Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1971

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1971 räknas som den 31:a Nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 1971 i Wiens Musikverein. Den dirigerades för 17:e gången gången av Willi Boskovsky. Det var den 13:e nyårskonserten vars 2:a del sändes på TV via Eurovision. Det sändes också för femte gången på Intervision, TV-föreningen för de tidigare socialistiska staterna.

Historia

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 26:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som Josef Krips introducerade denna titel, som behölls 1947 och därefter. Dessutom var det den 32:a Årsskifteskonserten, för vid årsskiftet 1939/40 gavs det en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades den av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Josef Krips.

Efter Clemens Krauss död 1954 valdes Willi Boskovsky enhälligt av orkestermedlemmarna till positionen som permanent dirigent för nyårskonserten, som han dirigerade för första gången 1955 (och fram till 1979). Willi Boskovsky är ihågkommen för att han dirigerade stora delar av konserten (mestadels valserna), med violinstråken och fiolen vilande på höften (emellanåt låg den på ett litet bord bredvid dirigentpulten). Han använde ytterst sällan en taktpinne.^[1]

Enskilda musikstycken ackompanjerades av balettinspelningar. Medlemmar ur baletten i Wiener Staatsoper dansade och koreografin gjordes av Dia Luca.^[2]

Den andra delen av nyårskonserten sändes på TV. Det var ett Eurovision-program för andra året gemensamt producerat av österrikiska ORF och Zweite Deutsches Fernsehen (ZDF). Genom ett samarbete 1966 med Intervision – en institution jämförbar med Eurovision i dåtidens socialistiska länder – sändes Wienerfilharmonikernas nyårskonsert till Östtyskland, Rumänien och Ungern.^[3]

Förutom i Österrike sändes programmet i Belgien, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Sverige, Schweiz, Finland, Norge, Spanien, Danmark, Luxemburg, Portugal, Irland och Jugoslavien.^[4] Totalt sändes det i 20 länder.

Program

1:a delen

Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Der Zigeunerbaron
Josef Strauss: Transactionen, Vals, op. 258
Eduard Strauß: Augensprache, Polka française, op. 119
Johann Strauss den yngre: Stürmisch in Lieb' und Tanz, Polka schnell, op. 393^*
Johann Strauss den yngre: Lagunen-Walzer, op. 411
Josef Strauss: Eingesendet, Polka schnell, op. 240

2:a delen

Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Indigo und die 40 Räuber
Johann Strauss den yngre: Wiener Blut, Vals, op. 354
Johann Strauss den äldre: Beliebte Annen-Polka, op. 137
Josef Strauss: Plappermäulchen (Musikalischer Scherz), Polka schnell, op. 245
Josef Strauss: Feuerfest!, Polka française, op. 281
Josef Strauss: Dynamiden, Vals, op. 173
Eduard Strauß: Ohne Aufenthalt, Polka schnell, op. 112^*
Johann Strauss den yngre: Neue Pizzicato-Polka, op. 449
Josef Strauss: Jokey-Polka, Polka schnell, op. 278
Johann Strauss den yngre: Csárdás ur operan Ritter Pásmán, op. 441

Extranummer

Johann Strauss den yngre: Champagner-Polka, Musikalischer Scherz, op. 211
Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau, Vals, op. 314
Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.^[5]
De verk markerade med ^* stod för första gången på programmet till en Nyårskonsert.^[6]

Weblänkar

Programmet till nyårskonserten 1971 på wienerphilharmoniker.at

Litteratur

Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983.
Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 87–88. Med detta övertog han Straussfamiljens dirigentpraxis som var förhärskande i slutet av 1800-talet.
^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 174, sowie Schlussabspann des Konzertes.
^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 203.
^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, S. 197, 203.
^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1971
^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1] Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 87–88. Med detta övertog han Straussfamiljens dirigentpraxis som var förhärskande i slutet av 1800-talet.

[2] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 174, sowie Schlussabspann des Konzertes.

[3] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 203.

[4] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, S. 197, 203.

[PZ-5] Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1971

[6] Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]