Utfallsrummet betecknar inom sannolikhetsteorin mängden av alla möjliga utfall för ett visst slumpmässigt försök.[1]

B är utfallsrummet och A en händelse. Om sannolikheten är proportionell mot ytan är sannolikheten för A ungefär 0,4.

Utfallsrummet kan vara diskret eller kontinuerligt. Diskreta utfallsrum innehåller ett ändligt eller oändligt uppräkneligt antal element.[2]

Antal prickar på en tärning är ett exempel på ett diskret ändligt utfallsrum. Antalet slag innan man får en sexa är ett diskret oändligt uppräkneligt utfallsrum.[2] En måttangivelse, till exempel en persons längd, är exempel på ett kontinuerligt utfallsrum eftersom den kan antas anta alla reella tal i något passande intervall.

Utfallsrummet betecknas ofta med den grekiska bokstaven stora Omega .[2]

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Rudemo, Mats; Lennart Råde (1970). Sannolikhetslära och statistik med tekniska tillämpningar: del 1. Stockholm: Biblioteksförlaget. sid. 15 
  2. ^ [a b c] Rudemo, Mats; Lennart Råde (1970). Sannolikhetslära och statistik med tekniska tillämpningar: del 1. Stockholm: Biblioteksförlaget. sid. 26-29