Öppna huvudmenyn

Veganism

levnadssätt för att minimera utnyttjandet av djur
Exempel på vegankost: tofurätt.

Veganism är ett levnadssätt där en person avstår från animaliska produkter i den mån det är möjligt och praktiskt genomförbart, samt en sammankopplad filosofi som förkastar synen att djur går att äga. En vegan avstår från alla animaliska produkter såsom kött, fisk, fågel, mjölkprodukter, ägg, honungs- och vaxprodukter, och olika tillsatser av animaliskt ursprung[1].

Veganer avstår även från att använda andra produkter utöver mat som är av animaliskt ursprung, till exempel skinnkläder, pälsprodukter, yllekläder och dunkuddar[1]. Även produkter som tagits fram med hjälp av djurförsök avstår de flesta veganer ifrån i största möjliga mån[1]. Likaså finns det veganer som avstår från konsumtion av tjänster där djur utnyttjas, till exempel besök på djurparker, cirkus som handhar djur, rodeor och tjurfäktning[1].

Bortsett från etiska veganer finns det andra som enbart håller en vegansk, helvegetarisk, kost. Skillnaden från det vardagliga ordet "vegetarian" här är då att de med vegansk kost väljer bort alla animaliska födoämnen och äter en helt vegetarisk kost, medan ordet "vegetarian" i Sverige oftast åsyftar lakto-ovo-vegetarianer.

HistorikRedigera

Engelsmannen Donald Watson grundade 1944 Vegan Society och myntade begreppet "vegan" i samband med detta. Till en början löd deras definition "mjölkfri vegetarian", senare ändrades den till "doktrinen att inte exploatera djur". Svenska Veganföreningen bildades 1976 av Dee North, Ulla Troeng och Stefan Troeng. Intresset för veganism har gradvis ökat sedan dess. Ordet fanns dock på svenska innan; Svenska Dagbladet skrev till exempel redan 1963 om veganer.[2]

I Sverige ökade på 1990-talet intresset och det skrevs mycket i media om djurrättsaktioner. Under 2010-talet har flera veganska butiker öppnat och utbudet i matbutiker och på restauranger har ökat. Miljöaspekternas för- och nackdelar med vegansk kost debatteras flitigt i media.

DemografiRedigera

Demoskop gjorde en undersökning under februari och mars 2014 på uppdrag av Djurens Rätt, som rapporterade att fyra procent av Sveriges befolkning är veganer. Detta är en fördubbling mot med de två procent som Demoskop rapporterade om i en undersökning 2009.[3] Israel räknas som det land med högst andel veganer.[4] Organisationen Vegetarian Resource Group gjorde 2009 en undersökning och rapporterade att en procent av amerikanerna identifierar sig som veganer[5] År 2007 kom en rapport från den brittiska regeringen som visar att det fanns cirka två procent av självidentifierade veganer i Storbritannien[6]. År 2005 beräknade "The Times" att det fanns 250 000 veganer i Storbritannien, medan siffran från "The Independent" beräkningen (år 2006) var 600 000[7].

Konsekvensetiska argument för veganismRedigera

En del etiska veganer (Robert C. Jones kallar dem för "bojkottningsveganer") menar att det är oetiskt att konsumera djurprodukter, eftersom det indirekt leder till en ökad produktion av djurprodukter (och därmed behöver fler djur lida och dö). Kritiker till denna form av veganism menar att den enskilde konsumenten inte kan göra någon större skillnad genom att ändra sina konsumtionsvanor. De menar att produktionen av djurprodukter inte direkt överensstämmer till efterfrågan; det produceras redan mer än vad som efterfrågas, i syfte att lagren inte ska ta slut. Därför menar kritikerna att det inte är sanningsenligt att påstå att en vegansk livsstil "räddar djur".[8]

De veganer som förespråkar att påverka genom en förändrad livsstil, menar dock att man aldrig kan veta hur stor eller liten ens konsumtionsvanor har. I teorin kan ens egna konsumtionsval påverka stort, likt en enskild röst i ett parlamentsval kan vara den avgörande rösten. De menar också att, även om förändrade konsumtionsvanor gör någon större skillnad, så gör oförändrade konsumtionsvanor garanterat ingen skillnad. De menar därför att det inte finns någonting att förlora, och mycket att potentiellt vinna, på att i alla fall "försöka" förändra marknadens efterfrågan på djurprodukter. Dessutom menar de att en förändrad livsstil i bästa fall kan leda till att andra inspireras till att bli veganer, vilket därmed skulle innebära att den enskilde individen orsakar en kollektiv förändring.[8]

Socialistisk veganismRedigera

Robert C. Jones är en av kritikerna till bojkottningsveganismen. Han menar att denna typ av veganer är mer intresserade av en personlig livsstil än de är i samhällsbred/politisk förändring. Han hänvisar till Stephanie Jenkins och Vasile Stănescu, som skriver att "bojkottningsveganism befäster kapitalistiska institutioner och nyliberala sociala strukturer som behandlar liv som varor". Vidare menar han att många av dessa veganer ofta är omedvetna om hur stor skada som kan åstadkommas genom konsumtion av veganska produkter. Som exempel nämner han konsumtion av matvaror som innehåller palmolja, vars produktion ofta medför att djur i regnskogar förlorar sina hem. Han nämner även klimatskadlig konsumtion (t.ex. flygresor, som indirekt skadar djur och människor genom klimatförändringar), och konsumtion som medför skada på människor (t.ex. produkter tillverkade av barn).[9]

Jones menar därför att det huvudsakliga skälet till att djur, människor och natur tar skada är kapitalismen samt den moderna konsumerismen. Han anser att veganism inte är en livsstil eller ett konsumtionsmönster, utan en strävan efter ett samhälle fritt från systematiskt våld, utnyttjande, ägande, objektifierande och härskande över andra medvetna varelser. Med detta menar han inte att det därför är genomgående acceptabelt att konsumera animaliska produkter, men att konsumtionsmönster inte är det som avgör huruvida en person är "vegan" eller inte. Som exempel nämner han hemlösa, som av diverse skäl kanske inte kan leva på enbart veganska produkter, men som ändå kan "sträva" efter ett veganskt samhälle.[10]

Djurindustrins påverkan på människorRedigera

A. G. Holdier menar att veganer bör fokusera på djurindustrins påverkan på människor, snarare än på djuren, i syfte att nå större samstämmighet med icke-veganer. Han menar att industrier som inte bidrar till ett ökat mänskligt välstånd inte bör stödjas; att västerländsk produktion och distribution av animaliska produkter inte bidrar till mänskligt välstånd; och att industrin som producerar och distribuerar animaliska produkter därför inte bör stödjas. Holdier menar att majoriteten av människor lär hålla med om den första premissen (att industrier bör främja mänskligt välstånd), men att den andra kräver en del faktamässigt underlag. Holdier nämner därför att (1) djurindustrin är skadlig för människor att arbeta inom, (2) andelen kontaminerat kött är stor, vilket kan leda till att de som konsumerar köttet blir sjuka, (3) arbete inom slakteri/djurindustri är förknippat med hög brottslighet och (4) djurindustrin medför stora miljöskador, såväl lokalt som globalt.[11]

Holdier nämner som motargument att djurindustrierna skapar jobb, och att människor världen över anser att djurprodukter medför njutning. Holdier anser dock att dessa fördelar inte överväger de stora nackdelar som den industriella djurhållningen medför. Holdier menar inte att det av princip är oetiskt att konsumera djurprodukter, men att industrialiseringen av djurhållandet är skadlig för människor. Han menar att djurindustrin bör avvecklas i förmån för småskalig djurhållning, i syfte att minimera den skada djurhållningen har på mänskligheten. Dock menar författaren att, eftersom småskalig djurhållning (helst på egen gård) är så ovanligt och svårt för den moderna människan, är veganism att föredra, i syfte att minimera den industriella djurhållningens skadliga inverkan på mänskligheten.[11]

Djurindustrin är skadlig för arbetare och bönder/småföretagareRedigera

I USA är det vanligt med allvarliga arbetsskador bland de arbetare som jobbar inom djurindustrin. 2010 i Alabama fick över 5,9% av alla fågelfabriksarbetare allvarliga arbetsskador (50% oftare än arbetare i andra industrier; bland annat kemiska brännskador, karpaltunnelsyndrom och andningsrelaterade skador). Och nationellt får över 25% av alla slakteriarbetare årligen allvarliga arbetsskador i USA. Arbetsgivarna försvårar ofta för dessa arbetare att söka ersättning för sina arbetsskador, och ofta utnyttjar de utländsk arbetskraft (som inte vågar klaga eller söka ersättning vid tuffa arbetsförhållanden).[11]

Arbetstakten har kontinuerligt ökat i amerikanska djurfabriker, samtidigt som antalet inspektörer minskat. 2014 sjönk antalet djurfabriksinspektörer med 75%, samtidigt som nya lagar tillät högre hastigheter i dessa industrier. Till följd av de tuffa arbetsförhållandena är rörligheten på arbetare (mellan 60% och 140% per år) och förekomsten av psykisk sjukdom (depression, ångest, dissociation, m.m.) hög. Studier från bland annat Danmark och Turkiet har påvisat en högre förekomst av psykisk sjukdom bland slakteriarbetare än bland andra arbetare.[11] En studie från 2009 påvisade ett samband mellan slakteriarbete och brott. I synnerhet starkt var sambandet till sexuella brott, såsom våldtäkt. A. G. Holdier menar att det troligen inte var ett slumpartat samband, eftersom arbetsförhållandena är tuffa, och det länge varit känt att våld mot djur (i ej-yrkesrelaterade sammanhang) varit förknippat med ökad risk för våld mot människor.[12]

Bönder och småföretagare tvingas ofta skriva på ofördelaktiga kontrakt med stora distributionsföretag. Bönderna får stå för kostnaderna med djurhållningen och har ofta enorma lån, vilket gör att de "tvingas" in i ofördelaktiga kontrakt med stora företag. 2001 levde 71% av alla kycklingbönder i USA under den nationella fattigdomsgränsen.[11]

Djurindustrin sprider sjukdomar och skadar miljönRedigera

I takt med att hastigheten i djurfabrikerna ökar, blir det också svårare för dem att upptäcka misstag och kontaminering (av exempelvis hår, tånaglar, eller sjukdomsdrabbade animaliska produkter). I USA har andelen kontaminerat kött ökat i ungefär samma takt som hastighetsgränserna höjts. 2009 skrev Melanie Joy, i boken Why We Love Dogs, Eat Pigs and Wear Cows: An Introduction to Carnism, att kontaminerat kött blivit mer regel än undantag i USA.[12]

Djurindustrin orsakar dessutom stora miljöskador, såväl lokalt som globalt (upp till 50% av alla matrelaterade utsläpp; växthusgasutsläpp, resursanvändning, m.m.). En "concentrated animal feeding operation" (CAFO; en "gård" där djur som tillsammans väger över 450 ton systematiskt föds upp) producerar dagligen omkring 25 kilo avfall per djur. Detta avfall förvaras vanligtvis i näraliggande "laguner", tills avfallet kan användas som gödsel. Under förvaringstiden är dock risken stor för att den lokala luften, marken och vattnet skadas. Människor som bor nära en CAFO riskerar därför att ta skada, framförallt av de gaser som produceras i lagunerna.[12]

Pliktetiska argument för veganismRedigera

Elizabeth Harman och Adrienne Martin menar att det inte spelar någon roll om förändrade konsumtionsvanor påverkar marknaden eller inte. Harman menar att en gärnings etiska värde inte avgörs av hur stor "skillnad" handlingen gör. Hon jämför konsumtion av animaliska produkter med deltagande i gruppmobbning - även om den enskilde individen som ansluter sig till en grupp mobbare inte gör någon "skillnad" i utfallet, blir deltagandet lika oetiskt i alla fall. På ett liknande sätt resonerar Adrienne Martin, som menar att deltagande i gruppen "konsumenter av animaliska produkter" är kollektivt och individuellt ansvariga för det lidande som djurindustrin orsakar, eftersom individen medvetet deltar i en grupp som gemensamt skapar en efterfrågan på animaliska produkter.[8]

Gary L. Francione "etisk veganism är ett personligt avståndstagande från synen på djur som varor, att de endast har ett externt värde och att de har ett lägre moraliskt värde än människor"

Emmanuel LevinasRedigera

Emmanuel Levinas etiska teorier har influerat flera rättstänkare, såsom Costas Douzinas, Upendra Baxi och William Paul Simmons. De menar att de nuvarande mänskliga rättigheterna är exkluderande, hierarkiska, atomistiska och självcentrerade. Vidare anser de att de förbiser människors olikheter och individens egendomliga lidande. Simmons uttrycker att nuvarande mänskliga rättigheter gör den andre "rättslös" i förmån för jagets suveränitet. Därför anser de att de mänskliga rättigheterna bör reformeras, baserat på Emmanuel Levinas tankar, som även inkluderar djuren.[13]

Levinas menar att individens identitet formas i mötet med den andre, och att det även är i mötet med andra som etiken formas (snarare än i ett autonomt, fristående och rationellt sinne). Han anser att kännetecken för människan inkluderar sårbarhet, lidande, omtanke, medlidande och en intuitiv benägenhet till att hjälpa den sårbare. Grundat i Levinas filosofi, menar Douzinas, Baxi och Simmons att mänskliga rättigheter i första hand bör handla om "den andre", snarare än en själv; den andres rättigheter går alltid före jagets rättigheter (snarare än vice versa, som är fallet med dagens mänskliga rättigheter). Människan har en "plikt" till att, i mötet med den sårbare och lidande, finnas till hand och hjälpa. Levinas anser att denna plikt även ska gälla gentemot djuren, som han menar bör erkännas som kännande, unika och sårbara varelser.[13]

AktivismRedigera

Mörk veganismRedigera

Michael D. Sloane kallar en viss typ av politisk aktivism för "mörk veganism". Denna typ av aktivism fokuserar enbart på djurens lidande, och kan ofta syfta till att väcka äckel eller avsmak hos åskådarna. Exempel på "mörk veganism" är musikalbumet "One Pig" av Matthew Herbert, som består av ljudfiler från en gris födelse fram till att grisen äts upp. Enligt brittisk lagstiftning var det dock inte tillåtet för Herbert att spela in grisens dödsögonblick. Ett annat exempel på "mörk veganism" är Damien Hirst konstinstallation "Mother and Child (Divided)", som består av en ko och hennes kalv, uppskurna mitt itu och placerade inuti montrar.[14]

Matthew Herbert sa i en intervju med PETA Tyskland att han "inte bara ämnar diskutera etiken i konsumtion av animaliska produkter, eftersom grisen bör betraktas som mer än bara en köttprodukt. Vore det inte mer inkluderande och mindre aggressivt att säga att samhället i stort [...] borde konsumera mycket mindre kött, och behandla det kött vi äter med större respekt?".[14]

Herberts konstverk fick dock kritik, bland annat av PETA, som anser att det är "respektlöst" att producera konst från ett djurs lidande. Herbert försvarar sig med att djuren hade dött (och lidit) oavsett vad, men tillkännager ändå att han teoretiskt sett kunde ha ingripit och förhindrat grisens död. Från vissa filosofiska perspektiv (exempelvis actor-network theory, spekulativ realism och objektorienterad ontologi) ses Herbert som delaktig i grisens död, eftersom han var en observatör som valde att förbli passiv.[14]

HälsaRedigera

Huvudartikel: vegetarianism

Hälsoriskerna och hälsofördelarna med veganism är snarlika till de som observerats vid vegetarianism. De hälsofördelar som förknippas med lakto-ovo-vegetarianism förknippas även med vegansk kost, men vegansk kost ger ofta större hälsofördelar än vegetarianism. Dessutom undgår veganer de risker som kan vara förknippade med ägg- och mejeriprodukter. Hög äggkonsumtion kan leda till ökad risk för bröstcancer, mag- och tarmcancer och prostatacancer, och hög konsumtion av mejeriprodukter kan leda till prostatacancer, men tycks ge en skyddande effekt mot kolorektalcancer.[15]

Vegetarianism (och i synnerhet veganism) är förknippat med bland annat: längre livslängd; längre serumkoncentration av LDL-kolesterol (det "dåliga" kolesterolet); minskad risk för demens, divertikulit, gallsten,[16] inflammationer,[17] diabetes,[18] njursjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar,[16] cancer och fetma.[15][16] Samtidigt är risken för bristsjukdomar högre hos veganer än bland vegetarianer. Näringsämnen som veganer riskerar att få brist på är protein, zink, järn, kalcium, D-vitamin, vitamin B12 och omega 3. Brist på dessa näringsämnen kan ge allvarliga komplikationer, men med en tillräckligt välplanerad kosthållning är dock risken för näringsbrist låg.[16] Däremot är risken för näringsbrist påtaglig för de som följer en rawfood-diet och så kallade "trenddieter".[19] Dessutom bör anmärkas att en vegansk kost inte per automatik medför hälsofördelar. En vegansk kost kan i teorin vara lika onyttig, eller onyttigare, som en ohälsosam allätarkost. Allt beror på vad kosten består av.[16]

En välplanerad vegansk kost innehåller alla ämnen som kroppen behöver. Det enda näringsämne som inte kan fås genom vegetabiliska råvaror är vitamin B12. B12 finns dock tillsatt i många vegetabiliska mjölkdrycker (såsom havremjölk, sojamjölk och rismjölk) och andra veganprodukter. Annars kan B12 fås genom vitamintillskott. Veganer kan även behöva tillskott på D-vitamin, eftersom D-vitaminbrist är vanligare bland veganer än andra vegetarianer.[16][20]

Eftersom biotillgängligheten i järn och zink är lägre från vegetabiliska matvaror, behöver veganer äta upp till 80 procentenheter respektive 50 procentenheter mer än allätare för att få i sig tillräckligt. Det är även viktigt med en adekvat konsumtion av C-vitamin, eftersom C-vitamin förstärker järnabsorptionen.[16][21]

Vanliga veganska källor till näringsämnen som veganer riskerar att få brist på
Protein Zink Järn Kalcium Vitamin D Vitamin B12 Omega 3
Soja x x x
Kidneybönor x x
Linser x x x
Valnötter x x x x x
Linfrön x x x x x
Chiafrön x x x
Hampafrön x x x
Bröd, spannmål, etc. x
Gryn x x
Fullkorn x
Grönkål x x
Pak choi x
Aprikoser x
Fikon x x
Tillsats i ex. sojamjölk, havremjölk, m.m. x x x

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NotförteckningRedigera

  1. ^ [a b c d] ”Definition of veganism”. https://www.vegansociety.com/try-vegan/definition-veganism. Läst 24 februari 2014. 
  2. ^ Eliza (10 februari 1963). ”Vegetarian äter inte upp gräset för kon”. Svenska Dagbladet: s. 22. http://www.svd.se/arkiv/1963-02-10/22. ”Är grönsaksätaren aldrig rädd för att bli undernärd? Theresia Ek tror inte att det är någon fara. Hon är för övrigt inte någon fantast, inte ens vegan. Veganerna finns företrädsvis i Tyskland och England. De avvisar konsekvent allt, som kommer från djurriket.” 
  3. ^ ”Rapport allmänheten om vegetariskt mat maj 2014 vego”. http://www.djurensratt.se/sites/default/files/rapport_allmanheten_om_vegetarisk_mat_maj_2014_vego.ppt. 
  4. ^ Världens största veganfestival arrangeras i Tel Aviv
  5. ^ Duda, M.D. and Young, K.C. "Americans' attitudes toward animal rights, animal welfare, and the use of animals," Responsible Management, 1997, citerad i McDonald, Barbara. "Once You Know Something, You Can't Not Know It: An Empirical Look at Becoming Vegan" Arkiverad 27 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine., Animals and Society, 8:1, 2000, p. 3.
  6. ^ "Data tables" Arkiverad 11 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., Department for Environment, Food and Rural Affairs, table 210, question F7, accessed February 1, 2011.
  7. ^ "Donald Watson", The Times, 8 december 2005.
  8. ^ [a b c] Jones (2016) s. 17-24
  9. ^ Jones (2016) s. 26-28
  10. ^ Jones (2016) s. 29-32
  11. ^ [a b c d e] Holdier (2016) s. 41-50
  12. ^ [a b c] Holdier (2016) s. 50-58
  13. ^ [a b] Rowley (2016) s. 71-82
  14. ^ [a b c] Sloane (2016) s. 126-143
  15. ^ [a b] Orlich & Thomas (2018) s. 76-86
  16. ^ [a b c d e f g] Nix (2017) s. 45-48
  17. ^ Cardel (2012) s. 844
  18. ^ Haddad (2018) s. 45-65
  19. ^ Craig & Pinyan (2001) s. 300-301
  20. ^ Key & Appleby (2001) s. 41-42
  21. ^ Turner (2012) s. 692

KällhänvisningarRedigera

  • Craig, W. J. & Pinyan, L. (2001) Nutrients of Concern in Vegetarian Diets. Ur Sabaté, J. (red.) Vegetarian Nutrition (s. 299-332). CRC Press ISBN 0-8493-8508-3
  • Haddad, E. H. (2018) Vegetarian Diet and Risk of Cardiovascular Disease. Ur Vegetarian Nutrition and Wellness (s. 45-70). CRC Press ISBN 9781138035560
  • Holdier, A. G. (2016) Speciesistic Veganism: An Anthropocentric Argument. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 41-66). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Jones, R. C. (2016) Veganisms. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 15-40). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Key, T. J. & Appleby, P. N. (2001) Vegetarianism, Coronary Risk Factors and Coronary Heart Disease. Ur Sabaté, J. (red.) Vegetarian Nutrition (s. 33-54). CRC Press ISBN 0-8493-8508-3
  • Nix, S. (2017) Williams' Basic Nutrition and Diet Therapy, 15th edition. Elsevier/Mosby ISBN 9780323377317
  • Orlich, M. J & Thomas, R. M. (2018) Risk of Cancer in Vegetarians. Ur Vegetarian Nutrition and Wellness (s. 71-92). CRC Press ISBN 9781138035560
  • Rowley, J. (2016) Human Rights are Animal Rights: The Implications of Ethical Veganism for Human Rights. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 67-92). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Sloane, M. D. (2016) Dark Veganism: The Instrumental Intimacies of Matthew Herbert's One Pig. Ur Castricano, J. (red.) & Simonsen, R. R. (red.) Critical Perspectives on Veganism (s. 123-154). Palgrave Macmillan ISBN 978-3-319-33418-9
  • Turner, R. E. (2012) Nutrition in Pregnancy. Ur Ross, C. A., Caballero, B., Cousins, R. J., Tucker, L. K. & Ziegler, T. R. Modern Nutrition in Health and Disease — 11th ed. (s. 684-697) Lippincott Williams & Wilkins ISBN 978-1-60547-461-8

Vidare läsningRedigera