Veganism

levnadssätt för att minimera utnyttjandet av djur
(Omdirigerad från Vegan)

Veganism är en kosthållning, filosofi eller livsstil som innefattar ett avståndstagande från djurprodukter. Veganer äter endast vegetabiliska matvaror och svamp. Med andra ord äter veganer inte kött, ägg, mejeriprodukter, honung, insekter, och så vidare.

Exempel på vegankost: tofurätt.

Etiska veganer avstår även från att använda andra produkter utöver mat som är av animaliskt ursprung, till exempel skinnkläder, pälsprodukter, yllekläder och dunkuddar. Även produkter som tagits fram med hjälp av djurförsök avstår de flesta etiska veganer ifrån i största möjliga mån. Likaså avstår etiska veganer från konsumtion av tjänster där djur utnyttjas, till exempel besök på djurparker, cirkus som handhar djur, rodeor och tjurfäktning

Bortsett från etiska veganer finns det andra som enbart äter en växtbaserad kost. En vegetarian äter inte dödade djur. Skillnaden från det vardagliga ordet "vegetarian" här är då att de med växtbaserad kost väljer bort alla animaliska födoämnen och äter en helt växtbaserad kost, medan ordet "vegetarian" i Sverige oftast åsyftar lakto-ovo-vegetarianer.

HistorikRedigera

Fördjupning: vegetarianism

Västerländsk vegetarianism fanns redan under antiken, men i dess moderna tappning uppstod vegetarianismen under mitten på 1800-talet, då Vegetarian Society grundades i Storbritannien år 1847. Veganismens början, inklusive myntandet av ordet "vegan", brukar enligt Piia Jallinoja, Markus Vinnari och Mari Niva spåras till grundadet av The Vegan Society år 1944, som bildades av en utbrytargrupp från Vegetarian Society. Utbrytargruppen ansåg att vegetarianismen var otillräcklig, eftersom de menade att djur lider vid produktionen av alla djurprodukter, snarare än endast vid köttproduktion. 1960 bildades American Vegan Society i USA, 1976 bildades Veganföreningen i Sverige och 1993 bildades Vegaaniliitto ("Veganföreningen") i Finland.[1]

DefinitionRedigera

Veganism har bland annat beskrivits som en diet, identitet,[2] "inställning till verkligheten"[3], konsumentrörelse, livsstil och filosofi.[4] Vegan Society i Storbritannien definierar veganism som "en filosofi och sätt att leva som strävar efter att exkludera, så långt som är möjligt, alla former av exploatering av och grymhet till djur för mat, kläder eller något annat syfte. [Veganismen innefattar även] ett främjande av utvecklingen och användandet av djurfria alternativ till människors, djurs och miljöns fördel"[a] Vegan Societys definition är enligt Emelia Quinn och Benjamin Westwood komplicerad och motsägelsefull, då den har såväl en praktisk dimension ("så långt som är möjligt") men också ett idealiserande mål ("alla former av exploatering av och grymhet till djur"). Detta har enligt Quinn och Westwood blivit objekt för kritik och negativa stereotyper i populärkulturen, då definitionen antyder att en vegan aldrig kan vara "tillräckligt vegan" eller "bra nog".[2] Nathan Stephens Griffin menar i kontrast till Quinn och Westwood att Vegan Societys definition tillkännager svårigheten i en vegansk livsstil, då veganer enligt Stephens Griffin ofrånkomligen, medvetet eller av misstag, ibland konsumerar djurprodukter. Samtidigt menar Stephens Griffin att Vegan Societys definition missar de komplexa sammanhang som veganer lever inom, och därigenom de olika former som veganism kan ta. Politiska och etiska definitioner av veganism exkluderar till exempel de som betraktar sig som veganer av hälsoskäl.[6]

Enligt Jallinoja, Vinnari och Niva kan veganismen beskrivas som en rigid och strikt livsstil där alla djurprodukter i alla livets områden försöker undvikas, eller som en rörelse med en mer diffus, flexibel och inkluderande definition. Detta gör sig enligt Jallinoja, Vinnari och Niva synligt bland annat i hur veganaktivister och veganska mediaprofiler flyttat fokus från djurrätt till hälsa, hedonism/njutning, självbild/självförverkligande och estetiska aspekter av vegansk mat. Enligt Ophélie Véron har dock de mer "inkluderande" veganerna fått kritik av etiska veganer som menar att "sann veganism" grundar sig i ett etiskt ställningstagande, och att veganska medieprofiler som betonar andra aspekter av den veganska livsstilen nedtonar eller osynliggör djurens lidande.[1]

Veganism som "bekännelse"Redigera

Djurrättsorganisationen Animal Justice Canada har försökt definiera etisk veganism som en "bekännelse" (engelska: "creed") i syfte att lobba för att diskriminering mot veganer ska bli olagligt. Enligt Allison Covey är det dock oklart, såväl juridiskt som akademiskt, huruvida veganismen kan betraktas som en "bekännelse". Flera akademiker har beskrivit veganismen som en religion,[b] men den akademiska definitionen av begreppet "religion" är enligt Covey betydligt vidare än termens generella användning.[4]

SkälRedigera

Tristram McPherson beskriver flera skäl till att människor blir veganer: etiska, hälsomässiga, religiösa och miljömässiga.[7] Etiska skäl beskrivs i en systematisk litteraturöversikt från 2020 som det vanligaste skälet för personer att hålla en vegansk kosthållning. I denna kategori inkluderas dock miljöskäl och religiösa skäl. Detta kan ställas i kontrast till att samma litteraturöversikt visar att vegetarianer oftast är det av hälsoskäl.[8]

Etiska skälRedigera

Etisk veganism kan beskrivas som ett filosofiskt motstånd mot speciesism - idén om att människor är överlägsna djur och att människan har rätt att diskriminera djur till följd av deras arttillhörighet.[9] Gary L. Francione definierar etisk veganism som "det personliga avståndstagandet från synen på djur som varor [...] [och uppfattningen att djur] har lägre moraliskt värde än människor".[10] Utilitaristen Peter Singer menar att djur bör ingå i en utilitaristisk kalkyl och betraktas som likvärdiga till människor i sådana kalkyler, eftersom de kan lida.[11][12] Att etiska veganer är emot speciesism medför att etiska veganer förutom konsumtion av djurprodukter även anser att det är oetiskt med jakt, djurförsök, tjurfäktning, djurparker, och så vidare.[11]

Etisk veganism kan kategoriseras i två typer: absolutistisk veganism och "måttfull" veganism. Absolutistisk veganism utgår från att all användning av djur är oetiskt, oberoende av kontext eller konsekvenser. "Måttfull" etisk veganism innefattar att betrakta det som i allmänhet oetiskt att använda djur/djurprodukter, men att det är etiskt i fall där andra etiska överväganden anses väga tyngre.[7]

Etisk veganism har försvarats med utgångspunkt ur normativa etiska teorier (till exempel utilitarism, kantianism och kontraktualism) och med utgångspunkt ur specifika premisser, såsom "det är fel att orsaka lidande".[7] En central fråga för etisk veganism (samt etisk vegetarianism) är varför konsumtionen av djurprodukter är oetisk om produktionen är det.[7][13] Denna fråga har besvarats på flera sätt av etiska veganer: (1) att konsumention är fel för att det orsakar större efterfrågan på/produktion av djurprodukter, (2) att konsumtion av djurprodukter är fel för att konsumenten drar nytta av något oetiskt, (3) att konsumtion är fel för att konsumenten genom sin konsumtion samtycker till produktionen av produkten, eller (4) att konsumenten genom sin konsumtion främjar/normaliserar en oetisk syn på djur.[7][13] Flera veganer, såsom Holly Lawford-Smith och James Rachels, har kombinerat flera av dessa premisser i sina argumentationer.[13] En svårighet för det första argumentet är hur stor påverkan konsumenten faktiskt har på produktionen, samt hur indirekta följder av en handling en person kan hållas ansvarig för. Argument 2 och 4 har istället svårigheten att det inte är självklart vad "att samtycka till" respektive "att dra nytta av" innefattar.[13]

Doggett menar att även om produktionen och konsumtionen inte skulle gå att koppla samman etiskt, skulle det gå att argumentera för att det är en etisk skyldighet att försöka förändra samhället politiskt.[13] Detta görs av Robert C. Jones, som menar att veganism inte är ett konsumtionsmönster, utan en politisk strävan efter ett veganskt samhälle.[14]

Hälsomässiga skälRedigera

En del veganer är det med hänvisning till att en vegansk kost är förknippad med hälsofördelar. McPherson menar dock att det saknas vetenskapligt stöd för att en helvegansk diet vore mer hälsosam än en till största del växtbaserad diet.[7]

MiljöskälRedigera

Andra veganer är det med hänvisning till djurhållningens påverkan på miljön.[7] Författarna till de nordiska näringsrekommendationerna från 2012 skriver att "forskare inom miljö och folkhälsa är eniga om att en till största del växtbaserad diet är att föredra framför en diet till största del baserad på djurprodukter". De skriver att en vegansk diet potentiellt kan halvera kosthållningens koldioxidavtryck, jämfört med en allätarkost. Samtidigt menar de att det går att leva hälsomässigt och miljömässigt hållbart som allätare, om andelen djurprodukter reduceras.[15]

Religiösa skälRedigera

McPherson menar att det finns flera religiösa skäl för veganism. Exempelvis kan den buddhistiska idén om återfödelse betraktas som skäl för att behandla djur och människor likvärdigt. Vad gäller kristendom menar McPherson att kristna veganer kan hänvisa till kristendomens betoning på vördnad, nåd och förvaltarskap som stöd för en "kristen veganism". En kristen veganism försvåras dock enligt McPherson bland annat av att djur inte anses ha själar, till skillnad från människor.[7]

KostRedigera

Veganer äter endast vegetabiliska matvaror eller matvaror som utvinns ur växter. Veganer äter således inte kött, fågel, fisk, mejeriprodukter, ägg eller honung. Veganer äter i regel heller inte produkter som utvunnits från djurprodukter, såsom gelatin, vassle eller kasein. Detta medför att en del matvaror, inklusive vissa öl- och vinsorter, inte är veganska då de innehåller eller producerats med hjälp av djurprodukter.[16]

Hälsoaspekter av vegansk kostRedigera

Huvudartikel: vegetarianism

En välplanerad vegansk kost betraktas som näringsmässigt adekvat i alla livets skeden (inklusive spädbarnsåren) av Livsmedelsverket i Finland,[17] Amerikanska dietistförbundet,[18] Dietitians of Canada,[19] National Health and Medical Research Council (Australien)[20] och Storbritanniens dietistförbund.[21] Livsmedelsverket i Sverige skriver gällande vegansk mat till barn: "Vill man ge sitt barn helt vegetarisk mat krävs goda kunskaper om mat och näringsämnen och lite extra planering. Men om den vegetariska kosten är väl sammansatt, innehåller berikade produkter eller vissa tillskott och ger tillräckligt med energi kan även barn äta helt vegetarisk mat – vegansk mat".[22] Deutsche Gesellschaft für Ernährung ("Tyska nutritionssällskapet", DGE) rekommenderar dock inte vegankost till gravida kvinnor, ammande kvinnor, spädbarn, barn eller ungdomar. DGE anser att riskerna för undernäring är för stora för att kosthållningen ska vara försvarbar för dessa grupper. För personer som ändå väljer en vegansk kosthållning menar DGE att de behöver ta dagliga vitamin b-12-tillskott, vara synnerligen noggranna med att få i sig alla näringsämnen, få rådgivning av dietist och regelbundet följas upp av läkare.[23]

Till skillnad från lakto-ovo-vegetarianer är vegansk kost inte förknippad med de hälsorisker och hälsofördelar som ägg och mjölkkonsumtion är. Hög äggkonsumtion kan leda till ökad risk för bröstcancer, mag- och tarmcancer och prostatacancer, och hög konsumtion av mejeriprodukter kan leda till prostatacancer, men tycks ge en skyddande effekt mot kolorektalcancer.[24] Vegetarianism är statistiskt förknippat med bland annat: längre livslängd; längre serumkoncentration av LDL-kolesterol (det "dåliga" kolesterolet); minskad risk för demens, divertikulit, gallsten,[25] inflammationer,[26] diabetes,[27] njursjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar,[25] cancer och fetma.[24][25] Samtidigt är risken för bristsjukdomar högre hos veganer än bland lakto-ovo-vegetarianer. Näringsämnen som veganer riskerar att få brist på är protein, zink, järn, kalcium, D-vitamin, vitamin B12 och omega 3. Brist på dessa näringsämnen kan ge allvarliga komplikationer, men med en välplanerad kosthållning är dock risken för näringsbrist låg.[25] Däremot är risken för näringsbrist påtaglig för de som följer en rawfood-diet och så kallade "trenddieter".[28] Beroende på vad kosten består av kan en vegansk kost vara såväl nyttig som onyttig.[25]

En välplanerad vegansk kost innehåller alla ämnen som kroppen behöver. Det enda näringsämne som inte kan fås genom vegetabiliska råvaror är vitamin B12. B12 finns dock tillsatt i många vegetabiliska mjölkdrycker (såsom havremjölk, sojamjölk och rismjölk) och andra veganprodukter. Annars kan B12 fås genom vitamintillskott. Veganer kan även behöva tillskott på D-vitamin, eftersom D-vitaminbrist är vanligare bland veganer än andra vegetarianer.[25][29] Eftersom biotillgängligheten i järn och zink är lägre från vegetabiliska matvaror, behöver veganer äta upp till 80 procentenheter respektive 50 procentenheter mer järn respektive zink jämfört med allätare för att få i sig tillräckligt. Det är även viktigt med en adekvat konsumtion av C-vitamin, eftersom C-vitamin förstärker järnabsorptionen.[25][30]

Vanliga veganska källor till näringsämnen som veganer riskerar att få brist på
Protein Zink Järn Kalcium Vitamin D Vitamin B12 Omega 3
Sojabönor x x x
Kidneybönor x x
Linser x x x
Valnötter x x x x x
Linfrön x x x x x
Chiafrön x x x
Hampafrön x x x
Bröd, spannmål, etc. x
Gryn x x
Fullkorn x
Grönkål x x
Pak choi x
Aprikoser x
Fikon x x
Tillsats i ex. sojamjölk, havremjölk, m.m. x x x

DemografiRedigera

Demoskop gjorde en undersökning under februari och mars 2014 på uppdrag av Djurens Rätt, som rapporterade att fyra procent av Sveriges befolkning är veganer. Detta är en fördubbling mot de två procent som Demoskop rapporterade om i en undersökning 2009.[31] Israel räknas som det land med högst andel veganer.[32] Organisationen Vegetarian Resource Group gjorde 2009 en undersökning och rapporterade att en procent av amerikanerna identifierar sig som veganer[33] År 2007 kom en rapport från den brittiska regeringen som visar att det fanns cirka två procent av självidentifierade veganer i Storbritannien[34]. År 2005 beräknade "The Times" att det fanns 250 000 veganer i Storbritannien, medan siffran från "The Independent" beräkningen (år 2006) var 600 000[35].

Veganism i massmediaRedigera

Mediaanalyser under 2000-talet i Storbritannien och Frankrike har visat att veganism oftast porträtterats som en extrem, asketisk[1] och farlig livsstil.[6] Matthew Cole och Karen Morgan analyserade porträtteringen av veganer i nationella nyhetstidningar i Storbritannien år 2007. I deras studie beskriver de att porträtteringen av veganer genomsyrades av "vegaphobia", en slags fobi mot veganism. Av de analyserade artiklarna (397 stycken) var 5,5 procent positiva, 20,2 procent neutrala och 74,3 procent negativa.[36] Även i populärkulturen har negativa skildringar och stereotyper av veganer varit vanliga, även om det enligt Jallinoja, Vinnari och Niva också finns exempel på positiva skildringar (såsom Lisa Simpson i TV-serien Simpsons). Under 2010-talet har dock skildringen av veganer och veganism enligt Jallinoja, Vinnari och Niva blivit mer positiv i massmedia, bland annat då "kändisveganer" fått stort mediautrymme.[1] Cole och Morgan är kritiska till att mediarapporteringen kring veganism fokuserat på veganer som personer, då detta enligt dem förflyttar fokus från djuren.[36]

AktivismRedigera

Vidare läsning: Djurrättsaktivism

Politisk konsumerismRedigera

Michele Micheletti och Dietlind Stolle menar att alla fyra former av politisk konsumerism finns i den moderna veganrörelsen. Veganer köper veganska produkter ("buycott"), de avstår från animaliska produkter ("bojkott"), de deltar i politiska diskurser och förändrar sina livsstilar. Förändrade livsstilar är enligt Piia Jallinoja, Markus Vinnari och Mari Niva en del av "politisk konsumerism" eftersom de grundar sig i politiska ställningstaganden. De menar dock att inte all veganism kan kategoriseras på det sättet, då inte alla veganer är det av politiska skäl.[1]

En del veganer förespråkar dock till skillnad från bojkottning och "buycotting" en generell antikonsumtion.[1] Detta förespråkas bland annat av Robert C. Jones, Stephanie Jenkins och Vasile Stănescu, som menar att kapitalism och bojkottningsaktivism befäster synen på djur som varor.[14]

De politiska diskurser som moderna veganer deltar i kategoriseras av Piia Jallinoja, Markus Vinnari och Mari Niva i två kategorier: (1) diskruser som försöker förändra synen på djur och djurprodukter genom att diskutera/skildra djurhållningens påverkan på djuren och miljön och (2) diskurser som försöker omformulera veganismen från att endast handla om djur till att även handla om hälsa, njutning/hedonism, identitet, estetik, med mera. Enligt Jallinoja, Vinnari och Niva används dessa diskursiva tekniker ofta samtidigt, även av djurrättsaktivister och djurrättsorganisationer. Den andra diskursiva tekniken syftar enligt Jallinoja, Vinnari och Niva i många fall till att förändra veganismens allmänna anseende i en mer positiv riktning. Viktiga komponenter i denna diskurs är enligt Jallinoja, Vinnari och Niva "kändisveganer", bloggare, videobloggare och sociala medier. En relaterad diskurs som Jallinoja, Vinnari och Niva nämner är veganrörelsens försök till att göra veganismen till en mer inkluderande rörelse och att marknadsföra veganska produkter som "coola", "moderna" och "lämpliga för alla". Exempel på det förstnämnda är kampanjer där persomer som inte är veganer uppmanas till att avge "veganlöften" under kortare perioder samt veganmässor som riktar sig till såväl veganer som icke-veganer. Exempel på det sistnämnda är marknadsföringsstrategierna hos Oatly och Oumph, som båda riktat sin marknadsföring till allätare snarare än endast till veganer.[1]

Skildring av djurproduktionRedigera

Djurrättsaktivister i Europa, USA, Australien och Mexiko har genom filmande och fotograferande av djurproduktionen samt spridning av sådant material försökt förändra människors syn på produktionen av djurprodukter. Sociala medier har ofta spelat en betydande roll i spridningen av sådant bildmaterial. Förutom spridning av enskilt bildmaterial har även flertalet dokumentärer producerats med syfte att skildra produktionen av djurprodukter. Exempel på sådana dokumentärer är Cowspiracy (2014/2015), Food, Inc. (2008) och Forks over Knives (2011).[1] People for the Ethical Treatment of Animals (PETA) samt flera andra djurrättsorganisationer har blivit kända för att i sin kommunikation använda sig av mycket känsloladdad retorik.[37]

Illegal aktivismRedigera

En liten men mycket uppmärksammad del av djurrättsrörelsen har använt sig av illegala metoder i sin aktivism. Exempel på en organisation som använt illegala medel är Animal Liberation Front, som klassats som en terroristgrupp av FBI (USA) och Scotland Yard (Londons polishögkvarter). Animal Liberation Front har bland annat använt sig av hot, trakasserier, vandalism, skadegörelse, "befriande" av försöksdjur och eldbombning av bilar. De flesta djurrättsorganisationer tar dock avstånd från användande av våld. Till exempel tog över 100 djurrättsorganisationer avstånd från våld, stöld och skadegörelse i en artikel i The New York Times år 1994, där djurrättsorganisationerna i fråga menade att organisationer såsom Animal Liberation Front är enhälligt ansvariga för djurrättsrörelsens dåliga anseende.[38]

Mörk veganismRedigera

Michael D. Sloane kallar en viss typ av politisk aktivism för "mörk veganism". Denna typ av aktivism fokuserar enbart på djurens lidande, och syftar till att väcka äckel eller avsmak hos åskådarna. Exempel på "mörk veganism" är musikalbumet "One Pig" av Matthew Herbert, som består av ljudfiler från en gris födelse fram till att grisen äts upp. Ett annat exempel på "mörk veganism" är Damien Hirst konstinstallation "Mother and Child (Divided)", som består av en ko och hennes kalv, uppskurna mitt itu och placerade inuti montrar.[39] Herberts musikalbum fick kritik av bland annat PETA, som anser att det är "respektlöst att producera konst från ett djurs lidande". Herbert försvarade sig med att djuren hade dött (och lidit) oavsett om han spelade in ljudfiler eller inte.[39]

Se ävenRedigera

KommentarerRedigera

  1. ^ "A philosophy and way of living which seeks to exclude—so far as is possible and practicable—all forms of exploitation of, and cruelty to, animals for food, clothing or any other purpose; and by extension, promotes the development and use of animal-free alternatives for the benefit of humans, animals and the environment."[2][5]
  2. ^ Exempelvis Alexandra B. Rhodes i Veganism as a Nontraditional Religion: First Amendment Protection for Employees and Prisoners?[4]

ReferenserRedigera

NotförteckningRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Jallinoja, Vinnari & Niva (2019) s. 157-179
  2. ^ [a b c] Quinn & Westwood (2018), s. 1-24
  3. ^ Pick (2018), s. 125-146
  4. ^ [a b c] Covey (2018), s. 225-248
  5. ^ ”Definition of veganism” (på engelska). The Vegan Society. https://www.vegansociety.com/go-vegan/definition-veganism. Läst 29 mars 2020. 
  6. ^ [a b] Stephens Griffin (2017), s. 1-18
  7. ^ [a b c d e f g h] McPherson, T. (2018), kap. 10
  8. ^ Miki, Akari J; Livingston, Kara A; Karlsen, Micaela C; Folta, Sara C; McKeown, Nicola M (2020-02-05). ”Using Evidence Mapping to Examine Motivations for Following Plant-Based Diets”. Current Developments in Nutrition 4 (3). doi:10.1093/cdn/nzaa013. ISSN 2475-2991. PMID 32110769. PMC: 7042611. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7042611/. Läst 13 mars 2020. 
  9. ^ Krinsky (2019), s. 233
  10. ^ Francione (2010), s. 62
  11. ^ [a b] Singer (2009), kapitel 1
  12. ^ Singer (1980)
  13. ^ [a b c d e] Doggett, Tyler (2018). Edward N. Zalta. red. Moral Vegetarianism. The Stanford Encyclopedia of Philosophy. https://plato.stanford.edu/archives/fall2018/entries/vegetarianism/. Läst 13 mars 2020 
  14. ^ [a b] Jones (2016) s. 26-28
  15. ^ Nordic Nutrition Recommendations 2012: Integrating nutrition and physical activity. Nord. 2012. sid. 146-147. https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/andra-sprak/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf?AspxAutoDetectCookieSupport=1. Läst 13 april 2020 
  16. ^ ”What Is Veganism and What Do Vegans Eat?” (på engelska). Healthline. https://www.healthline.com/nutrition/what-is-a-vegan. Läst 13 april 2020. 
  17. ^ ”Vegankost”. Livsmedelsverket. https://www.ruokavirasto.fi/sv/teman/halsoframjande-kost/narings--och-matrekommendationer/vegankost/. Läst 10 mars 2020. 
  18. ^ Position of the American Dietetic Association: Vegetarian Diets” (på english). Journal of the American Dietetic Association 109 (7): sid. 1266–1282. 2009-07-01. doi:10.1016/j.jada.2009.05.027. ISSN 0002-8223. https://jandonline.org/article/S0002-8223(09)00700-7/abstract. Läst 10 mars 2020. 
  19. ^ American Dietetic Association; Dietitians of Canada (2003-06). ”Position of the American Dietetic Association and Dietitians of Canada: Vegetarian diets”. Journal of the American Dietetic Association 103 (6): sid. 748–765. doi:10.1053/jada.2003.50142. ISSN 0002-8223. PMID 12778049. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12778049. Läst 10 mars 2020. 
  20. ^ National Health and Medical Research Council (2013). Australian Dietary Guidelines. sid. 35. https://www.nhmrc.gov.au/about-us/publications/australian-dietary-guidelines 
  21. ^ BDA. ”British Dietetic Association confirms well-planned vegan diets can support healthy living in people of all ages”. www.bda.uk.com. https://www.bda.uk.com/resource/british-dietetic-association-confirms-well-planned-vegan-diets-can-support-healthy-living-in-people-of-all-ages.html. Läst 10 mars 2020. 
  22. ^ ”Vegansk mat till barn”. www.livsmedelsverket.se. Livsmedelsverket. https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvanor/barn-och-ungdomar/vegansk-mat-till-barn. Läst 10 mars 2020. 
  23. ^ German Nutrition Society (DGE) (2016). Vegan Diet: Position of the German Nutrition Society (DGE). sid. 92. https://www.ernaehrungs-umschau.de/fileadmin/Ernaehrungs-Umschau/pdfs/pdf_2016/04_16/EU04_2016_Special_DGE_eng_final.pdf 
  24. ^ [a b] Orlich & Thomas (2018) s. 76-86
  25. ^ [a b c d e f g] Nix (2017) s. 45-48
  26. ^ Cardel (2012) s. 844
  27. ^ Haddad (2018) s. 45-65
  28. ^ Craig & Pinyan (2001) s. 300-301
  29. ^ Key & Appleby (2001) s. 41-42
  30. ^ Turner (2012) s. 692
  31. ^ ”Rapport allmänheten om vegetariskt mat maj 2014 vego”. http://www.djurensratt.se/sites/default/files/rapport_allmanheten_om_vegetarisk_mat_maj_2014_vego.ppt. 
  32. ^ Världens största veganfestival arrangeras i Tel Aviv
  33. ^ Duda, M.D. and Young, K.C. "Americans' attitudes toward animal rights, animal welfare, and the use of animals," Responsible Management, 1997, citerad i McDonald, Barbara. "Once You Know Something, You Can't Not Know It: An Empirical Look at Becoming Vegan" Arkiverad 27 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine., Animals and Society, 8:1, 2000, p. 3.
  34. ^ "Data tables" Arkiverad 11 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., Department for Environment, Food and Rural Affairs, table 210, question F7, accessed February 1, 2011.
  35. ^ "Donald Watson", The Times, 8 december 2005.
  36. ^ [a b] Cole & Morgan (2011)
  37. ^ Yount (2008), s. 15-17
  38. ^ Yount (2008), s. 16-20
  39. ^ [a b] Sloane (2016) s. 126-143

KällhänvisningarRedigera

  • Cole, M. & Morgan, K. (2011) Vegaphobia: Derogatory discourses of veganism and the reproduction of speciesism in UK national newspapers. British Journal of Sociology 62(1): 134-53. doi: 10.1111/j.1468-4446.2010.01348.x
  • Covey, A. (2018) Ethical Veganism as Protected Identity: Constructing a Creed Under Human Rights Law. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 225-248). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Craig, W. J. & Pinyan, L. (2001) Nutrients of Concern in Vegetarian Diets. Ur Sabaté, J. (red.) Vegetarian Nutrition (s. 299-332). CRC Press ISBN 0-8493-8508-3
  • Francione, G. L. (2010) The Abolition of Animal Exploitation. Ur Francione, G. L. & Steiner, G. The Animal Rights Debate: Abolition or Regulation?. Columbia University Press, ISBN 978-0-231-52669-2
  • Haddad, E. H. (2018) Vegetarian Diet and Risk of Cardiovascular Disease. Ur Vegetarian Nutrition and Wellness (s. 45-70). CRC Press ISBN 9781138035560
  • Jallinoja, P., Vinnari, M. & Niva, M. (2019) Veganism and plant based eating. Ur Boström, M. (red.), Micheletti, M. (red.) & Oosterveer, P. (red.) The Oxford Handbook of Political Consumerism (s. 157-179). Oxford University Press, ISBN 0190629037
  • Jones, R. C. (2016) Veganisms. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 15-40). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Key, T. J. & Appleby, P. N. (2001) Vegetarianism, Coronary Risk Factors and Coronary Heart Disease. Ur Sabaté, J. (red.) Vegetarian Nutrition (s. 33-54). CRC Press ISBN 0-8493-8508-3
  • Krinsky, A. D. (2019) Relevant and Irrelevant distinctions: Speciesism, Judaism, and Veganism. Ur Labendz, J. A. (red.) & Yanklowitz, S. (red.) Jewish Veganism and Vegetarianism: Studies and New Directions. SUNY Press, ISBN 978-1438473611
  • McPherson, T. (2018) The ethical basis for veganism. Ur Barnhill, A. (red.), Doggett, T. (red.) & Budolfson, M. (red.) The Oxford Handbook of Food Ethics (Oxford Handbooks). Oxford University Press
  • Nix, S. (2017) Williams' Basic Nutrition and Diet Therapy, 15th edition. Elsevier/Mosby ISBN 9780323377317
  • Orlich, M. J & Thomas, R. M. (2018) Risk of Cancer in Vegetarians. Ur Vegetarian Nutrition and Wellness (s. 71-92). CRC Press ISBN 9781138035560
  • Pick, A. (2018) Vegan Cinema. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 125-146). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Quinn, E. (2018) Monstrous Vegan Narratives: Margaret Atwood's Hideous Progeny. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 149-174). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Quinn, E. & Westwood, B. (2018) Introduction: Thinking Through Veganism. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 1-24). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Singer, P. (1980) Utilitarianism and Vegetarianism. Philosophy and Public Affairs 9(4): 325-337
  • Singer, P. (2009) Animal Liberation: The Definitive Classic of the Animal Movement. Harper Perennial, ISBN 978-0061711305
  • Sloane, M. D. (2016) Dark Veganism: The Instrumental Intimacies of Matthew Herbert's One Pig. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 123-154). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Stephens Griffin, N. (2017) Understanding Veganism: biography and identity. Palgrave Macmillan, ISBN 9783319521015
  • Turner, R. E. (2012) Nutrition in Pregnancy. Ur Ross, C. A., Caballero, B., Cousins, R. J., Tucker, L. K. & Ziegler, T. R. Modern Nutrition in Health and Disease — 11th ed. (s. 684-697) Lippincott Williams & Wilkins ISBN 978-1-60547-461-8
  • Yount, L. (2008) Animal Rights: Revised Edition. Infobase Publishing, ISBN 978-0-8160-7130-2

Vidare läsningRedigera