Schlippenbach

von Schlippenbach är en uradlig ätt från Westfalen som är känd sedan 1384, varav en gren flyttade till Livland där Johan von Schlippenbach var arvherre i mitten av 1500-talet. Från denna gren härstammade Christoph Karl von Schlippenbach (1624-1660) som blev friherre och greve i Sverige 1654 med nr 20 på Riddarhuset och arméofficeren Wolmar Anton von Schlippenbach (1653-1721). De icke grevliga grenarna av ätten äro immatrikulerade på riddarhusen i Mitau och Riga. Deras friherrliga titel bekräftades av kejserliga senaten 1857-01-23, 1862-02-28 och 1869-08-18.

Schlippenbach
Heraldiskt vapen
Vapen för friherrliga ätten Schlippenbach, linjen Bornhusen
Känd sedan	1384
Ursprung	Westfalen, Tyskland
Synonym	von Schlippenbach
Riddarhuset i Riga
Namn	von Schlippenbach
Introducerad	?
Värdighet	Friherrlig ätt nr:
† Utslocknad i Riga
Riddarhuset i Mitau
Namn	von Schlippenbach
Introducerad	?
Värdighet	Friherrlig ätt nr:
† Utslocknad i Mitau
Utslocknad	?
Adel i Tyskland
Namn	von Schlippenbach
Naturaliserad	Tysk uradel
Adel i Ryssland
Namn	von Schlippenbach
Naturaliserad	1715 med Wolmar Anton von Schlippenbach
Värdighet	Baron
† Utslocknad i Ryssland
Utslocknad	?

Historia

Tyskland

Från och med 12:e århundradets mitt uppträda i grevskapet Mark i Westfalen flera ätter med olika, efter godsen tagna namn, såsom Kettinghausen, Rönen, Budberg, genannt Bönninghausen, Altena, Lüdenscheid, Nordhoff och Neuhoff, alla förande samma vapen, en kedja. Till denna släktgrupp hör även ätten Slippenbeke, Schlippenbach.

De första hittills kända personer med detta namn voro bröderna Hans, Rötger och Herman, vilka nämnas i ett fejdebrev från 1384-09-03 förvarat i staden Kölns arkiv. Under 14:e och närmast följande århundraden förekommer en ättegren i Mark, en annan i hertigdömet Berg. Till den senare hörde bröderna Henrik och Gotthard, som omtalas 1405-11-02. Henrik Slippenbeke sålde 1408, jämte bröderna Luytgen, Eberhard och Pilgrim, jordegendom i Herrenstrunden och namnes ännu 1420-11-30 i Westfalen.

En nutida medlem av den tyska grenen är kompositören och jazz-pianisten i Berlin, Alexander von Schlippenbach (född 7 april 1938 i Berlin).

Livland

Enligt ännu obestyrkta, tryckta uppgifter, skulle Henrik Slippenbeke vara den förste av ätten, som kommit till Livland. Säkert är, att en Johan Slippenbeke omtalas vid ett vittnesförhör i Reval 1492-08-01 och att han satt sitt sigill under en i livländska riddarhusarkivet förvarad handling från år 1518. Tvenne ättemedlemmar med samma förnamn levde 1546. Den ene ägde ett numera försvunnet gods Pyrtz, den andre, nedanstående Johan, innehade Bornhusen i Hallist socken, Livland.

Kurland och Sverige

Från dennes broder Melchior, 1559–1580 ägare till Wormsahten i Kurland, härstammar en i Kurland ännu levande gren. Sistnämnda Johans nedanstående sonson med samma namn hade förutom Christoffer sönerna Wolmar till Bornhusen och Johan till Gross-Salingen vid Goldingen i Kurland. Wolmar von Schlippenbach, som 1621 blev löjtnant vid ridderskapets och adelns rusttjänst i Dorpatska kretsen, blev 1648 ryttmästare och erhöll 1648 i donation 25 hemman i Birkkala socken, Finland. Han blev senare landrichter i Livland och var 1659–1660 en av de svenska kommissarierna vid gränsregleringen med Ryssland. År 1630 hade han av konung Gustaf II Adolf erhållit bekräftelse på besittningsrätten till Bornhusen. Vid arvsfördelningen efter honom 1678 delades godset i Alt Bornhusen, som tillföll sonen Johan, och Neu Bornhusen, som tillföll sonen Fredrik Johan. Tredje sonen Gustaf Vilhelm erhöll godset Toikkala i Finland. Alt Bornhusen övergick sedermera med en av Johans efterkommande, kaptenen Bernt Fredriks dotter Sigrid Charlotta, till huset Schlippenbach af Salingen. Då Fredrik Johans båda söner dogo barnlösa, övergick Neu Bornhusen till tredje brodern Gustaf Vilhelm, överstelöjtnant vid Vellingks ingermanländska regemente och kommendant på Nöteborg, vilken fästning han efter ett tappert försvar nödgades uppge till ryssarna 1702-10-13. Neu Bornhusen ärvdes av sonen Georg Gustaf, född 1681 i Riga, även han i svensk tjänst, överstelöjtnant vid södra skånska kavalleriregementet, död 1743 Fulltofta Ovannämnde Johan von Schlippenbachs till Gross Salingen sonson var den framstående svenske generalmajoren och vice guvernören i Estland Wolmar Anton von Schlippenbach, sedan rysk generallöjtnant och geheimekrigsråd, född 1658, död 1739, gift med friherrinnan Helena von Liewen. Deras söner voro översten för Södermanlands regemente Christer Reinhold, som ogift stupade vid Fredrikshald 1716-06-24 och överstelöjtnanten Henrik Johan, som var gift med friherrinnan Juliana Helena von Fersen. Denna gren av ätten är numera utdöd, men däremot fortlever en annan från Johan von Schlippenbach till Gross Salingen härstammande ättegren, som 1768-10-25, genom Otto Johan von Schlippenbach, gift med arvtagerskan till Alt Bornhusen, ovannämnda Sigrid Charlotta von Schlippenbach, av romerska kejsaren erhöll friherrlig värdighet. En annan, sannolikt ännu levande, kurländsk gren av ätten härstammar från nedanstående Christoffers son i andra giftet Fredrik Johan von Schlippenbach, som genom sitt gifte med Anna von Goes blev ägare till godset Duppeln i Kurland.

Släkttavla i urval

1. Johan von Schlippenbach. Arvherre till Bornhusen i Hallist socken, Livland, till vilket han 1546 blev ensam ägare, sedan han med 800 mark ersatt sin släkting Johan von Schlippenbachs arvsanspråk (von Hagemeister, Materialien zur einer Geschichte der Landgüter Livlands 1837.). Av ordensmästaren Henrik von Gahlen stadfästad i besittningen av detta gods liksom i förläningen av Arras i Rujens socken 1561 (von Hagemeister, Materialien zur einer Geschichte der Landgüter Livlands 1837.). Furstlig kurländsk oberhauptman på Goldingen. Gift med friherrinnan N. N. Taube (enligt Hupel med N. N. von der Roop).
   1. Fredrik von Schlippenbach. Arvherre till Bornhusen samt Salingen och Allaschen vid Goldingen i Kurland. Död 1577. Gift med Birgitta Lode från Livland, dotter av Volmar Lode och friherrinnan N. N. von Ungern av huset Purkell.
      1. Johannes von Schlippenbach. Arvherre till Grossund Klein-Salingen samt Allaschen. Hertigens av Kurland juridiska prefekt. Lantrichter i Goldingen. Levde 1605-08-02. Gift med Margareta von Fircks, dotter av kurländska rådet och hövidsmannen på Goldingen Georg Marcusson von Fircks, arvherre till Normhausen, och Elisabet Johansdotter von Rosen från Klein-Roop i Livland.
         1. Christoffer von Schlippenbach, arvherre till Klein-Salingen och Wiltzing, båda i Kurland. Löjtnant. Död 1648. Gift 1:o med Anna Maria von Manteuffel, genannt Zöge, dotter av biskopsdömet Piltens lantråd Johan Carlsson von Manteuffel, genannt Zöge, arvherre till Katzdangen, Blondin och Kukurren, och Elisabet Gerhardsdotter von Nolden från Hasenpoth. Gift 2:o med Margareta von Fölckersam.
            1. Christoph Karl von Schlippenbach, friherre och greve Schlippenbach, se Svenska grevliga ätten Schlippenbach nedan.

Svenska grevliga ätten Schlippenbach

Schlippenbach
Heraldiskt vapen Grevligt kvadrerat vapen
Upphöjd	Grevlig 1654-06-01
Stamfar	Christoffer Carl von Schlippenbach
Synonym	von Schlippenbach
Sveriges riddarhus
Introducerad	1654
Grad	grevlig ätt nr

Den grevliga ättens medlemmar skriva sig ännu grevar till Skövde, friherrar till Liuksiala och Salingen. I Tyskland innehar ätten det 1848 stiftade fideikommisset Schönermark med Arendsee, Christianenhof, Raakow, Wilhelmshof, Wittstock och Ferdinandshorst i kretsen Prentzlau i Brandenburg.

Släkttavla i urval

1. Christoph Karl von Schlippenbach, son till Christoffer von Schlippenbach ovan, var friherre och greve Schlippenbach, greve till Skövde stad, friherre till Liuksiala i Kangasala socken, Finland, herre till Koltzenhausen i Elsass, Wollin i Pommern samt Klein-Salingen och Dondage i Kurland. Född 1624-01-01 i Kurland. Gick i en jesuitskola i Litauen. Kom sedan till Riga och inträdde här i den svenska generalguvernören Bengt Oxenstiernas enskilda tjänst. Begav sig efter dennes död 1643 till Stockholm. Löjtnant vid livgardet 1644. Kapten vid livgardet 1645–1646 och deltog först i fälttåget mot Danmark samt från 1645 i Tyskland. Adjutant hos fältherren C. G. Wrangel. Hovmarskalk hos pfalzgreven, sedermera konung Carl Gustaf 1648. Av denne använd i åtskilliga diplomatiska uppdrag under avvecklingen efter westfaliska freden. Överstemunskänk och kammarherre hos drottning Christina 1653. Överkammarherre 1654. Överste för livgardet 1654-05-31. Friherre och greve på samma gång 1654 (introducerad såsom greve 1654 under nr 20). Extra ordinarie legat till alla kurfurstar och en del furstar i Tyskland 1654. Ministre plénipotentiaire vid kurbrandenburgiska hovet 1656-10-15. Riksråd 1657-07-07. Ambassadör till fredstraktaten i Oliva 1660-03-04 samt utnämnd legat till polska hovet 1660-11-15. Tillika president i wismarska tribunalet 1660-09-10. Drunknade 1660-11-23 vid Gunnarsten, mellan Älvsnabben och Landsort, då kronoskeppet Resande Man, som skulle överföra honom till Riga, där förgicks samt begraven 1663-03-23 i S:t Mariæ kyrka i Stettin. 'Han brukades av drottning Christina att underhandla med pfalzgreven om hennes avträdande från regeringen, vilket han till drottningens högsta belåtenhet utförde. Skall, enligt presidenten Gyldenklous anteckningar, blivit ansedd för icke så alldeles pålitlig, helst han ej med iver avslog det honom gjorda anbudet att träda i polsk tjänst, men ett hans hemliga memorial till polska storkansleren visar dock, att han ville Sverige väl samt önskade detsamma en nära förbindelse med Polen. Var en klarsynt politiker och förespådde det öde, som nämnda land i senare tider undergått. Fick till grevskap Falköpings stad, men skrev sig sedermera greve till Skövde. Hopsamlade och gömde alla de pennor, som nyttjades vid underskrivandet av fredstraktaten i Oliva den 23 april 1660.' Gift 1650-08-04 i Numberg (At (P).) med Helena Elisabet Praunfalk, friherrinna till Neu-Haus, född 1629-05-08 i Graz (At (P).) i Steiermark, levde ännu 1671, dotter av Hans Adam Praunfalk, friherre till Neu-Haus och herre till Falkenburg och Weijher, och friherrinnan Regina von Ratmansdorff.
   1. Karl Friedrich von Schlippenbach, friherre och greve von Schlippenbach, greve till Skövde, arvherre till Schönermark och Wollin, båda i Pommern. Född 1658-09-07 i Stettin. Uppfostrades i Stockholm. Pikenerare vid livgardet 1674. Deltog 1675–1679 i tyska och skånska krigen. Kaptenlöjtnant. Ryttmästares titel (RReg.) 1679-10-06. Överstelöjtnant 1681. Gick, då amtet Wollin, som han ärvt efter fadern, reducerades, i brandenburgisk tjänst 1686. Deltog i krigen vid Rhen och i Nederländerna. Generalmajor i preussisk tjänst 1696. Generallöjtnant av kavalleriet 1705. Amtshauptman i Egeln. Guvernör i Kolberg och över de hinterpommerska fästningarna 1714. Död 1723-01-09 i Kolberg. Han var trenne gånger såsom preussisk underhandlare hos konung Carl XII 1703–1706 samt en gång i samma egenskap till holsteinska hovet. Återfick genom kunglig brev 1705-09-12 amtet Wollin som underpant för en fordran på 70,000 rdr [N. F.]. Gift 1:o med Barbara von Bülow, dotter av svenske generalen av kavalleriet och vice guvernören i Pommern Hartvig Berthold von Bülow och Abela Sofia von Plessen av huset Steinhausen. Gift 2:o med en friherrinna von Blumenthal, död barnlös 1691. Gift 3:o med Barbara Sabina von Arnim av huset Nechlin, dotter av brandenburgiske översten Jakob Detlof von Arnim och Eufemia von Blanckenburg.
      1. Albrekt Fredrik, till Schönermark. Major vid ett preussiskt kavalleriregemente. Gift 1735 med grevinnan Christiana Charlotta von Sparr, dotter av preussiske generalen, greve Fredrik Wilhelm von Sparr och grevinnan Ulrika Ebba Bielke nr 29.

Källor

• Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.
• Elgenstierna, Gustaf (1925-1936). ”Grevliga ätten Schlippenbach nr 20”. Adelsvapen-Wiki. Webway AB, Sweden. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Schlippenbach_nr_20. Läst 19 februari 2021.