Werner Hersmann
Friedrich Wilhelm Paul Werner Hersmann, född 11 september 1904 i Duisburg,[1] död 17 oktober 1972 i Köln,[2] var en tysk SS-Sturmbannführer. Han var från december 1942 till maj 1943 chef för Sonderkommando 11a inom Einsatzgruppe D.
| Werner Hersmann | |
 Sturmbannführer | |
|---|---|
| Född | 11 september 1904 Duisburg, Rhenprovinsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 17 oktober 1972 (68 år) Köln, Västtyskland |
| Inträde | april 1931 |
| Tjänstetid | 1931–1945 |
| Befäl | 1) Gestapo i Tilsit 2) Sonderkommando 11a inom Einsatzgruppe D |
Biografi redigera
Werner Hersmann växte upp i Frankfurt am Main, en stad med en framträdande judisk minoritet. Han ansåg, att hans uppväxt hade lärt honom att judarna utövade ett destruktivt inflytande över det tyska samhället.[3] Under 1920-talets senare hälft utbildade sig Hersmann till ingenjör. Han blev den 1 september 1930 medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och i november samma år i Sturmabteilung (SA). Året därpå, 1931, inträdde han i Schutzstaffel (SS).
Operation Barbarossa redigera
I gryningen den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde den omfattande Operation Barbarossa. Enligt Tysklands Führer Adolf Hitler innebar kriget mot Sovjetunionen ett ideologiskt förintelsekrig och den ”judisk-bolsjevikiska intelligentian” måste elimineras.[4] Efter de framryckande tyska arméerna följde Einsatzgruppen, mobila insatsgrupper. Chefen för Reichssicherheitshauptamt, Reinhard Heydrich, gav insatsgrupperna i uppdrag att mörda judar, romer, partisaner, politiska kommissarier (så kallade politruker) och andra personer som ansågs hota Tredje rikets säkerhet. Beträffande insatsgruppernas massmord på judar mördades initialt endast män, men i augusti 1941 gav Reichsführer-SS Heinrich Himmler order om att massmordet även skulle inbegripa kvinnor och barn.[5] I början av december 1942 efterträdde Hersmann Gerhard Bast som befälhavare för Sonderkommando 11a inom Einsatzgruppe D. Hersmanns kommando ägnade sig i huvudsak åt partisanbekämpning, bland annat i Pripjatträsken. Hersmann sårades och blev istället kommendör för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i Banja Luka. Åren 1944–1945 ledde han antipartisanenheter i Konitz, Slovenien, Krain och Slovakien.
I andra världskrigets slutskede stred Hersmann med 38. SS-Grenadier-Division Nibelungen. Han deltog bland annat i arkebuseringen av civilister i Altötting den 28 april 1945.
Efter andra världskriget redigera
År 1950 dömdes Hersmann av Schwurgericht Traunstein till 8 års fängelse för morden i Altötting. Åtta år senare, 1958, dömdes Hersmann vid Einsatzgruppenrättegången i Ulm till 15 års fängelse för krigsförbrytelser.[6] I december 1961 släpptes Hersmann från fängelset.[7]
Befordringshistorik redigera
| Datum | Tjänstegrad |
|---|---|
| 13 september 1936 | SS-Untersturmführer |
| 20 april 1938 | SS-Obersturmführer |
| 30 januari 1939 | SS-Hauptsturmführer |
| SS-Sturmbannführer |
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Werner Hersmann, 3 april 2013.
Noter redigera
- ^ MacLean 1999, s. 70.
- ^ ”NS-Verfahren Ks 2/57 ("Ulmer Einsatzgruppenprozess")” (på tyska). Landesarchiv Baden-Württemberg. Arkiverad från originalet den 7 december 2013. https://www.webcitation.org/6LggOBDZb?url=https://www2.landesarchiv-bw.de/ofs21/olf/struktur.php?bestand=22030. Läst 7 december 2013.
- ^ Langerbein 2003, s. 176.
- ^ Weale 2013, s. 306.
- ^ Kershaw 2000, s. 469.
- ^ Klee 2007, s. 248.
- ^ Patrick Tobin: Crossroads at Ulm: Postwar West Germany and the 1958 Ulm Einsatzkommando trial, 2013, (Dissertation), S. 370 (online)
Tryckta källor redigera
- Kershaw, Ian (2000) (på engelska). Hitler: 1936–1945: Nemesis. London: Allen Lane. Libris 3232757. ISBN 0-713-99229-8
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Langerbein, Helmut (2003) (på engelska). Hitler's Death Squads: The Logic of Mass Murder. Eastern European studies; 25 (1). College Station, Texas: Texas A&M University Press. ISBN 1-58544-285-2
- MacLean, French L. (1999) (på engelska). The Field Men: the SS Officers Who Led the Einsatzkommandos – the Nazi Mobile Killing Units. Schiffer Military History (1). Atglen, Pennsylvania: Schiffer Publishing. ISBN 0-7643-0754-1
- Weale, Adrian (2013). SS: en ny historia. Stockholm: Fischer & Co. ISBN 978-91-86597-41-2