Öppna huvudmenyn
På Johan Gustaf Sandbergs målning från 1836 manar Gustav Eriksson (Vasa) dalkarlarna i Mora år 1521 att ansluta sig till honom i kampen mot Kristian II.

Lasse Olsson (Lars Olofsson, i äldre litteratur felaktigt kallad Björnram), död troligen 1572, var Gustav Erikssons (Vasa) främste krigsman och en av nyckelfigurerna under det väpnade upproret – ”befrielsekriget” – mot unionskungen Kristian II 1520–1521; han ska dessförinnan ha tjänat under Sten Sture den yngre. Enligt Gustav I:s historieskrivare Peder Andreae (Swart), som utförligt redogör för Lasse Olssons insatser i kriget, var det på dennes enträgna inrådan 1521 som dalkarlarna beslöt att återkalla den unge frälsemannen Gustav Eriksson (Vasa), som ett par dagar tidigare i Mora utan framgång hade försökt övertala allmogen i Dalarna att ansluta sig till upproret. Det är återkallandet av Gustav Eriksson som ligger till grund för det moderna Vasaloppet. Lasse Olsson sårades allvarligt under stridigheterna vid Stockholm men kom därefter att brukas i en lång rad uppdrag i kronans tjänst i Östergötland, Uppland, de norrländska kustlandskapen och i Österbotten som fogde och ståthållare, som häradshövding, underlagman och som bisittare i kungens nämnd. Under det stora ryska kriget fungerade han som högste militärbefäl i Norrland. Han var åren 1561–1568 en av de flitigaste ledamöterna i den kungliga Höga nämnden, som kom att användas som verktyg av den beryktade prokuratorn Jöran Persson för att eliminera Erik XIV:s verkliga och inbillade fiender. Två av Lasse Olssons svärsöner tillhörde Jöran Perssons krets av förtrogna. Av Lasse Olssons barn blev Hans Larsson (adlad med tre björnramar i skölden) ståthållare över Finland och sonen Andreas Laurentii (Björnram) ärkebiskop. ► Läs mer