentrala och sydöstra Europa genom Mellanöstern till Iran och sydvästra Kazakstan.[3] I Sverige har den fram till 2018 observerats vid sex tillfällen och vid ytterligare fem har det inte gått att avgöra om fynden utgör östlig eller västlig medelhavsstenskvätta.[4]
Artstatus redigera
Östlig och västlig medelhavsstenskvätta behandlades fram tills nyligen som en och samma art, medelhavsstenskvätta. 2019 urskiljde dock BirdLife Sverige melanoleuca som egen art och tilldelade samtidigt taxonet hispanica det svenska trivialnamnet västlig medelhavsstenskvätta.[5] Nyligen utförda genetiska studier visar nämligen att hispanica är systerart till ett komplex bestående av melanoleuca, nunnestenskvätta och cypernstenskvätta.[6][7] 2020 följde tongivande International Ornithological Congress (IOC) efter[3] och 2021 eBird/Clements.[8]
Östlig medelhavsstenskvätta hybridiserar ganska ofta med nunnestenskvätta söder och väster om Kaspiska havet.[5][2] I ett område öster om Kaspiska havet i Kara Bugash finns en isolerad stabil population av hybrider mellan dessa båda taxon, där alla hanar är ljusstrupiga.[2]
Familjetillhörighet redigera
Tidigare fördes stenskvättorna liksom flera andra små trastlika fåglar som näktergalar, rödstjärtar och buskskvättor till familjen trastar, men dessa har efter DNA-studier visat sig vara närmare släkt med flugsnappare.[9][10]
Levnadssätt redigera
Östlig medelhavsstenskvätta bebor torr stenig terräng gärna i sluttningar och oftast åtminstone delvis täckt av buskar. Den ses även i jordbruksmark, framför allt vid stenmurar. Boet placeras i ett hål i marken, en klippskreva eller mur eller under en sten. Den häckar från början av maj i Armenien och Grekland.[11][12][2]
Status och hot redigera
Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte melanoleuca som egen art, varför dess hotstatus inte bedömts. Medelhavsstenskvättan i stort har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal,[13] dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[14] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[14] I Europa tros det häcka mellan knappt 1,3 till knappt 3,7 miljoner par.[15] Extrapolerat uppskattas världspopulationen till 4,6–13,4 miljoner vuxna individer.[14]
Noter redigera
- ^ [a b c d] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 266-267. ISBN 91-34-51038-9
- ^ [a b c d e f g] Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 264–265. 978-0-7136-7038-7
- ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.
- ^ Östlig medelhavsstenskvätta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ [a b] BirdLife Sveriges taxonomikommitté, Rapport nr 10, Vår Fågelvärld, nr.2, 2019
- ^ Randler, C., Förschler, M.I., Gonzalez, J., Aliabadian, M., Bairlein, F. & Wink, M. (2012) Phylogeography, pre-zygotic isolation and taxonomic status in the endemic Cyprus Wheatear Oenanthe cypriaca. J. Orn. 153(2): 303–312.
- ^ Schweizer, M, Warmuth, V, Alaei Kakhki, N, Alia- badian, M., Förschler, M., Shirihai, H., Suh, A. och Burri, R. 2019. Parallel plumage colour evolution and introgressive hybridization in wheatears. J. Evol. Biol. 32: 100–110.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
- ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
- ^ Collar, N. (2019). Black-eared Wheatear (Oenanthe hispanica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58545 15 april 2019).
- ^ Guy Kirwan, Barbaros Demirci, Hilary Welch, Kerem Boyla, Metehan Özen, Peter Castell & Tim Marlow (2008) The Birds of Turkey, Helm Field Guides.
- ^ EBCC. 2015. Pan-European Common Bird Monitoring Scheme
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Oenanthe hispanica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
- ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.