Tjeckoslovakiens historia beskriver utvecklingen av staten Tjeckoslovakien som existerade som suverän stat från 1918 till 1992 med avbrott under andra världskriget.
Tjeckoslovakien bildades efter första världskriget när dubbelmonarkin Österrike-Ungern upplöstes. Landet fick sitt namn efter folkgrupperna tjeckerna och slovakerna men landet hade också andra stora minoritetsgrupper som tyskar och ungrare. Särskilt tyskarna i Tjeckoslovakien var missnöjda och detta ledde till en politisk uppgörelse 1938, Münchenavtalet, vilket innebar att Sudetenland i väster inlemmades i Tyskland. Det fanns också spänningar mellan tjecker och slovaker och 1939 utropade Slovakien sin självständighet. Denna var dock begränsad och de tjeckiska länderna Böhmen och Mähren var ockuperade av Tyskland under andra världskriget.
Merparten av Tjeckoslovakien befriades 1945 av Röda armén. Från och med Pragkuppen 1948, leddes landet av det tjeckoslovakiska kommunistpartiet, som hade ett stort stöd bland befolkningen. Från mitten av 1960-talet började vissa reformer att diskuteras och under Pragvåren 1968 diskuterades dessa öppet. Grannländerna oroades dock över detta och invaderade, under ledning av Sovjetunionen, landet i augusti 1968. Under de följande 20 åren motarbetades all form av opposition. Trots detta blev den oppositionella gruppen Charta 77, och dess talesman Václav Havel, världsberömd. De politiska förändringarna i Europa 1989 påverkade även Tjeckoslovakien. Václav Havel blev president och fria val hölls 1990. Tjecker och slovaker var oeniga om den ekonomiska politken vilket ledde till att Tjeckoslovakien upplöstes 1992. Den 1 januari 1993 bildades istället de två republikerna Tjeckien och Slovakien. mer ...