Den ultravioletta katastrofen är en beteckning inom fysiken på resultatet man får om man försöker förena termodynamik och elektromagnetism för att få fram en formel för svartkroppsstrålning. Gör man detta med enbart klassisk fysik får man resultatet att strålningen från en svartkropp kommer innehålla obegränsade mängder energi vid korta våglängder.

Detta var mycket bekymmersamt för det sena 1800-talets fysiker eftersom man visste att verkligheten såg annorlunda ut. Lord Kelvin gav ett tal där han talade om "två mörka moln", där den ultravioletta katastrofen var det ena och resultatet av Michelson–Morleys experiment var det andra. Problemet kunde inte lösas innan Max Planck, i sina försök att få de två i övrigt väl fungerande teorierna att stämma med varandra, år 1900 införde antagandet att energin i svartkroppen är kvantiserad. Även om detta stred mot all tidigare erfarenhet så stämmer det väl och gav bland annat den lag som Wilhelm Wien hade föreslagit år 1896 och som stämde för korta våglängder men inte långa.