Veganism

levnadssätt för att minimera utnyttjandet av djur
Exempel på vegankost: tofurätt.

Veganism är ett levnadssätt där en person avstår från animaliska produkter i den mån det är möjligt och praktiskt genomförbart, samt en sammankopplad filosofi som förkastar synen att djur går att äga. En vegan avstår från alla animaliska produkter såsom kött, fisk, fågel, mjölkprodukter, ägg, honungs- och vaxprodukter, och olika tillsatser av animaliskt ursprung[1].

Veganer avstår även från att använda andra produkter utöver mat som är av animaliskt ursprung, till exempel skinnkläder, pälsprodukter, yllekläder och dunkuddar[1]. Även produkter som tagits fram med hjälp av djurförsök avstår de flesta veganer ifrån i största möjliga mån[1]. Likaså finns det veganer som avstår från konsumtion av tjänster där djur utnyttjas, till exempel besök på djurparker, cirkus som handhar djur, rodeor och tjurfäktning[1].

Bortsett från etiska veganer finns det andra som enbart håller en vegansk, helvegetarisk, kost. Skillnaden från det vardagliga ordet "vegetarian" här är då att de med vegansk kost väljer bort alla animaliska födoämnen och äter en helt vegetarisk kost, medan ordet "vegetarian" i Sverige oftast åsyftar lakto-ovo-vegetarianer.

HistorikRedigera

Fördjupning: vegetarianism

Västerländsk vegetarianism fanns redan under antiken, men i dess moderna tappning uppstod vegetarianismen under mitten på 1800-talet, då Vegetarian Society grundades i Storbritannien år 1847. Veganismens början, inklusive myntandet av ordet "vegan", brukar enligt Piia Jallinoja, Markus Vinnari och Mari Niva spåras till grundadet av The Vegan Society år 1944, som bildades av en utbrytargrupp från Vegetarian Society. Utbrytargruppen ansåg att vegetarianismen var otillräcklig, eftersom de menade att djur lider vid produktionen av alla djurprodukter, snarare än endast vid köttproduktion. 1960 bildades American Vegan Society i USA, 1976 bildades Veganföreningen i Sverige och 1993 bildades Vegaaniliitto ("Veganföreningen") i Finland.[2]

DefinitionRedigera

Veganism har bland annat beskrivits som en diet, identitet,[3] "inställning till verkligheten"[4], konsumentrörelse, livsstil och filosofi.[5] Vegan Society i Storbritannien definierar veganism som "en filosofi och sätt att leva som strävar efter att exkludera, så långt som är möjligt, alla former av exploatering av och grymhet till djur för mat, kläder eller något annat syfte. [Veganismen innefattar även] ett främjande av utvecklingen och användandet av djurfria alternativ till människors, djurs och miljöns fördel"[a] Vegan Societys definition är enligt Emelia Quinn och Benjamin Westwood komplicerad och motsägelsefull, då den har såväl en praktisk dimension ("så långt som är möjligt") men också ett idealiserande mål ("alla former av exploatering av och grymhet till djur"). Detta har enligt Quinn och Westwood blivit objekt för kritik och negativa stereotyper i populärkulturen, då definitionen antyder att en vegan aldrig kan vara "tillräckligt vegan" eller "bra nog".[3] Nathan Stephens Griffin menar i kontrast till Quinn och Westwood att Vegan Societys definition tillkännager svårigheten i en vegansk livsstil, då veganer enligt Stephens Griffin ofrånkomligen, medvetet eller av misstag, ibland konsumerar djurprodukter. Samtidigt menar Stephens Griffin att Vegan Societys definition missar de komplexa sammanhang som veganer lever inom, och därigenom de olika former som veganism kan ta. Politiska och etiska definitioner av veganism exkluderar till exempel de som betraktar sig som veganer av hälsoskäl.[7]

Enligt Jallinoja, Vinnari och Niva kan veganismen beskrivas som en rigid och strikt livsstil där alla djurprodukter i alla livets områden försöker undvikas, eller som en rörelse med en mer diffus, flexibel och inkluderande definition. Detta gör sig enligt Jallinoja, Vinnari och Niva synligt bland annat i hur veganaktivister och veganska mediaprofiler flyttat fokus från djurrätt till hälsa, hedonism/njutning, självbild/självförverkligande och estetiska aspekter av vegansk mat. Enligt Ophélie Véron har dock de mer "inkluderande" veganerna fått kritik av etiska veganer som menar att "sann veganism" grundar sig i ett etiskt ställningstagande, och att veganska medieprofiler som betonar andra aspekter av den veganska livsstilen nedtonar eller osynliggör djurens lidande.[2]

Veganism som "bekännelse"Redigera

Djurrättsorganisationen Animal Justice Canada har försökt definiera etisk veganism som en "bekännelse" (engelska: "creed") i syfte att lobba för att diskriminering mot veganer ska bli olagligt. Enligt Allison Covey är det dock oklart, såväl juridiskt som akademiskt, huruvida veganismen kan betraktas som en "bekännelse". Flera akademiker har beskrivit veganismen som en religion,[b] men den akademiska definitionen av begreppet "religion" är enligt Covey betydligt vidare än termens generella användning.[8]

SkälRedigera

Tristram McPherson beskriver flera skäl till att människor blir veganer: etiska, hälsomässiga, religiösa och miljömässiga.[9] Etiska skäl beskrivs i en systematisk litteraturöversikt från 2020 som det vanligaste skälet för personer att hålla en vegansk kosthållning. I denna kategori inkluderas dock miljöskäl och religiösa skäl. Detta kan ställas i kontrast till att samma litteraturöversikt visar att vegetarianer oftast är det av hälsoskäl.[10]

Etiska skälRedigera

Etisk veganism innebär att veganism betraktas som etiskt, antingen med utgångspunkt ur normativa etiska teorier (till exempel utilitarism, kantianism och kontraktualism) eller med utgångspunkt ur specifika och "intuitiva" premisser. Den sistnämnda utgångspunkten innefattar enligt McPherson att utgå från premisser såsom "det är fel att orsaka lidande" och att utifrån en sådan premiss argumentera för etisk veganism.[9] Etisk veganism kan ställas i kontrast till etisk vegetarianism och etisk omnivorism. Etisk vegetarianism utgår från att produkter där djur varit råvara (t.ex. kött) är oetiska, men att produkter som skapats av djur (t.ex. ägg, mjölk, honung, etc.) är etiska att använda.[9][11] Etiska omnivorer anser däremot att djur som råvara samt det som djuren själva skapar är etiska att konsumera, dock oftast med reservation för att vissa krav (t.ex. på djurhållning) måste vara uppfyllda.[9]

McPherson beskriver två typer av etisk veganism: absolutistisk veganism och "måttfull" veganism. Absolutistisk veganism utgår från att all användning av djurprodukter är oetiskt, oberoende av kontext eller konsekvenser av att inte använda djurprodukter. "Måttfull" etisk veganism beskrivs av McPherson som en hållning som anser att det "generellt" är oetiskt att använda djurprodukter, men att det i vissa fall (där andra etiska överväganden anses väga tyngre) anses etiskt att använda djurprodukter.[9]

Ett inflytelserikt exempel på hur normativ etik använts för att argumentera för etisk veganism är Tom Regans idé om att djur är "upplevande subjekt" och att det därför är oetiskt att skada eller döda dem. Normativa etiska utgångspunkter har enligt McPherson svagheten att tillämpningen av teoriernas idéer/utgångspunkter sällan är självklara. Ett problem som finns såväl för Regans exempel som för utgångspunkten "att det (allt annat lika) är fel att orsaka lidande", är på vilket sätt konsumenten av djurprodukter orsakar det lidande som produktionen anses orsaka.[9][11] Frågan om hur konsumtionen är relaterad till produktionen av djurprodukter har enligt Tyler Doggett inte diskuterats särskilt ingående i klassiska verk inom vegetarisk etik (såsom Peter Singers Animal Liberation från 1975 och Tom Regans The Moral Basis of Vegetarianism från 1975),[11] men är enligt Doggett och McPherson av stor vikt för såväl etisk veganism som etisk vegetarianism.[9][11] Det finns enligt Doggett en stor oenighet gällande på vilket sätt produktionen och konsumtionen är relaterad, eller med andra ord varför konsumtionen av djurprodukter är oetisk om produktionen är det.[11] McPherson och Doggett anför flera exempel på hur denna fråga besvarats: (1) att konsumention är fel för att det direkt orsakar större efterfrågan på/produktion av djurprodukter, (2) att konsumtion av djurprodukter är fel för att konsumenten drar nytta av något oetiskt, (3) att konsumtion är fel för att konsumenten genom sin konsumtion "medverkar" i produktionen av produkten, eller (4) att konsumenten genom sin konsumtion främjar/normaliserar en oetisk syn på djur.[9][11] Flera veganer, såsom Holly Lawford-Smith och James Rachels, har kombinerat flera av dessa premisser i sina argumentationer.[11]

Det empiriska påståendet att konsumenten direkt påverkar produktionen har ifrågasatts, inklusive av Peter Singer, som menar att den enskilda veganens reella påverkan på produktionen av djurprodukter sannolikt är minimal eller obefintlig. Singer menar dock att det finns en "möjlighet" till att tillräckligt många konsumenter tillsammans har en påverkan på produktionen. McPherson skriver att denna "möjlighet" kan anföras som argument för att det är en skyldighet att bli vegan.[9] På etiska grunder har flera av premisserna ifrågasatts avseende huruvida en person kan hållas etiskt ansvarig för processer personen inte direkt deltagit i, eftersom detta skulle göra många till synes godartade handlingar till oetiska genom handlingarnas indirekta följder. Filosofen Raymond Frey har argumenterat för att även om produktionen skulle vara oetisk, finns det inga logiska sätt som utifrån den premissen gör det oetiskt att konsumera/äta kött.[11]

Hälsomässiga skälRedigera

En del veganer är det med hänvisning till att veganism är förknippad med hälsofördelar. McPherson menar dock att hälsoargumentet inte ger några konkreta skäl till att anamma en vegansk livsstil, dels för att det finns tveksamt stöd för att en helvegansk livsstil vore mer hälsosam än en till största del växtbaserad diet, men också för att det inte finns några (för konsumenten) hälsofördelar av att till exempel avstå från att köpa läderskor.[9]

MiljöskälRedigera

Andra veganer är det med hänvisning till djurhållningens påverkan på miljön. McPherson menar att en faktor som påverkar hållbarheten i detta skäl är att knappast all djurhållning i alla former och kontexter är dålig för miljön.[9]

Religiösa skälRedigera

McPherson menar att det finns flera religiösa skäl för veganism, även om McPherson samtidigt menar att en religiös veganism öppnar upp för religiösa contraargument. Exempelvis kan den buddhistiska idén om återfödelse betraktas som skäl för att behandla djur och människor likvärdigt. Vad gäller kristendom menar McPherson att kristna veganer kan hänvisa till kristendomens betoning på vördnad, nåd och förvaltarskap som stöd för en "kristen veganism". En kristen veganism försvåras dock enligt McPherson bland annat av att djur inte anses ha själar, till skillnad från människor..[9]

HälsoaspekterRedigera

Huvudartikel: vegetarianism

En välplanerad vegansk kost betraktas som näringsmässigt adekvat i alla livets skeden (inklusive spädbarnsåren) av Livsmedelsverket i Finland,[12] Amerikanska dietistförbundet,[13] Dietitians of Canada,[14] National Health and Medical Research Council (Australien)[15] och Storbritanniens dietistförbund.[16] Livsmedelsverket i Sverige skriver gällande vegansk mat till barn: "Vill man ge sitt barn helt vegetarisk mat krävs goda kunskaper om mat och näringsämnen och lite extra planering. Men om den vegetariska kosten är väl sammansatt, innehåller berikade produkter eller vissa tillskott och ger tillräckligt med energi kan även barn äta helt vegetarisk mat – vegansk mat".[17] Deutsche Gesellschaft für Ernährung ("Tyska nutritionssällskapet", DGE) rekommenderar dock inte vegankost till gravida kvinnor, ammande kvinnor, spädbarn, barn eller ungdomar. DGE anser att riskerna för undernäring är för stora för att kosthållningen ska vara försvarbar för dessa grupper. För personer som ändå väljer en vegansk kosthållning menar DGE att de behöver ta dagliga vitamin b-12-tillskott, vara synnerligen noggranna med att få i sig alla näringsämnen, få rådgivning av dietist och regelbundet följas upp av läkare.[18]

Till skillnad från lakto-ovo-vegetarianer är vegansk kost inte förknippad med de hälsorisker och hälsofördelar som ägg och mjölkkonsumtion är. Hög äggkonsumtion kan leda till ökad risk för bröstcancer, mag- och tarmcancer och prostatacancer, och hög konsumtion av mejeriprodukter kan leda till prostatacancer, men tycks ge en skyddande effekt mot kolorektalcancer.[19] Vegetarianism är statistiskt förknippat med bland annat: längre livslängd; längre serumkoncentration av LDL-kolesterol (det "dåliga" kolesterolet); minskad risk för demens, divertikulit, gallsten,[20] inflammationer,[21] diabetes,[22] njursjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar,[20] cancer och fetma.[19][20] Samtidigt är risken för bristsjukdomar högre hos veganer än bland lakto-ovo-vegetarianer. Näringsämnen som veganer riskerar att få brist på är protein, zink, järn, kalcium, D-vitamin, vitamin B12 och omega 3. Brist på dessa näringsämnen kan ge allvarliga komplikationer, men med en välplanerad kosthållning är dock risken för näringsbrist låg.[20] Däremot är risken för näringsbrist påtaglig för de som följer en rawfood-diet och så kallade "trenddieter".[23] Beroende på vad kosten består av kan en vegansk kost vara såväl nyttig som onyttig.[20]

En välplanerad vegansk kost innehåller alla ämnen som kroppen behöver. Det enda näringsämne som inte kan fås genom vegetabiliska råvaror är vitamin B12. B12 finns dock tillsatt i många vegetabiliska mjölkdrycker (såsom havremjölk, sojamjölk och rismjölk) och andra veganprodukter. Annars kan B12 fås genom vitamintillskott. Veganer kan även behöva tillskott på D-vitamin, eftersom D-vitaminbrist är vanligare bland veganer än andra vegetarianer.[20][24] Eftersom biotillgängligheten i järn och zink är lägre från vegetabiliska matvaror, behöver veganer äta upp till 80 procentenheter respektive 50 procentenheter mer järn respektive zink jämfört med allätare för att få i sig tillräckligt. Det är även viktigt med en adekvat konsumtion av C-vitamin, eftersom C-vitamin förstärker järnabsorptionen.[20][25]

Vanliga veganska källor till näringsämnen som veganer riskerar att få brist på
Protein Zink Järn Kalcium Vitamin D Vitamin B12 Omega 3
Soja x x x
Kidneybönor x x
Linser x x x
Valnötter x x x x x
Linfrön x x x x x
Chiafrön x x x
Hampafrön x x x
Bröd, spannmål, etc. x
Gryn x x
Fullkorn x
Grönkål x x
Pak choi x
Aprikoser x
Fikon x x
Tillsats i ex. sojamjölk, havremjölk, m.m. x x x

DemografiRedigera

Demoskop gjorde en undersökning under februari och mars 2014 på uppdrag av Djurens Rätt, som rapporterade att fyra procent av Sveriges befolkning är veganer. Detta är en fördubbling mot de två procent som Demoskop rapporterade om i en undersökning 2009.[26] Israel räknas som det land med högst andel veganer.[27] Organisationen Vegetarian Resource Group gjorde 2009 en undersökning och rapporterade att en procent av amerikanerna identifierar sig som veganer[28] År 2007 kom en rapport från den brittiska regeringen som visar att det fanns cirka två procent av självidentifierade veganer i Storbritannien[29]. År 2005 beräknade "The Times" att det fanns 250 000 veganer i Storbritannien, medan siffran från "The Independent" beräkningen (år 2006) var 600 000[30].

AktivismRedigera

Mörk veganaktivismRedigera

Michael D. Sloane kallar en viss typ av politisk aktivism för "mörk veganism". Denna typ av aktivism fokuserar enbart på djurens lidande, och syftar till att väcka äckel eller avsmak hos åskådarna. Exempel på "mörk veganism" är musikalbumet "One Pig" av Matthew Herbert, som består av ljudfiler från en gris födelse fram till att grisen äts upp. Ett annat exempel på "mörk veganism" är Damien Hirst konstinstallation "Mother and Child (Divided)", som består av en ko och hennes kalv, uppskurna mitt itu och placerade inuti montrar.[31] Herberts musikalbum fick kritik av bland annat PETA, som anser att det är "respektlöst att producera konst från ett djurs lidande". Herbert försvarade sig med att djuren hade dött (och lidit) oavsett om han spelade in ljudfiler eller inte. Från vissa filosofiska perspektiv (exempelvis actor-network theory, spekulativ realism och objektorienterad ontologi) ses Herbert som delaktig i grisens död, eftersom han var en observatör som valde att förbli passiv.[31]

Se ävenRedigera

KommentarerRedigera

  1. ^ "A philosophy and way of living which seeks to exclude—so far as is possible and practicable—all forms of exploitation of, and cruelty to, animals for food, clothing or any other purpose; and by extension, promotes the development and use of animal-free alternatives for the benefit of humans, animals and the environment."[6][3]
  2. ^ Exempelvis Alexandra B. Rhodes i Veganism as a Nontraditional Religion: First Amendment Protection for Employees and Prisoners?[8]

ReferenserRedigera

NotförteckningRedigera

  1. ^ [a b c d] ”Definition of veganism”. https://www.vegansociety.com/try-vegan/definition-veganism. Läst 24 februari 2014. 
  2. ^ [a b] Jallinoja, Vinnari & Niva (2019) s. 157-179
  3. ^ [a b c] Quinn & Westwood (2018), s. 1-24
  4. ^ Pick (2018), s. 125-146
  5. ^ Covey (2018), s. 225-248
  6. ^ ”Definition of veganism” (på en). The Vegan Society. https://www.vegansociety.com/go-vegan/definition-veganism. Läst 29 mars 2020. 
  7. ^ Stephens Griffin (2017), s. 1-18
  8. ^ [a b] Covey (2018), s. 225-248
  9. ^ [a b c d e f g h i j k l] McPherson, T. (2018), kap. 10
  10. ^ Miki, Akari J; Livingston, Kara A; Karlsen, Micaela C; Folta, Sara C; McKeown, Nicola M (2020-02-05). ”Using Evidence Mapping to Examine Motivations for Following Plant-Based Diets”. Current Developments in Nutrition 4 (3). doi:10.1093/cdn/nzaa013. ISSN 2475-2991. PMID 32110769. PMC: 7042611. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7042611/. Läst 13 mars 2020. 
  11. ^ [a b c d e f g h] Doggett, Tyler (2018). Edward N. Zalta. red. Moral Vegetarianism. The Stanford Encyclopedia of Philosophy. https://plato.stanford.edu/archives/fall2018/entries/vegetarianism/. Läst 13 mars 2020 
  12. ^ ”Vegankost”. Livsmedelsverket. https://www.ruokavirasto.fi/sv/teman/halsoframjande-kost/narings--och-matrekommendationer/vegankost/. Läst 10 mars 2020. 
  13. ^ Position of the American Dietetic Association: Vegetarian Diets” (på English). Journal of the American Dietetic Association 109 (7): sid. 1266–1282. 2009-07-01. doi:10.1016/j.jada.2009.05.027. ISSN 0002-8223. https://jandonline.org/article/S0002-8223(09)00700-7/abstract. Läst 10 mars 2020. 
  14. ^ American Dietetic Association; Dietitians of Canada (2003-06). ”Position of the American Dietetic Association and Dietitians of Canada: Vegetarian diets”. Journal of the American Dietetic Association 103 (6): sid. 748–765. doi:10.1053/jada.2003.50142. ISSN 0002-8223. PMID 12778049. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12778049. Läst 10 mars 2020. 
  15. ^ National Health and Medical Research Council (2013). Australian Dietary Guidelines. sid. 35. https://www.nhmrc.gov.au/about-us/publications/australian-dietary-guidelines 
  16. ^ BDA. ”British Dietetic Association confirms well-planned vegan diets can support healthy living in people of all ages”. www.bda.uk.com. https://www.bda.uk.com/resource/british-dietetic-association-confirms-well-planned-vegan-diets-can-support-healthy-living-in-people-of-all-ages.html. Läst 10 mars 2020. 
  17. ^ ”Vegansk mat till barn”. www.livsmedelsverket.se. Livsmedelsverket. https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvanor/barn-och-ungdomar/vegansk-mat-till-barn. Läst 10 mars 2020. 
  18. ^ German Nutrition Society (DGE) (2016). Vegan Diet: Position of the German Nutrition Society (DGE). sid. 92. https://www.ernaehrungs-umschau.de/fileadmin/Ernaehrungs-Umschau/pdfs/pdf_2016/04_16/EU04_2016_Special_DGE_eng_final.pdf 
  19. ^ [a b] Orlich & Thomas (2018) s. 76-86
  20. ^ [a b c d e f g] Nix (2017) s. 45-48
  21. ^ Cardel (2012) s. 844
  22. ^ Haddad (2018) s. 45-65
  23. ^ Craig & Pinyan (2001) s. 300-301
  24. ^ Key & Appleby (2001) s. 41-42
  25. ^ Turner (2012) s. 692
  26. ^ ”Rapport allmänheten om vegetariskt mat maj 2014 vego”. http://www.djurensratt.se/sites/default/files/rapport_allmanheten_om_vegetarisk_mat_maj_2014_vego.ppt. 
  27. ^ Världens största veganfestival arrangeras i Tel Aviv
  28. ^ Duda, M.D. and Young, K.C. "Americans' attitudes toward animal rights, animal welfare, and the use of animals," Responsible Management, 1997, citerad i McDonald, Barbara. "Once You Know Something, You Can't Not Know It: An Empirical Look at Becoming Vegan" Arkiverad 27 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine., Animals and Society, 8:1, 2000, p. 3.
  29. ^ "Data tables" Arkiverad 11 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., Department for Environment, Food and Rural Affairs, table 210, question F7, accessed February 1, 2011.
  30. ^ "Donald Watson", The Times, 8 december 2005.
  31. ^ [a b] Sloane (2016) s. 126-143

KällhänvisningarRedigera

  • Covey, A. (2018) Ethical Veganism as Protected Identity: Constructing a Creed Under Human Rights Law. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 225-248). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Craig, W. J. & Pinyan, L. (2001) Nutrients of Concern in Vegetarian Diets. Ur Sabaté, J. (red.) Vegetarian Nutrition (s. 299-332). CRC Press ISBN 0-8493-8508-3
  • Haddad, E. H. (2018) Vegetarian Diet and Risk of Cardiovascular Disease. Ur Vegetarian Nutrition and Wellness (s. 45-70). CRC Press ISBN 9781138035560
  • Holdier, A. G. (2016) Speciesistic Veganism: An Anthropocentric Argument. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 41-66). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Jallinoja, P., Vinnari, M. & Niva, M. (2019) Veganism and plant based eating. Ur Boström, M. (red.), Micheletti, M. (red.) & Oosterveer, P. (red.) The Oxford Handbook of Political Consumerism (s. 157-179). Oxford University Press, ISBN 0190629037
  • Jones, R. C. (2016) Veganisms. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 15-40). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Key, T. J. & Appleby, P. N. (2001) Vegetarianism, Coronary Risk Factors and Coronary Heart Disease. Ur Sabaté, J. (red.) Vegetarian Nutrition (s. 33-54). CRC Press ISBN 0-8493-8508-3
  • McPherson, T. (2018) The ethical basis for veganism. Ur Barnhill, A. (red.), Doggett, T. (red.) & Budolfson, M. (red.) The Oxford Handbook of Food Ethics (Oxford Handbooks). Oxford University Press
  • Nix, S. (2017) Williams' Basic Nutrition and Diet Therapy, 15th edition. Elsevier/Mosby ISBN 9780323377317
  • Orlich, M. J & Thomas, R. M. (2018) Risk of Cancer in Vegetarians. Ur Vegetarian Nutrition and Wellness (s. 71-92). CRC Press ISBN 9781138035560
  • Pick, A. (2018) Vegan Cinema. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 125-146). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Quinn, E. (2018) Monstrous Vegan Narratives: Margaret Atwood's Hideous Progeny. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 149-174). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Quinn, E. & Westwood, B. (2018) Introduction: Thinking Through Veganism. Ur Quinn, E. (red.) & Westwood, B. (red.) Thinking Veganism in Literature and Culture (s. 1-24). Palgrave Macmillan, ISBN 978-3-319-73379-1
  • Rowley, J. (2016) Human Rights are Animal Rights: The Implications of Ethical Veganism for Human Rights. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 67-92). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Sloane, M. D. (2016) Dark Veganism: The Instrumental Intimacies of Matthew Herbert's One Pig. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 123-154). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Stephens Griffin, N. (2017) Understanding Veganism: biography and identity. Palgrave Macmillan, ISBN 9783319521015
  • Turner, R. E. (2012) Nutrition in Pregnancy. Ur Ross, C. A., Caballero, B., Cousins, R. J., Tucker, L. K. & Ziegler, T. R. Modern Nutrition in Health and Disease — 11th ed. (s. 684-697) Lippincott Williams & Wilkins ISBN 978-1-60547-461-8

Vidare läsningRedigera