Vice Vukov
Vice Vukov, född 3 augusti 1936 i Šibenik, död 24 september 2008 i Zagreb, var en kroatisk sångare, intellektuell, diplomat och socialdemokratisk politiker. Under sin karriär spelade han in över 400 låtar.[1]
Vice Vukov | |
Vice Vukov framför låten Čežnja i Eurovision Song Contest 1965 | |
Född | 3 augusti 1936 |
---|---|
Död | 24 september 2008 (72 år) |
Dödsort | Zagreb, Kroatien |
Bakgrund | Šibenik, Jugoslavien |
Genrer | Pop, |
År som aktiv | 1959-2000 |
Skivbolag | Jugoton |
Bakgrund och musikalisk karriär
redigeraVukov började sjunga 1953, när han gick på gymnasiet i Šibenik.[2] Han stängdes av från skolan efter att han i en uppsats om Ryssland hade skrivit att revolutionen 1917 inte var en revolution utan ett uppror.[2] Han flyttade till Zagreb 1955 för att studera på universitetet och var där en del av studentkören ”Ivan Goran Kovačić”.[2] Han tog examen i filosofi.[1] Vukovs musikaliska karriär började 1959, då han vann Opatijafestivalen med låten ”Mirno teku rijeke”.[2] Vukov deltog sedan flera gånger i Jugovizija, den jugoslaviska uttagningen till Eurovision Song Contest (ESC). Första gången var 1962, då han framförde bidraget ”Dolazak” och blev utan placering. Han vann året därpå med bidraget ”Brodovi”, och i ESC kom han på elfteplats med tre poäng. Han återkom till Jugovizija 1965, där han framförde fyra bidrag; ”Čežnja”, ”Putuji dani i reke”, ”Leni” och ”O, drugar moj”. ”Čežnja” blev det vinnande bidraget. I ESC kom bidraget på tolfteplats med två poäng. Han deltog även i Jugovizija 1969 med låten Cvijece za Mariju och kom på delad åttondeplats.[3] Han har vunnit Splitfestivalen fem gånger; 1965, 1966, 1967, 1968 och 1970.[1] Han deltog i Sopotfestivalen i Polen 1966, samt två gånger (1967 och 1968) i Intervision Song Contest där han kom på andraplats båda gångerna.[1] Han har även turnerat i hela världen, däribland i USA, Kanada, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och Tyskland.[1]
Vice Vukov är i släkt med sångerskan Tina Vukov.[4]
Politisk karriär
redigeraUnder slutet av 1960-talet gjorde Vukov ett antal uttalanden som den jugoslaviska regimen såg som uttryck för kroatisk nationalism. Likaså vägrade han under festivalframträdanden att bära dräkter med de jugoslaviska färgerna. I början av 1970-talet blev han alltmer kontroversiell och Radio Sarajevo tog bort hans låtar från sin repertoar. Detta exempel följdes sedan av andra radiostationer runt om i landet. Han fick även negativ publicitet i den jugoslaviska pressen. Detta eskalerade då Vukov deltog tillsammans med Franjo Tuđman och Marko Veselica i den kroatiska våren 1972 och blev stämplad som nationalist av den jugoslaviska regimen.[2] Detta blev slutet på hans musikaliska karriär. Polisen gjorde en razzia i hans lägenhet medan han var på turné i Australien och han flydde till Paris.[2] Under sin vistelse i Frankrike tog han examen i juridik, ekonomi och statsvetenskap från Institut des Hautes Etudes Internationales.[2]
Vukov återvände till Jugoslavien 1976 efter att polisen tappat intresset för honom.[2] Han var dock fortfarande förbjuden att uppträda offentligt. Han fortsatte att studera vid Zagrebs universitet och blev professor i filosofi, italienska och italiensk litteratur.[1] Från 1978 arbetade han på ett förlag. Först 1989 kunde han återuppta sin musikkarriär, då han gav ut albumet Bella Italia utan sitt namn på.[2] Han genomförde därefter 14 utsålda konserter på Vatroslav Lisinskis konserthus i Zagreb.[1]
I samband med Kroatiens självständighet från Jugoslavien uttrycke Vukov till en början sitt stöd för Franjo Tuđman, men bröt sedan med denne.[2] Han gick med i Kroatiens socialdemokratiska parti och blev invald som ledamot i Zagrebs stadsfullmäktige 2001. Samma år blev han utnämnd till Kroatiens ambassadör i Schweiz.[1] Han var även ledamot i den kroatiska Helsingforskommittén.[1]
Den 17 november 2005, medan han gick i trapporna till parlamentsbyggnaden, snubblade han och åsamkades en skallfraktur.[2] Kort efter att han lades in på sjukhus och opererats föll han i koma.[2] Han dog som en följd av sina skador 24 september 2008.
Vukov skrev självbiografin Pogled iza ogledala.[1] Från 1996 var han även krönikör och kommentator för flera tidningar.[1]
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ [a b c d e f g h i j k] ”Vice Vukov”. Institut hrvatske glazbe. Arkiverad från originalet den 11 december 2013. https://web.archive.org/web/20131211083018/http://www.porin.info/dobitnici-nagrada-za-zivotno-djelo/vice-vukov-190. Läst 6 december 2013.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Vujotić, Časlav. ”Vice Vukov - Biografija”. Barikada. Arkiverad från originalet den 12 december 2013. https://web.archive.org/web/20131212184651/http://www.barikada.com/rock_history/vice_vukov.php. Läst 6 december 2013.
- ^ ”Yugoslav national final 1969”. Eurovision Song Contest National Finals Homepage. http://natfinals.50webs.com/50s_60s/Yugoslavia1969.html. Läst 9 januari 2014.
- ^ ”Tina Vukov: "Nemam menadzera, samo tatu"”. Index. http://www.index.hr/xmag/clanak/tina-vukov-nemam-menadzera-samo-tatu/309829.aspx. Läst 30 maj 2014.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från kroatiskspråkiga Wikipedia.