Öppna huvudmenyn
Östersjöflottans förbandstecken 2007.

Östersjöflottan betecknar den ryska respektive den sovjetiska marinen i Östersjön.

Innehåll

Tsarryska flottanRedigera

Östersjöflottan grundades av Peter den Store år 1696. Östersjöflottan var länge den ryska huvudflottan och utkämpade under 1700-talet många slag med svenska flottan. Vid Kronstadt utanför Sankt Petersburg byggdes tidigt en marinbas. Flottan förvärvade även baser i Finland efter 1809. Under rysk-japanska kriget 1904-1905 skickades en stor del av Östersjöflottan runt halva jorden för att förstärka stillahavsflottan. Trots denna förstärkning led ryssarna ett stort nederlag vid Tsushima.

Ryska revolutionenRedigera

Matroser från Östersjöflottan var förkämpar i den ryska revolutionen 1917. De var också de första att göra uppror mot bolsjevikerna i Kronstadt 1921, men upproret slogs ner under blodiga former.

Andra världskrigetRedigera

Under andra världskriget spelade Östersjöflottan en underordnad roll, eftersom den snabbt blev instängd i Finska viken vid Leningrad. Många matroser fick övergå till att strida som infanterister (men var alltid noga med att behålla sin telnjasjka = randiga matroströja, som ett tecken på sin sjöanknytning). Under 1942 och 1943 gjorde man synnerligen tappra försök att få ut ubåtar genom den tysk-finska min- och ubåtsnätspärren tvärsöver Finska viken. Vid dessa försök gick många ubåtar under med man och allt. De ubåtar som ändå kom ut utkämpade ett pseudokrig med svenska flottan, som skyddade konvojer med gods till Tysklandsvenskt vatten.

Kalla krigetRedigera

Östersjöflottan bildade efter kriget, tillsammans med de polska och östtyska folkmarinerna, den förenade Östersjöflottan. Dess betydelse minskade dock i och med det instängda läget i Östersjön. Nordflottan övertog rollen som huvudflotta.

IdagRedigera

Efter Sovjetunionens fall har Östersjöflottan fått en än besvärligare situation då de baltiska baserna har försvunnit. Kronstadt och Baltijsk i Kaliningrad-området är nu de enda större baser som finns kvar.[1] Man har dock fått tillskott av flera nya fartyg de senare åren som tex tunga korvetter i Steregusjtjij-klassen och långdistansmissilbärare i form av korvetter ur Bujan-klassen.[2]

ReferenserRedigera

LitteraturRedigera