Öppna huvudmenyn

Zeledonia[2] (Zeledonia coronata) är en unik centralamerikansk fågel som numera förs till den egna familjen zeledonior inom ordningen tättingar.[3]

Zeledonia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Wrenthrush - Central Highlands - Costa Rica MG 6965 (26603415282).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljZeledonior
Zeledoniidae
SläkteZeledonia
ArtZeledonia
Z. coronata
Vetenskapligt namn
§ Zeledonia coronata
AuktorRidgway, 1889
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Zeledonia är en liten fågel (12 cm), med satt kropp och långa kraftiga ben, men korta vingar och stjärt, kanske mest påminnande om myrpittor av släktet Grallaricula. Kombinationen av orangefärgad krona inramat av svart, mörkt olivgrön ovansida, skifferfärgat ansikte och undersida samt skärbruna ben är unik.[4]

LäteRedigera

Lätet är ett ljus och utdraget psiii eller psss, påminnande om svartnäbbad skogstrast och trädgränsgärdsmyg men ljusare och tunnare. Sången är en serie med tre till fem vassa och genomträngande visslingar.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Zeledonian förekommer enbart i regnskog i Costa Rica och i västra Panama.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

SläktskapRedigera

Zeledonia placeras som enda art i släktet Zeledonia. Fågeln har en brokig taxonomisk historia där den tidigare trotts vara nära släkting till både trastar och gärdsmygar, därav det engelska trivialnamnet Wrenthrush, "gärdsmygstrast". Inom sentida taxonomi har den ofta placerats i familjen skogssångare (Parulidae), men numera förs den till den egna familjen zeledonior.

DNA-studier visar att den visserligen är nära släkt med skogssångare, men att den utgör en helt egen utvecklingslinje i en grupp där både skogssångare och trupialer ingår.[5] Troligen är de närmast släkt med de två arterna i släktet Teretistris som förekommer på Kuba, även de tidigare kategoriserade som skogssångare. Därför lyfts zeledonian allt oftare som här ut i en nybildad familj, Zeledoniidae, antingen som enda art,[3] alternativt inkluderande Teretistris-arterna.[6]

LevnadssättRedigera

Zeledonia för en mycket tillbakadragen tillvaro i bambustånd i svala och fuktiga bergsskogar, från 1500 meters höjd upp till trädgränsen men vanligast kring 2500 meter. Den hoppar mest runt på marken på jakt efter insekter och spindlar. Den klipper regelbundet nervöst med vingarna och springer helst skyggt undan. Om den tar till vingarna är flykten svag.[4]

HäckningRedigera

Fågeln häckar mellan april och juni på marken i ett bollformat bo av mossa med en sidoingång. Den lägger två ägg. Ungarna är flygga efter åtminstone 17 dagar.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.[7]

NamnRedigera

Fågelns svenska trivialnamn, tillika dess vetenskapliga släkt- och familjenamn, hedrar José Castulo Zeledón (1846-1923), costaricansk affärsman och naturforskare.[8]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Zeledonia coronata Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c d] Jon Curson; David Quinn; David Beadle (1994). New World Warblers. London: Christopher Helm. ISBN 0-7136-3932-6. 
  5. ^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera