Öppna huvudmenyn

Vetenskaplig konsensus

gemensam ståndpunkt inom det vetenskapliga samfundet inom ett specifikt forskningsområde

Vetenskaplig konsensus är det gemensamma omdömet, ståndpunkten och åsikten hos det vetenskapliga samfundet inom ett specifikt forskningsområde inom en specifik tidsperiod. Vetenskaplig konsensus är inte i sig självt ett vetenskapligt argument, och ingår inte i den vetenskapliga metoden. Däremot kan sakinnehållet i ståndpunkten kring vilken det råder konsensus, vara grundad på vetenskapliga argument och den vetenskapliga metoden.

Vetenskaplig konsensus nås oftast genom kommunikation under konferenser, publiceringsprocessen av vetenskapligt material och peer review. Dessa kan sammantagna leda till en situation där forskarna inom ett forskningsområde erkänner att konsensus föreligger; men det kan vara svårt att förmedla detta till utomstående. Ibland publicerar vetenskapliga institut ståndpunktsuttalanden som syftar att ge en sammanfattning av vetenskapen, från "insidan" till "utsidan". I okontroversiella frågor kan fastslagandet av konsensus-ståndpunkten vara enkelt. Vetenskaplig konsensus åberopas ibland i politiska debatter i frågor som är kontroversiella utanför det vetenskapliga samfundet, men inte inom det. Detta gäller exempelvis frågor om evolution[1][2] och global uppvärmning[3][4]. Ett historiskt exempel på vetenskaplig konsensus är dåtidens uppfattning kring Ptolemaios geocentriska världsbild. Systemet uppfattades av hans efterföljare som fysiskt existerande och gällde som sådant i århundraden, ända tills Copernicus och Kepler ersatte det med ett mera naturligt förklaringssätt.

FilosofiRedigera

Vetenskaplig konsensus är viktigt inom vetenskapsfilosofin. Synsättet att vetenskapens mål är skapandet av sådan konsensus går ungefär ut på att den enskilde forskaren är en renodlad skeptiker som använder sina analytiska redskap till att värdera all evidens som läggs fram innan vederbörande formulerar sin ståndpunkt. Till skillnad från andra typer av kunskap så består vetenskaplig kunskap av delar som ömsesidigt kan förstås och vara föremål för undersökningar som resulterar i medhåll eller oenighet, och som kan bli del av den ståndpunkt som utgör konsensus. Detta är en förutsättning för att konsensus överhuvudtaget ska kunna uppnås.[5]

Se ävenRedigera

NoterRedigera