Uromys anak[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1907. Uromys anak ingår i släktet nakensvansade råttor och familjen råttdjur.[4][5] Inga underarter finns listade.[4]

Uromys anak
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
SläkteNakensvansade råttor
Uromys
ArtUromys anak
Vetenskapligt namn
§ Uromys anak
AuktorThomas, 1907
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Arten är med en kroppslängd (huvud och bål) av 22 till 33,5 cm, en svanslängd av 22,8 till 40 cm och en vikt av 0,45 till 1,02 kg ett stort råttdjur. Den har 6,1 till 7,6 cm långa bakfötter och 1,6 till 2,7 cm stora öron.[6] Den långa och grova pälsen på ovansidan består främst av långa mörka täckhår vad som ger en svartaktig grundfärg. I ovansidans päls är gråbruna hår inblandade som ofta har rödbruna eller gulorange nyanser så att pälsfärgen blir lite ljusare. Flera exemplar har en längsgående mörk strimma på ryggens topp men strimman är oftast otydlig. Beroende på exemplar är undersidans päls ljusbrun eller vitaktig. De svarta fötterna är på ovansidan täckta med hår. Tårna och fotsulorna har allmänt en lite ljusare färg. Huvudet kännetecknas av avrundade nakna öron som är svartrosa. Dessutom förekommer tjocka svarta morrhår. Med undantag av några få ljusare fläckar är svansen enhetlig svartbrun. Honans fyra spenar ligger vid ljumsken.[6]

Utbredning redigera

Denna gnagare förekommer i Nya Guineas centrala och östra bergstrakter. Den vistas där mellan 850 och 3000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av tropiska regnskogar. [1]

Ekologi redigera

Individerna vilar i trädens håligheter eller i grottor. Vid viloplatsen finns flockar med upp till 12 medlemmar. Per kull föds upp till fyra ungar.[1]

Nästet kan även ligga i epifyter eller i träd av släktet Pandanus. Detta råttdjur har bland annat nötter av växter från släktena Pandanus och Homalanthus som föda. Antagligen äts även andra växtdelar. Uromys anak är aggressiv vid störningar. Den har hotande läten och den biter inkräktaren vid behov. Fortplantningssättet är nästan okänt. En hona med fyra ungar hittades i augusti och en annan hona var i juli nästan vuxen.[6]

Bevarandestatus redigera

Uromys anak jagas för köttets skull. I begränsade områden försvann nästan hela populationen. I andra regionen påverkades beståndet inte av jakten. Flera naturskyddsområden som Lorentz nationalpark inrättades i utbredningsområdet. Denna gnagare påträffas ganska sällan men hela populationen antas vara stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Uromys anak Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Uromys anak, Mammal Species of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/uromys+anak/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Uromys anak”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 715. ISBN 978-84-16728-04-6 

Externa länkar redigera