Uppsättningsmål är hålet i toppen av en masugn dit uppsättaren chargerar (fyller på) kol, järnmalm och kalksten i masugnspipan. Äldre uppsättningsmål var öppna och masugnsgasen strömmade alltså ut i det fria och gav upphov till den ständigt brinnande låga, som var så karakteristisk för äldre tiders masugnar. Golvet runt uppsättningsmålet kallas hyttkrans.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/29/Dalkarlshyttan_hyttkrans.jpg/250px-Dalkarlshyttan_hyttkrans.jpg)
För att göra processen mer effektiv infördes under 1900-talet slutna uppsättningsmål. Masugnsgasen som tidigare gick ut i luften användes då för att förvärma syrerik luft för förbränningen i masugnen och luft till rostugnen via en varmapparat (värmeväxlare). Locket i uppsättningsmålet var utformat som en ficka så att man kunde ladda kol, malm och kalksten innan man lyfte på locket och godset rasade ner i masugnspipan. De olika typer av slutna uppsättningsmål som använts heter Tholanders uppsättningsmål efter Henrik Tholander, Charlevilles uppsättningsmål och dubbelslutande uppsättningsmål av Söderforstyp.[1]
Ingående material (kol, malm och kalk) måste finnas tillgängligt. Kolet sändes ofta upp i vajerupphängda järnbehållare. Denna behållare kan vändas upp och ner, alternativt har öppningsbar botten för att få ner kolet i masugnspipan. Kolet matades i, mätt som volym. Malm skickades ofta upp längs en lutande bana i en lindragen liten vagn som kallas malmhund. Malm och kalk som förbrukades i betydligt mindre mängd fanns ofta i fickor vid uppsättningsmålet. Uppsättaren hämtar erforderlig mängd enligt instruktion från masmästaren och väger med en balansvåg av besmantyp, där vågskålen utgjorde transportkärlet som på vridbara armar förde materialet ned i masugnspipan.[2]
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ Björkenstam, Nils (1996). Den svenska järnhanteringens tekniska utveckling. Stockholm: Jernkontorets bergshistoriska utskott. sid. 61. Libris 2161916
- ^ Råberg, Göran. ”Historien om Fagersta hytta”. Fagersta bruksmusei vänners hemsida. http://bruksmuseet.se/historia/ar-2015-ar-det-100-ar-sedan-fagersta-bruks-hytta-startades/. Läst 10 februari 2017.
Källor
redigera- Wiborgh, J. G.. ”Tackjärnstillverkningen, sidan 656”. Projekt Runeberg, Sveriges land och folk.. https://runeberg.org/sverig01/0672.html. Läst 10 februari 2017.