Ålgräs (Zostera marina), även kallad Bandtång, är en gömfröväxt som växer under vatten i havs- och brackvattenmiljöer.

Ålgräs
'1. Stycken av växtens nedersta och översta del. 2. Blomställningen och dess hölsterslida uppvikt. 3. Ett litet stycke av en ståndare (hanblomma) till höger, och en pistill (honblomma) till vänster (svag förstoring). 4. Frukt, 3× förstoring
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxtriket
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga
Monocotyledonae
OrdningSvaltingordningen
FamiljÅlgräsväxter
Zosteraceae
SläkteÅlgräs
Zostera
ArtÅlgräs
Z. marina
Vetenskapligt namn
§ Zostera marina
AuktorL., 1753

Utbredning redigera

Ålgräset är den mest spridda marina blommande växten på norra halvklotet.[1] Den förekommer i kallare havsområden i Norra Atlanten och Stilla havet medan den försvinner i de sydligare områdena under varmare perioder.[2] Den växer i Arktiska områden och överlever flera månaders istäcke per år.[3] Det är det enda sjögräs som förekommer på Island.[3] Den anträffas längs kusten runt om Skandinavien från Uppland och södra Finland till Finnmarken i Norge.

Utseende och ekologi redigera

 
Ålgräs

Ålgräs är en stor enalid som växer på havsbottnar vid stränder likt högväxta gräsbestånd med bandlika blad på en halv till nära en meters längd. Den växer i vikar, laguner och estuarier, vid stränder och andra kusthabitat. Den föredrar lugnare vatten och växer i den sublittorala zonen, där den sällan utsätts för luft.[2] Inledningsvis fäster denna lågt organiserade hydrofyt vid sandiga och leriga bottnar med hjälp av rhizom. Bladen fångar sedan upp partiklar i vattnet som ansamlas vid basen av växten och bygger på så vis upp ett bottenlager.[2]

Den något plattade stjälken slutar med en blomställning som liknar ett platt, jämnbrett ax med blommorna glest ordnade på den ena plattsidan, han- och honblomma (eller ståndare och pistill) skiftesvis. Detta ax är i början inneslutet inom ett långt, smalt, blekt grönaktigt hölsterblad.

Hos alla arter inom släktet Zostera är blommorna submersa och pollineringen sker under vattnet. Ståndarknapparna tränger sig ut ur hölsterslidan och öppnar sig med en längdspringa, varefter de uttömmer sitt innehåll som små fina flockar i vattnet. Pollenkornen har ett annat utseende än hos övriga blomväxter och brukar kallas pollentrådar, eftersom de är formade som ytterst fina trådar eller hår, vid pass två millimeter långa men bara 0,008 millimeter tjocka. Även pistillens två märken är trådlika och kan därigenom fånga de fina, böjliga pollentrådarna, då dessa förs förbi av vattnet. Blomningsförloppet är proterogynt, och infaller under högsommaren. Frukten är en tre millimeter lång, räfflad nöt med en liten fästknöl på sidan.

Användning redigera

På grund av ålgräsets stora bladmassor lönar den sig att samla som foder åt kreatur och som gödsel. I torkat skick, då färgen är vitaktig, är den ett lätt och mjukt inpacknings- och stoppningsmaterial, och används som väggfyllning, taktäckning med mera. I Skåne användes den förr till låga vallar – så kallade "tångdiken".

Namn redigera

Ålgräs kallas ofta även bandtång. I Blekinge och svenskspråkiga Finland har den även kallats kåve[4]

Referenser redigera

  1. ^ den Hartog, C. (1970). The seagrasses of the world. Verh K Ned Ak Wet Adf North-Holland, Amsterdam 59: 1-275. – in Möller, T. Zostera marina (Linnaeus 1753), Eelgrass (Angiospermophyta). Arkiverad 17 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad July 17, 2011 Helsinki Commission: Baltic Marine Environment Protection Commission.
  2. ^ [a b c] Flora of North America
  3. ^ [a b] Borum J., et al., (Eds.) (2004.) European seagrasses: an introduction to monitoring and management. Arkiverad 28 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. European Union: Monitoring & Managing of European Seagrasses.
  4. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 381

Externa länkar redigera