Lasse Olsson (Lars Olofsson, i äldre litteratur felaktigt kallad Björnram), död troligen 1572, var Gustav Erikssons (Vasa) främste krigsman och en av nyckelfigurerna under det väpnade upproret – ”befrielsekriget” – mot unionskungen Kristian II 1520–1521; han ska dessförinnan ha tjänat under Sten Sture den yngre. Enligt Vasas historieskrivare Peder Andreae (Swart), som utförligt redogör för Lasse Olssons insatser i kriget, var det på dennes enträgna inrådan 1521 som dalkarlarna beslöt att återkalla den unge frälsemannen Gustav Eriksson (Vasa), som ett par dagar tidigare i Mora utan framgång hade försökt övertala allmogen i Dalarna att ansluta sig till upproret. Det är återkallandet av Gustav Eriksson som ligger till grund för det moderna Vasaloppet.
Lasse Olsson sårades allvarligt under stridigheterna vid Stockholm men kom därefter att brukas i en lång rad uppdrag i kronans tjänst i Östergötland, Uppland, de norrländska kustlandskapen och i Österbotten som fogde och ståthållare, som häradshövding, underlagman och som bisittare i kungens nämnd. Under det stora ryska kriget fungerade han som högste militärbefäl i Norrland. ► Läs mer