Yngve Kullenberg
Kurt Yngve Kullenberg, född 17 mars 1900 i Uppåkra församling, idag i Staffanstorps kommun, Skåne län, död 1982 i Göteborg, var en svensk civilingenjör verksam som direktör för den egna firman Yngve Kullenberg Byggnads AB.
Biografi redigera
Kullenberg tog studenten i Malmö 1919 och studerade sedan på väg- och vattenbyggnadslinjen vid Chalmers tekniska institut 1920–1924. Efter examen var han anställd i olika befattningar vid Skånska Cementgjuteriet i Malmö, 1933 1939 som avdelningschef. I Göteborg etablerade han 1940 sitt bolag Yngve Kullenberg Byggnads AB.[1] Han var sedan verkställande direktör för detta fram till 1970 och fortsatte sedan som styrelseordförande till 1974.[2] I början av 1970-talet avvecklade han sitt ägarskap i företaget, som fortsatte med andra ägare fram till det gick i konkurs 1992.
Familj redigera
Yngve Kullenberg tillhörde släkten Kullenberg från Kulla, Brunnby socken i Skåne.[3] Han var son till lantbrukaren Ernst Kullenberg i Uppåkra och var nummer tre bland 11 syskon, av vilka 10 nådde vuxen ålder.[4] Oceanografen Börje Kullenberg var en yngre broder. Från 1935 var han gift med Maj Kullenberg, ogift de Vylder (1910–1996), som i många år var ordförande i Göteborgs kvinnliga diskussionsklubb.[5] Yngve och Maj Kullenberg är gravsatta i en familjegrav på Uppåkra kyrkogård.[6]
Byggnader uppförda under Yngve Kullenbergs ledning (urval) redigera
- Park Avenue Hotel, Göteborg, 1950
- Nordstan, köpcenter i Göteborg (delentreprenad), 1960
- Kaknästornet, Stockholm, 1967
- Vårbergs sjukhem, ca 1967.
- Synvillan, lokaler för Sveriges Radio och Sveriges Television, Göteborg, 1972
- Centralsjukhuset Kristianstad, 1973-74.
- Lärarnas hus, Stockholm, ca 1980.
Källor redigera
- ^ Kullenberg, K Yngve i Vem är vem, Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge, 1965.
- ^ Kullenberg, K Yngve i Vem är det 1981.
- ^ Kullenberg, släkter, Svenskt biografiskt lexikon band 21 (1975-1977), sida 679.
- ^ Uppgift från privat släktforskning
- ^ Dödsfall: Självklar ledargestalt, nekrolog över Maj Kullenberg, Dagens Nyheter 27 oktober 1996. Läst 2 februari 2020.
- ^ Sök på gravar.se