För CD Video, se CD Video.

Video CD (förkortas VCD, även känd som View CD och Compact Disc digital video) är ett format som används för att lagra film på en CD-skiva. Bild- och ljudkvaliteten är ungefär lika bra som hos VHS.

VCD är baserat på MPEG-1, med konstant bitrate (CBR) på 1150 kbit med upplösningen 352 × 240 (NTSC) eller 352 × 288 (PAL). VCD har fått sin största spridning i Asien (förutom Japan) eftersom det är billigare att trycka skivorna jämfört med till exempel DVD, de tål högre luftfuktighet än VHS-band och spelarna är billiga att tillverka. VCD används generellt för filmer med lite lägre kvalitet (CAM/TS/TC/Screener(VHS)/TV-rip (analog)) för att få mindre filer och få plats med så mycket som möjligt på en enkel skiva. Videodelen av VCD och SVCD lagras på skivan i sektorer utan checksummor och kod för felrättning. Detta gör att det får plats lite mer data än på en normal data-CD.

De flesta moderna DVD-spelare, datorer och vissa TV-spelskonsoler kan spela upp VCD-skivor.

Formatet lanserades 1993, men ersattes från 1998 och framåt av DVD.[1]

Se även

redigera
  • Laserdisc – Den större analoga föregångaren till Video CD
  • CD Video – Ett format från 1980-talet som är en blandning av laserdisc och CD
  • Super Video CD (SVCD) – En direkt efterföljare till Video CD
  • DVD – Har högre kapacitet och är en framgångsrik uppföljare till Video CD
  • miniDVD – DVD video på en CD
  • DcVD – A non-standard MPEG-1 format for the Sega Dreamcast video game console
  • MovieCD – A proprietary 1990s format using the MotionPixels codec

Externa länkar

redigera

Källor

redigera

Fotnoter

redigera
  1. ^ ”Video CD (1993 – 2000s)” (på engelska). Museum of Obselete Media. 2 december 1993. http://www.obsoletemedia.org/video-cd/. Läst 27 juni 2015.