Väggsidenbi

ett solitärt bi i släktet sindenbin och familjen korttungebin

Väggsidenbi, Colletes daviesanus, är ett bi som är medlem av familjen korttungebin och släktet sidenbin.[1][2]

Väggsidenbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljKorttungebin
Colletidae
SläkteSidenbin
Colletes
Vetenskapligt namn
§ Colletes daviesanus
AuktorSmith, 1846[1]
Synonymer
Baldersbråsidenbi[2]
Väggsidenbi på renfana
Väggsidenbi på renfana
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Biets grundfärg är svart, men hjässan och mellankroppen har brunaktig päls, och på bakkroppen har bakkanterna på tergiterna[a] ljusa, täta hårband som ger den ett randigt utseende. Kroppslängden är rätt liten, 7 till 10 mm, hanen vanligtvis något mindre än honan. Förväxlingsarter är främst korgsidenbi men också finsidenbi och florsidenbi.[3]

Ekologi redigera

Habitatet utgörs av ängar, vägrenar, skogsbryn och trädgårdar.[3] Väggsidenbiet samlar endast pollen från korgblommiga växter som mat till larverna.[4] Bland besökta pollenkällor kan nämnas korsörtssläktet, röllikesläktet, tusensköna, mattram, renfana, åkertistel[5], prästkrage och färgkulla[3]. Den kan emellertid besöka andra blommor för att äta nektar, som rosväxter, exempelvis brudbröd, och flockblommiga växter som björnloka. Flygperioden varar från mitten av juni till mitten av september.[5]

Fortplantning redigera

Bona grävs ut i mer eller mindre vertikala, solexponerade ytor som sandstenklippor, sandtag, vägbankar, lerväggar och i mjukt murbruk. I hårt material har gångarna vanligtvis en eller två larvkammare längst in, medan de i mjukare material har en serie av 4 till 10 äggkammare på rad.[3][5] Kamrarna är fyllda med pollen som föda åt larverna. Larven övervintrar antingen som vilolarv (prepupa) eller, mera sällan, som vanlig larv[5]. Bona kan parasiteras av ängsfiltbi, vars hona lägger ägg i larvcellerna. Den resulterande larven lever av den insamlade näringen, efter det den förstört värdägget eller dödat värdlarven.[3]

Utbredning redigera

Arten finns i större delen av Europa och angränsande delar av Asien, från de nordiska länderna i norr till Portugal, Italien och Serbien i syd samt från Storbritannien och Portugal i väst via Turkiet och Iran till nordöstra Kina och Sibirien i öst.[4][3]

I Sverige är arten ett av landets vanligaste sidenbin. Den finns från Skåne, över Öland och Gotland till Norrbottens kusttrakter.[3]

Även i Finland är arten vanlig. Den förekommer från Åland och sydkusten till sydvästra Lappland (södra Tornedalen) i nordväst, Norra Karelen i nordöst.[6][7]

Kommentarer redigera

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Referenser redigera