Sioux (uttalas so [su]) har ända sedan 1600-talet använts som ett samlingsnamn på ett stort antal sinsemellan språkligt besläktade nordamerikanska indianstammar. I senare tid avser begreppet vanligen de egentliga siouxerna vilka på språkliga och historiska grunder kan indelas i tre huvudavdelningar: dakota, nakota och lakota. Helheten kallas av siouxerna själva Oceti Sakowin (de sju rådseldarna). Lakota, vars uppdelning i underavdelningar är av senare datum än de övriga gruppernas, räknas i det sammanhanget som en enhet. År 2000 fanns det enligt US Census Bureau i USA 153 360 personer som ansåg sig vara siouxer av något slag.
Ordet sioux är ursprungligen en kolonialfransk förkortning för Nadouessioux, vilket i sin tur är en fransk skrivning av algonkin-ordet Natowessiw plur: Natowessiwak. Detta är en nedsättande benämning använd av Ojibwa om ett antal indianstammar tillhörande Dakota/Lakota-gruppen och med dem språkligt besläktade stammar, samt på en liten skallerormsart, Massasaugan (Sistrurus catenatus). Med hänvisning till så kallad proto-algonkinsk terminologi har en del språkvetare på senare år velat omtolka namnet som betydande ”talare av främmande språk”. Därvid har språkvetarna dock bortsett från att det inte på något sätt är unikt att stammar kallas ”ormar” av sina fiender. Det är precis därför shoshonerna blev kända för de engelsktalande som Snake indians. Ett annat problem med den språkvetenskapliga nytolkningen är att det proto-algonkinska språk, på vilket den bygger, är en tentativ rekonstruktion av ett språk som talades för flera tusen år sedan. Ingen vet om det ord man hänvisar till faktiskt har funnits. ► Läs mer