Öppna huvudmenyn
Óengus I

Óengus, Fergus son var pikternas kung från 732 till sin död 761. Hans regeringstid kan rekonstrueras i viss detalj från ett antal olika källor.

Óengus blev huvudkung i Piktland efter en period av inbördeskrig i slutet av 720-talet. Under hans regeringstid underkuvades grannriket Dál Riata och kungariket Strathclyde anfölls med mindre framgång. Óengus var den mäktigaste härskaren i Skottland i över två årtionden och var inblandad i krig på Irland och i England.

Óengus sammankopplas ibland med grundandet av kuststaden St Andrews, ursprungligen Cennrígmonaid, men historierna är inte samtida och kan vara fel. Däremot går det att via skriftliga källor koppla ihop Óengus med Sankt Andreas-kulten, som kan ha kommit till Piktland från Northumbria. Det antas allmänt att St Andrews-sarkofagen utfördes på uppdrag av Óengus.

Enligt kungalängderna i den piktiska krönikan efterträddes han av sin bror Bridei. Kungar från Óengus släkt dominerade Piktland till 839, då ett katastrofalt nederlag mot vikingar inledde en ny period av instabilitet, som slutade när Kenneth MacAlpine kom till makten.

Den mängd information som har överlevt rörande Óengus jämfört med andra piktiska kungar, hans gärningars natur och geografiska utbredning och hans regeringstids längd sammanfaller till att göra kung Óengus till en av de mest betydelsefulla härskarna under den tidiga medeltiden på Brittiska öarna. ► Läs mer