Åke Martenius
Åke Bertil Adolf Martenius, född 27 juli 1909 i Göteborg, död 1996, var en svensk jurist.
Åke Martenius | |
Född | 27 juli 1909 Göteborg, Sverige |
---|---|
Död | 6 juni 1996[1] (86 år) |
Utbildad vid | Uppsala universitet ![]() |
Sysselsättning | Författare |
Redigera Wikidata |
Åke Martenius studerade från början vid Göteborgs handelshögskola, där han tog examen 1929, och blev därefter jur.kand. vid Uppsala universitet 1934. Han gjorde tingstjänstgöring 1934–1937. Han anställdes 1937 i Göteborgs rådhusrätt och kom samma år till Svea hovrätt, där han blev fiskal 1938 och adjungerad ledamot 1943. Martenius blev assessor 1946 och hovrättsråd 1953, och tjänstgjorde som sakkunnig i Handelsdepartementet 1951–1953. Han var Näringsfrihetsombudsman 1953–1961 och regeringsråd 1961–1976. I Regeringsrätten var han ordförande på avdelning 1975–1976 och tjänstgjorde som ledamot i lagrådet 1969–1971 och 1978–1979.
Martenius var ordförande i Hyresnämnden 1951–1961, satt i styrelsen för Tekniska museet 1952–1978 och var ordförande i Stiftelsen Unga forskare 1963–1973, ordförande i Resegarantinämnden 1967–1981 och vice ordförande i Allmänna reklamationsnämnden 1979–1981. Han hade också ett flertal uppdrag i statliga utredningar.
Utmärkelser
redigera- Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 18 november 1971.[2]
Referenser
redigera- Martenius, Åke B A i Vem är det 1985
- ^ Sveriges dödbok 1860–2016, Sveriges Släktforskarförbund, ISBN 978-91-88341-28-0.[källa från Wikidata]
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 175, digital avbildning.